Words f.s

28 - "Jag behöver tänka lite."

Lördag 28/10-17

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och springer ut till badrummet. Snabbt böjer jag mig över toaletten och spyr. Spy har jag inte gjort på flera veckor. Det var de första veckorna som jag spydde säkert tre gånger om dagen. Men det lugnade ner sig. Nu är det igång igen.

"Tilja?" Säger Felix trötta röst bakom mig då jag precis är klar. Jag hostar till och spottar ut det sista innan jag håller i mig i toalettringen.

"Jag orkar inte." Viskar jag emellan mina tårar. Han hjälper mig försiktigt upp på fötter och låter mig tvätta av ansiktet. "Jag orkar inte med det här. Jag vill inte ha det."

"Vad menar du?" Frågar han tyst medan han spolar i toaletten.

"Jag vill göra abort. Jag vill inte ha det." Säger jag och spottar i handfatet.

"Nej, Tilja. Det vill du inte." Säger Felix. Jag skakar på huvudet och vänder mig om. Han ser allvarligt på mig och jag suckar.

"Jag hatar att spy." Säger jag. Han nickar och drar handen över min arm.

"Jag förstår att det är jobbigt." Säger han. Jag skakar på huvudet med höjda ögonbryn.

"Nej, du gör ju inte det. Du är kille. Du kommer aldrig att behöva vara med om samma sak som mig. Du kommer aldrig att behöva bära på ett barn i nio månader och du kommer aldrig att behöva trycka ut en unge." Säger jag. Han ser förtvivlat på mig innan han backar ifrån mig.

"Jag... Jag behöver tänka lite." Mumlar han innan han vänder ut ur badrummet. Jag suckar och drar handen genom håret. Han behöver alltid tänka. Han kan inte göra någonting utan att tänka. Det gör mig frustrerad. Det är jobbigt att han aldrig har någon koll.

"Felix, kommer inte du hit och tar den här diskutionen direkt så går jag hem." Ropar jag. Jag hör honom sucka och snart kommer han in i badrummet igen.

"Gör inte abort. Du kommer sabba hela ditt liv. Det finns folk som dör i aborter och du vill inte riskera det." Säger han. Jag ser storögt på honom innan ögonen i stället fylls av tårar. Jag skakar på huvudet med darrande underläpp innan jag tränger mig förbi honom och går in i vardagsrummet. Jag går ut på balkongen och ställer mig vid räcket och tittar ner. "Var det någonting jag sa?" Frågar Felix bakom mig. Han vet inte. Han vet inte om min mamma.

"Min mamma dog." Viskar jag. Han drar efter andan innan han lindar sina armar om mig bakifrån.

"Förlåt. Jag visste inte." Viskar han i mitt öra.

"Jag vet." Viskar jag tillbaka och lutar mitt huvud mot hans axel. "Jag tycker inte om att prata om det. Det är anledningen till att jag mådde så dåligt över att du tänkte tvinga mig att göra abort."

"Jag förstår det. Min mamma... Min mamma är som död för mig. Hon flyttade till London med min syster när jag var tretton år. Hon tröttnade på pappa och hon ville inte att jag skulle bli som honom. Hon trodde att jag redan var det, så en kväll när jag kom hem från skolan så var hon och Felicia borta. Utan ett ord lämnade de oss och jag har inte hört av mamma efter det, bara Felicia." Säger han tyst. Jag ser på honom och pressar mina läppar löst mot hans haka. "Det var jobbigt att stå ut med tanken om att veta att ens mamma inte tycker om en. Att hon lämnade mig för att jag var lik pappa."

"Min pappa tog självmord. Han körde in i ett träd samma dag som mamma dog. Han klarade inte av att leva med oss, han skrev ett brev. Vi var för lika mamma och han skulle inte stå ut med att se henne i oss varje gång han såg på oss."

"Jag är ledsen, så var det inte för mig. Mamma var tydligen redan död för pappa, så han gifte om sig och jag tvingades lära känna hans nya fru tills nu. När jag flyttade hit." Säger han. Jag nickar lätt och vänder mig mot honom. "Snälla Tilly, gör inte abort. Det är bara dumt att döda en liten individ för att du måste spy. Tänk bara på när du har denna lilla här ute med oss om sju månader. Du kommer absolut inte att ångra att du spydde lite. Du gör det ju för bebisens skull."

"Du har rätt." Viskar jag. Han ler lätt och pussar mig på näsan. "Men det är fortfarande väldigt äckligt att spy. Varför spyr jag ens? Sparkar den på mina kräkreflexer, eller?" Han skrattar till och tittar ut från balkongen. Ut över den lilla gatan nedanför balkongen.

"Jag har faktiskt ingen aning om varför man gör sådana saker när man är gravid. Jag gick inte på sexualkunskapen och jag har aldrig behövt ta reda på det förut." Säger han. Jag rycker på axlarna och tar tag i hans hand innan jag drar in honom i lägenheten igen. Att stå ute på en balkong såhär tidigt på morgonen sent i oktober är alldeles för kallt.

"När jag tänker på det så vill jag nästan ha den där bebisen nu." Säger han när han stänger balkongdörren. Jag nickar instämmande och går in i köket där jag slår mig ner på den ena stolen. Han kommer in och sätter sig mittemot mig med ett litet leende på läpparna.

"Jag vill lära känna dig lite." Säger jag och tar tag i min telefon som ligger på köksbordet från igår. Jag googlar lite innan jag får upp ett frågeformulär.

Frågor till honom. Frågor till henne.

"Felix. Sök på den här sidan." Säger jag och vänder telefonen mot honom. Han nickar och skriver in det i sin egen telefon. "Nu är det dags att lära känna varandra." Ler jag.

-

20 december 2014