Words f.s

34 - "Vad i helvete gör du här?"

Måndag 30/10-17

Trött går jag in i skolan och ser mig omkring. Som vanligt vänds alla blickar till mig. Jag hatar att mitt rykte har hamnat i skolan. Jag hatar att alla som legat med mig har berättat det för sina vänner som har spridit det vidare. Innan sommaren så hade jag knappt det här ryktet. Ryktet som hora.

Jag går igenom havet av blickar och stannar framför mitt skåp. Långsamt låser jag upp mitt skåp och letar reda på mina matteböcker innan jag smäller igen skåpet och vänder mig om. Jag hoppar till då jag märker att någon redan står bakom mig.

"Vad i helvete gör du här?" Utbrister jag och släpper mina böcker på golvet för att kunna slänga mig runt hans hals. Min bästa vän i alla lägen. Killen som jag inte har träffat sedan två veckor innan sommarlovet var slut. Vi båda skulle byta skola. Han skulle börja på någon skola för mattegenier och jag skulle gå på den konstiga internatskolan. Zack och jag har varit bästa vänner sedan vi var små. Han var min vän redan innan mina föräldrar dog.

"Hur går det för en kille som alltid har varit bäst i matte när han hamnar på en skola med hundratals andra killar och tjejer som är bäst i matte? Plötsligt är han inte så bra längre. Jag klarade inte trycket. Vad gör du själv här?" Han ser undrande på mig innan han böjer sig ner och plockar upp mina böcker.

"Jag fick flytta hem ändå." Säger jag. Han nickar lätt och jag tar emot böckerna från honom.

"Det går rykten." Säger han, plötsligt mycket allvarligare. Det vore hundra gånger bättre ifall jag inte bara umgicks med folk inom den kriminella människogruppen. Allt verkar gå så snabbt där.

"Vad för sorts rykten?" Frågar jag och himlar lätt med ögonen.

"Jag var med grabbarna för första gången sedan i början av sommaren igår kväll. Några hade varit på pizzan vid badhuset och du hade kommit in med Sandman och hans kompisar. De sa att du var med barn." Han ser undrande på mig då jag slår min hand över hans mun.

"Håll käften." Väser jag och ser allvarligt på honom. Jag känner att han flinar mot min hand och jag släpper honom.

"Så det är sant?" Frågar han. Jag nickar och suckar innan jag börjar gå genom korridoren. "Är Niilo och Jakko okej med det?"

"Ja, eller typ." Säger jag och svänger in i det nästan tomma klassrummet.

"Det är sjukt egentligen." Säger han. Jag ignorerar det och går igenom klassrummet och fram till platsen längst bak. Zack sätter sig ner bredvid mig och lägger upp armarna på bordet. "Hur fan kan du ens se någonting i honom? Han har gjort så mycket skit att jag inte ens kan räkna det på fingrarna."

"Men om du tänker efter så kanske det är sådana människor som drar sig till mig. Titta på dig själv. Hur mycket skit har inte du gjort?" Jag ser irriterat upp på honom. Jag är så trött på att alla klankar ner på Felix och ignorerar det fina med honom. Allt är inte bara kriminellt och hemskt. Han har en så fantastisk sida under sitt skal. En sida som ibland syns men också ibland blandas in i det lite fulare med honom.

"Var du tillsammans med honom innan barnet? Jag trodde vi berättade sådant för varandra. Jag har inte hört av dig mer än ett par sms. Du har fan inte sagt någonting om det här, jag trodde vi var bästa vänner." Jag suckar och vänder hela min kropp mot honom. Min hand landar trött på hans lår och han ser ner på den.

"Det är vi, Zack. Anledningen till att jag inte sa något var att jag inte hade en aning om var vi låg. Jag och Felix var inte tillsammans, vi blev tillsammans för mindre än en vecka sedan. Vi låg med varandra och han hade inte kondom. Ingenting var planerat." Säger jag och ser menande på honom. Han suckar och lägger sin hand över min.

"Jag är bara lite besviken. På många sätt hoppades jag att det bara var rykten. Jag vill inte att du ska tvingas slängas in i någonting sådant här när du inte har någon ekonomi över huvud taget och ingen pappa till barnet som du kan lita fullt ut på. För jag vet att du inte kan lita helt på Felix, det vet du nog själv." Säger han. Jag nickar lätt och sträcker mig mot honom för att ge honom en kram.

"Du är den enda killen som jag kan lita på fullt ut, och det hoppas jag att jag kan få stå kvar vid. Jag älskar dig precis som om du vore min bror på riktigt. För du vet att du är som en bror för mig." Säger jag. Hans läppar spricker upp i ett litet flin och jag ser fundersamt på honom.

"Ligger du med alla dina bröder?" Frågar han. Jag suckar och vänder blicken fram i klassrummet igenom att han förstörde hela vår fina stund. "Nej, förlåt. Jag vet att jag inte ska påminna dig. Det hände ju bara fyra gånger."

"Lägg av." Suckar jag och ser irriterat på honom. Han rycker på axlarna och jag vänder fram blicken igen. In genom dörren kommer Simone tillsammans med en till tjej. Hon ser på mig och sedan på Zack innan ett stort leende tar form på hennes läppar.

"Zack." Utbrister hon och joggar igenom klassrummet för att kunna slänga sig om hans nacke. "Vad gör du här? Vad i hela världen gör vårt eget kriminella mattegeni här?"

"Jo, nu var han inget mattegeni längre." Skrattar han till svar innan han puttar bort henne. "Men nu är jag här och det är Tilja också, så nu är vi för alltid återförenade."

-

Zack Andersson - Riley McDonough

-

En tidig julklapp kan vi se det här som.

-

23 december 2014