Words f.s

9 - "Vad sa du nu, sa du?"

Tisdag 29/8-17

"Vad går vi egentligen för linje?" Frågar en tjej långt fram i klassrummet. Läraren tittar upp och ser sig omkring på eleverna i klassrummet.

"Ekonomi." Säger han. Ett sorl uppstår direkt i klassrummet och jag ser trött på Felix som sitter bredvid mig. Han ser minst lika irriterad ut han. Jag vet inte ifall det beror på att vi håller varandra vakna hela nätterna eller på grund av de irriterande ungdomarna i vår klass. Det är som att gå i en klass tillsammans med femåringar.

"Kan jag gå ut?" Frågar han tyst. Jag skakar på huvudet och letar reda på hans hand under bordet. Han klämmer min hand löst och ser på mig med ett litet leende. Det är knappt så jag orkar besvara det. Det är sjunde dagen i skolan idag och jag har redan tröttnat på varenda elev förutom Felix och Saga. Jag har också brutit reglerna fler gånger än det finns totala regler. Sovtiden i skolan är tio. Då ska alla vara inne på sina rum. Klockan elva går lärarna igenom rummen och tittar så alla sover. Ingen sexuell beröring på något sätt är en av de strängaste reglerna. Den har jag och Felix brutit säkert fler än hundra gånger. Kyssar, kramar och sex.

I helgen var jag hemma hos Niilo. Jakko skickade en bild på honom och den lilla nyfödda bebisen. Isac ska han heta. Söt är bara förnamnet på vad den ungen är. Felix och jag satt och såg på bilden hela morgonen. Felix kan tydligen inte förstå att Jakko kan le som han gör på den bilden. Han kan heller inte förstå att Jakko är pappa.

Jag har inte berättat för mina syskon om mig och Felix. Det känns inte som att jag någonsin kommer göra det. Jag vet att det vore det rätta att göra. Men jag känner inte att jag vågar det. Vad skulle de säga ifall jag kom hem och berättade att jag har ett kk-förhållande med Felix Sandman, deras värsta fiende. Det skulle inte se bra ut alls. Som om jag trotsar dem.

"Ni kan lämna klassrummet nu. Nästa lektion är matematik." Jag reser mig snabbt och drar med mig Felix hand på vägen. Vi båda slår i händerna i bordet och jag släpper snabbt greppet om honom och för handen till munnen. Hårt biter jag mig i tummen samtidigt som jag kvider oavbrutet.

"Fan för dig." Piper jag och ser på Felix som bara skrattar och skakar på handen innan han reser sig upp.

"Kom nu tönt." Säger han och börjar gå mot dörren ut från rummet. Jag följer efter honom med handen intryckt i munnen för att på något sätt få bort den onda känslan. "Jag kan inte förstå att du på riktigt följer efter mig överallt."

"Var ska jag annars ta vägen?" Frågar jag och tittar på hans ryggtavla. Han rycker på axlarna med blicken vänd ner i sin telefon. Den killen har med sig telefonen överallt. Ringer det när vi har sex så svarar han. Ringer det på lektionen så svarar han. Det är ärligt talat ganska irriterande. Han är ärligt talat ganska irriterande. Han är i stort sett som en treåring med en telefon i handen. När han inte har telefonen i handen så är han som en treåring med storebröder med snuskig fantasi. Orden som ramlar ur hans mun hela tiden är ingenting som jag någonsin skulle låta min brorson Isac höra på. Felix skulle aldrig bli en bra pojkvän till mig. Dels skulle han aldrig gå ihop med mina bröder, men han skulle heller inte ha ett bra inflytande på mig.

"Vad tänker du på?" Jag tittar upp på Felix och rycker lätt på axlarna. Vad är det egentligen jag tänker på? Felix som min pojkvän? Nej.

"Ingenting alls." Säger jag och följer efter honom in i klassrummet. Vi sätter oss längst bak och jag ser på klockan. Lektionen börjar om tio minuter.

"Tio minuter till godo. Vi snackar." Säger han och vänder på sig så hans knän är mot mig. "Du pratar alltid om dina syskon. Aldrig om dina föräldrar. Hur är dina föräldrar? Som dina syskon?" Han skrattar för sig själv. Vilket jag hoppas att han inte skulle göra om han visste sanningen.

"Mina föräldrar dog när jag var sju år." Säger jag tyst och vänder ner blicken i bordet.

"Shit, förlåt. Tilja. Jag visste inte." Säger han och lägger handen på mitt lår.

"Det är okej. Men jag vill inte prata om det." Säger jag och ser upp på honom. Han nickar och drar försiktigt in mig i en kram.

"Förlåt ändå." Säger han. Jag nickar och drar mig ur hans famn.

"Hur är din familj då?" Frågar jag. Han rycker på axlarna och ser ner på sin hand som återigen ligger på mitt lår. Han klämmer åt lite innan han börjar förklara.

"Jag har en syster. Hon är fyra år äldre än mig. Hon och mamma bor i London. Min pappa har gift om sig med Oscar, du vet. Hans mamma. Så ja. Oscar är väl min halvbror eller någonting åt det hållet." Säger han. Jag nickar lätt och lägger min hand över hans. "Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag tycker om dig jättemycket. Du är den första och enda tjejen någonsin som jag har fått känslor för."

"Vad sa du nu, sa du?" Frågar jag chockat och flyttar hans hand från mitt lår. "Felix, du kan inte säga så. Det går inte. Du kan inte säga att du har känslor för mig för det har du fan inte."

"Jo, jag har det. Jag är säker." Säger han och ser upprört på mig.

"Nej, är du dum? Det här emellan dig och mig skulle förbli hemligt. Det vet du. Du kan inte säga att du har känslor för mig." Säger jag och puttar bort min stol från honom. Han ser sårat på mig innan han vänder sig om igen och tar upp sin telefon. Frustrerat börjar han knappa på den innan han reser sig upp och går med snabba steg ut ur klassrummet. Själv sitter jag kvar med hundra frågor snurrandes i huvudet. Vadå känslor?

-

7 december 2014