Words f.s

62 - "Är du sur på mig?"

Onsdag 29/11-17

"Vi åker nu. Kom." Min blick vänds till järndörren där Felix står med cigaretten i munnen och blicken riktad mot mig. Jag nickar och reser mig upp innan jag ger både Sara och Milton varsin kram. Efter det går jag över rummet och fram till Felix som fortfarande ser väldigt sur ut. Jag följer efter honom fram till bilen där jag hoppar in medan han står kvar och röker upp. Så fort han är klar så hoppar han in och startar bilen innan han börjar rulla ut. 

"Gick det bra?" Frågar jag. Han ser inte på mig då han nickar utan att bryta ut i ett enda litet leende. "Varför ser du så sur ut då?"

"Jag är inte sur för det." Svarar han och slänger ner sin telefon i mitt knä. 

"Är du sur på mig?" Frågar jag. Han ser på mig en kort stund innan han vänder blicken till vägen igen.

"Du behövde inte kalla mig för en kuk inför mina kompisar. Du skulle bara veta hur många pikar jag fick om att jag inte tar hand om dig på rätt sätt, och att jag heller inte kramade eller pussade dig innan jag drog gjorde det inte bättre." Säger han. Jag suckar och tittar ner på telefonen med Spotify i min hand.

"Förlåt för att jag sa så." Viskar jag lågt och trycker på sök. "Det liksom bara kom, jag stannade hemma från skolan för din skull och för att du skulle sjukanmäla mig, men du glömde."

"Jag vet det, och jag är ledsen för att jag blev sur för det." Säger han. Jag nickar lätt och ser upp på honom. Han ger mig ett litet ansträngt leende som jag snabbt besvarar innan jag startar låten jag sökt.

"Lazy lover, find a place for me again. 

You felt it once before, I know you did.

I could see it.

Whiskey Princess, drink me under, pull me in.

You had me at come over boy, I need a friend.

I understand."

Backseat Serenade startar i högtalarna och jag mumlar tyst till första versen fram tills jag bestämmer mig för att höja rösten i refrängen. Jag vet att jag inte behöver skämmas med Felix, han har redan fått veta om min passion för musik och det är bara rätt av mig att låta honom höra mig. Kanske får det också honom att visa mig hur bra han sjunger. För nu ska han ändå bli känd, och jag skulle gärna höra honom sjunga innan hela sverige.

"Backseat serenade, dizzy hurricane. Oh god, I'm sick of sleeping alone. You're salty lika a summer day, kiss the sweat away. To your radio." Jag ser på Felix som sitter med blicken riktad på mig och ett chockat uttryck i ansiktet. "Backseat serenade, little hand grenade. Oh god, I'm sick of sleeping alone. You're salty like a summer day, kiss the pain away. To your radio." Fortsätter jag och låter mig själv tystna då nästa vers börjar. 

"Vad?" Frågar jag och Felix riktar snabbt blicken till vägen för att ta tillbaka kontrollen innan han ser på mig igen.

"Jag trodde inte att du var så bra." Säger han och låter ett litet leende krypa upp på hans läppar. Ärligt talat så vet jag att jag är bra på att sjunga. Jag kanske låter lite egoistisk, men jag har hört det av så många och när jag lyssnar på inspelningar av mig själv så är jag faktiskt väldigt stolt. 

"Nej, jag vet inte." Säger jag tyst och ser ner i mitt knä. 

"Du borde joina det här bandet som de sätter mig i nu." Säger han och hans hand lägger sig i mitt synfält, på mitt lår. "Men vad är det du lyssnar på? Rock? Punk? Ärligt talat så ska jag inte säga att jag tycker att det är bra direkt."

"Har du aldrig hört All Time Low?" Frågar jag och tittar upp på honom. "Och vad då kränka min musiksmak?" Han ler och skakar på huvudet. 

"Borde jag ha gjort det?" Frågar han. Jag suckar och går in på telefonen igen för att leta upp en låt som jag tycker att alla borde ha hört någon gång i sitt liv.

"Aldrig hört." Konstaterar han efter en stund. Jag suckar och rycker på axlarna. 

"5 Seconds Of Summer då?" Frågar jag. Han rycker på axlarna och ser på mig då jag byter till deras musik. 

"Jo, det här har jag hört. Är det samma eller?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och lutar mig bakåt. "Det här är bättre."

"Nej, men de är typ väldigt inspirerade av All Time Low och sångaren där har skrivit musik till 5 Seconds Of Summer." Säger jag. Jag vet inte varför jag tar upp det inför Felix. Det är klart, jag är ett stort fan av allting som har med punkrock att göra. Det är jag. 

"Du vet alltså mer om det där bandet än vad du vet om mig?" Frågar Felix med en fnysning. Jag ser länge på honom innan jag inser att han är avundsjuk, det får mig att le. Han är otroligt söt när han är avundsjuk. Han är egentligen ganska söt när han är sur också, men inte när det går ut över mig och mitt välbefinnande. 

"Självklart inte." Säger jag. Han ser på mig och skakar på huvudet innan han biter sig i läppen. "Du blir ju jätteavundsjuk."

"Jag är inte avundsjuk." Säger han och rynkar ihop ögonbrynen. Jag ler och tittar på vägen som för oss in på vår gata. "Okej, jag kanske är lite avundsjuk." 

"Vad barnslig du är." Säger jag och ler mot honom. Han skakar på huvudet och flinar lätt mot mig. "Jag älskar dig."

"Men du älskar de där banden också." Säger han. Jag ser länge på honom innan jag ger ifrån mig en svag nick. 

"Okej, ja. Jag älskar dem också. Men jag älskar dig mest." Säger jag. Han nickar lätt innan han parkerar bilen framför lägenheten. 

"Vad bra, jag älskar dig också." Säger han.