Words f.s

46 - "Det ska jag fixa."

Tisdag 7/11-17

"Tack så mycket för maten." Säger jag då allas tallrikar är tomma och Maria börjat plocka undan disken.

"Nej, det var så lite så. Det är bara trevligt att träffa Felix flickvän och Felix för den delen." Säger Maria och ler mot mig. Jag ler tillbaka innan jag ser på de andra personerna runt bordet. Linnéa är väldigt lik sin syster Johanna och de båda är väldigt lika Oscar. Det är nästan läskigt att se hur lika syskon kan vara. Det enda som skiljer dem åt är att Johanna är brunhårig till skillnad mot Linnéa och Oscar. Oscar är i sin tur en kille och därför skiljer det sig ännu mer. Eric passar inte in bland dessa fina människor. Det är klart, han är uppklädd och ser bättre ut än vad han brukar. Men då jag vet hans bakgrund så är han inte lika fin. Johannas pojkvän Jonas ser väldigt sofistikerad ut. Han är den som tar hand om deras treåring medan vi äter. Det är väldigt gulligt att se. Magnus har brytit sitt pokerface ett par gånger för att le, och Oscar pratar lika mycket som Felix beskrev att den här familjen skulle göra. Felix själv har varit tyst och frånvarande under hela middagen. Det märks tydligt att han inte trivs så bra i deras sällskap.

"Alltså jag har någonting som jag måste berätta." Säger Felix. Det måste vara den längsta meningen han har sagt sedan vi började äta. Men jag vet vad det handlar om. Han sa till mig att han tänker berätta om vårt barn för sin familj. 

"Ja, okej." Säger Maria och slår sig ner på sin stol igen. Allas blickar vänds mot Felix och jag ser osäkert på honom. 

"Ja, jag antar att jag kan börja med att säga att jag skiter i allas åsikter. Ni får gärna prata med mig ifall ni känner för det, men det finns ingenting som jag kommer att ändra på. Det är som det är och det förblir så. Uppfattat?" Det där var det längsta han har sagt på hela dagen här. Det är fler än jag som verkar märka det då Oscar öppnar munnen.

"Han hade inte tappat talförmågan." Skrattar han. 

"Skit på dig." Suckar Felix innan han vänder blicken till resten av människorna. "Jo, det liksom bara hände. Ni vet. Kondom hit och kondom dit."

"Felix, vad har du gjort?" Frågar Magnus som bryter sitt pokerface för att rynka ihop pannan och se allvarligt på sin son. "Har du gjort den här stackars tjejen gravid?"

"Ja, och det där barnet växer där och kommer i maj." Säger Felix och pekar på mig. Jag nickar lätt och ser på allas ansiktsuttryck. Jonas ganska obrydd, barnet ännu mer obrytt, Johanna med en liten fundersam rynka i pannan, Linnéa med en ännu mer fundersam rynka i pannan, Eric med spända käkar, Magnus med sitt allvarliga uttryck, Maria med en väldigt oroligt formad mun och Oscar med ett stort flin på läpparna. 

"Hur gammal var du nu?" Frågar Linnéa med blicken mot mig. 

"Sjutton." Svarar jag tyst och skamset innan jag vänder ner blicken i bordet. 

"Så då kommer du tvingas hoppa av skolan för att ta hand om ett barn." Säger Maria. Jag nickar lätt och sneglar på Felix. 

"Hon fyller arton den tjugosjunde december." Säger han. "Hon hinner ju gå i skolan ett tag. Efter barnet kommer så kan hon säkert få jobba med det sista hemma. Det löser sig."

"Det löser sig, Felix? Vet du ens vad du pratar om?" Suckar Johanna. "Jag fick barn när jag var tjugofyra och det löste sig inte. Det handlar om pengar och om att ha ett arbete. Du måste veta vad du håller på med och så som du håller på på din fritid så kommer du aldrig klara av ett barn."

"Jag kommer visst klara mig." Säger Felix innan han reser sig upp. 

"Jag tror också att det kommer gå bra. Det är väl bara för oss att skjuta in lite pengar ifall det behövs, precis som vi har gjort med er, Johanna." Säger Maria innan hon reser sig upp hon också. "Jag skulle vilja prata med Tilja en stund."

"Och jag skulle vilja prata med Felix." Säger Magnus.

"Men Felix ska gå på toa." Säger Felix innan han lämnar köket.

"Men då får väl Magnus prata med Felix när han har kommit tillbaka då." Ropar Magnus. Jag ser på Maria som rycker lätt med huvudet mot hallen. Jag reser mig upp och följer med henne ut i vardagsrummet. 

"Jag ska inte förhöra dig eller någonting." Säger hon och går fram till en hylla i hörnet av rummet. Jag själv sätter mig i soffan och pillar på kanten på min tröja. "Hur är det med Felix där hemma nu? Du umgås väl ganska mycket med honom?"

"Hur menar du?" Frågar jag och tittar på henne medan hon kommer till soffan med ett fotoalbum i handen. Bara att se det får mig att le. Nu kommer det.

"Nej men. Röker han mycket fortfarande? Hoppar han över skolan, jag hörde att han kom ut från det där internatet." Hon sätter sig bredvid mig och öppnar fotoalbumet.

"Han röker ganska mycket men inte i närheten av mig igenom att läkaren sa att han skulle hålla avstånd med det. Han är i skolan när han ska det, men just nu är det lov." Säger jag. Hon nickar och bläddrar förbi de svartvita bilderna på en man som liknar Magnus och en kvinna som inte liknar Maria bredvid. 

"Det är bra." Säger hon. Jag nickar lätt. "De här bildena är på Magnus och Felix mamma. Felix tycker inte om att prata om henne och därför tänker jag inte diskutera det." 

"Okej." Säger jag och tittar när bilderna på en liten tjej kommer. Det som avslöjar att det är en tjej är att hon inte bär några kläder, alldeles nyfödd. 

"Det här är Felix storasyster Felicia." Säger hon och pekar på den lilla tjejen innan hon bläddrar vidare och låter mig följa med i denna storasysters utveckling. "Och det här är Felix." Hon pekar på en bild på ännu ett nyfött barn. Ett barn som faktiskt liknar Felix väldigt mycket. Det syns tydligt att det är han.

"Han var söt." Säger jag. Hon nickar.

"Jag vet, han var det." Jag tittar upp på henne och ser hennes flin vilket får mig själv att börja flina. 

"Han är faktiskt fortfarande söt." Säger jag och ser på varje bild som hon bläddrar förbi. 

"Det här är Felix och hans storasyster. Kläderna finns kvar uppe i en låda på vinden. Röda och blå är dem." Säger hon då bilden faktiskt är svartvit. 

"De är lika varandra." Säger jag. Hon nickar. 

"Jo, de skulle kunna vara tvillingar om inte Felicia var fyra år äldre än honom." Säger hon. Jag ler för mig själv innan jag låter henne bläddra vidare. Då en bild på Felix som liten på scen kommer så stannar jag hennes hand från att bläddra vidare.

"Sjunger han?" Frågar jag då han på bilden har en ganska stor publik. 

"Ja, han är faktiskt väldigt bra på att sjunga. När han satt på sitt rum eller stod i duschen när han bodde här så kunde jag alltid höra alla toner som träffade rätt. Det var enligt hans pappa ett väldigt stort intresse för honom innan hans mamma stack. Han ville alltid bli sångare." Säger hon och drar fingret över bilden. "Har du aldrig hört honom sjunga?" Frågar hon. Jag skakar på huvudet och tittar mot dörröppningen där Felix står med ett fundersamt ansiktsuttryck.

"Maria, ni tittar inte på bilder från när jag var liten, va?" Frågar han. Hon tittar upp på honom med ett litet flin och han går genom rummet och ställer sig bakom soffan för att kunna se ner i albumet medan Maria bläddrar vidare. Han lutar sitt huvud mot min axel och jag tittar upp på honom. Han ler mot mig och jag pressar mina läppar snabbt mot hans. 

"Se till att ta hand om lilla Felix nu." Säger Maria och stannar i slutet av albumet. "Vi väntar på en studentbild." Säger hon och pekar på det tomma fickan med rum för en bild till.

"Det ska jag fixa." Säger Felix. Jag ler och klappar honom lätt på kinden. Jag tror på honom, han ska klara det.

-

30 januari 2015