Words f.s

83 - "Det var längesen."

Torsdag 24/1-19

Jag öppnar den sista lådan med köksartiklar då jag känner att Felix kramar om mig. 

"Hur går det?" Frågar han innan han ställer sig bredvid mig och hjälper mig att börja ställa in glasen i skåpen. Jag rycker lite på axlarna som svar på hans fråga. "Jag är klar inne i sovrummet."

"Vad bra." Säger jag tyst och fortsätter ställa in glasen. Det fortsätter i tystnad tills lådan äntligen är tom. 

"Jag tänkte bara åka iväg med alla lådor till återvinningen, känner ingen anledning att ha de kvar här eller i garaget. Vill du följa med?" Jag skakar på huvudet åt hans fråga och han nickar lätt. "Okej, då är jag väl tillbaka nu om en stund." Han kysser mig lätt på läpparna innan han tar lådorna jag tömt och försvinner ut i hallen. Strax därefter hör jag att dörren öppnas och stängas och jag sätter mig ner på en av köksstolarna. Vad ska jag ta mig till när det visar sig att Felix och Oscar har en lillasyster och varför frågade jag inte mer om den här lillasystern innan jag gick ifrån Oscar. Hon måste vara ganska gammal som ändå kan ringa till Felix. Men varför ljög han om vem som ringde honom? Varför får inte jag veta om det här med hans lillasyster? 

Jag väcks ur mina tankar av telefonen som ringer. Jag sträcker mig efter den då den ligger på andra sidan bordet och ser sedan på skärmen. Vad i helvete?

"Kristin"

Vad vill moster mig? Jag drar fingret över skärmen och trycker telefonen mot örat.

"Ja, hallå?" Svarar jag.

"Hej Tilja, det var längesen." Säger hon glatt i andra änden på luren.

"Ja, det var väl det." Svarar jag.

"Ja, Kimberly har berättat att hon har träffat dig några gånger. Hur mår du? Hur går det med barnet? När skulle du få barn?" Frågor...

"Jag mår bara bra, det går bra med barnet också. I maj ska jag få barn. Bara att vänta."

"Ja, självklart. Vad roligt. Vi kanske kan ses någon gång och äta middag. Bara kusinerna och jag."

"Ja, jag vet inte. Det är lite mycket just nu med skolan igen. Vi har ju precis börjat igen." Jag ser på klockan som står på tolv. Skolan ja. Den går jag till imorgon.

"Ja oj. Jag ringer väl inte och stör dig?" 

"Nej, alltså jag är hemma idag. Jag mår inte så bra. Jag ska nog gå imorgon."

"Jaha, ja jag förstår."

"Varför ringde du då? Var det något viktigt?"

"Tja, viktigt och viktigt. Det handlar om de här pengarna jag berättade om i november. De är inne på ditt och dina bröders konton nu."

"Jaha, oj. Ja, tack."

"Tacka inte mig. Det var era föräldrars vilja. Jag  tror att det kan komma in lite mer pengar senare. Jag fick nyligen loss din del av deras pension och sådana besparingar. Jag vet dock inte var jag ska lägga in dem. Det bästa kanske inte är att ha alla pengar på ditt bankkonto. Vi får lösa det där. Det är ganska mycket pengar."

"Jo, med tanke på deras arbeten."

"Precis. Men jag ska ringa dina bröder också så jag ska nog sluta och låta dig fortsätta med det du håller på med. Ta bra beslut med dina pengar. Starta ett sparkonto till barnet eller något, det är alltid bra."

"Ja, tack så mycket Kristin. Vi hörs."

"Ja, det gör vi. Sköt om dig Tilja och hälsa din pojkvän, Fredrik eller vad han nu hette."

"Felix, ja det ska jag göra. Hejdå."

"Hejdå." Jag klickar av samtalet och reser mig snabbt upp för att skynda mig in på sovrummet där Felix lagt min dator mitt på sängen. Jag öppnar den och plockar fram min bankdosa ur min väska. Snabbt kopplar jag mig in på internetbanken och ser med stora ögon på mitt saldo. 

86783,76 kr

Plötsligt blev jag stormrik. Jag hör dörren öppnas i hallen och skor som slängs av.

"Hallå?" Felix röst ekar genom huset med jag lyckas inte öppna munnen för att svara. "Tilja?" Hans ansikte dyker upp i dörröppningen och jag ser chockat på honom. "Vad är det med dig?"

"Kolla." Lyckas jag säga och han kommer fram och tittar ner på min datorskärm. Hans ögon blir stora och har mumlar fram ett "wow". 

"Var fick du så mycket pengar från?" Frågar han. 

"Mamma och pappa." Säger jag. Han nickar lätt och sätter sig ner bredvid mig på sängen. 

"Det är mycket pengar." Säger han. Jag nickar och stänger ner datorn. "Vad ska du använda dem till?"

"Kristin sa att jag borde öppna ett sparkonto för barnet. Det kanske jag borde göra." Säger jag. Han nickar och biter sig i läppen. 

"Det kan vi ordna. Jag kan bidra med lite jag också." Säger han. Jag nickar och ser på honom. Han ser ut att dölja så mycket. 

"Är det något?" Frågar jag. Han rycker till och skakar på huvudet. 

"Alltså nej, inte riktigt. Det är bara det här med gymnasiet. Om ungefär en månad så har jag läst klart den sista kursen jag behöver för att kunna ta studenten. Då får jag vara hemma fram till juni. Jag måste kanske skaffa ett jobb och börja hitta på något att göra om dagarna. Jag vet inte vad bara." Säger han. Jag nickar lätt och tänker på det lilla barnet som snart kommer finnas. Det kan han få ta hand om hur mycket han vill. 

"Det blir nog bra. Skönt att slippa gå i skolan." Säger jag. Han nickar lätt.

"Ja, det är väl det."