Words f.s

49 - "Pengar."

Måndag 13/11-17

Katrin knackar hårt på dörren innan hon backar ett steg och ser på den, som om den skulle öppnas av sig själv. Snart öppnas den mycket riktigt och Isacs skrik sprider sig ut i trappuppgången. 

"Åh, hej Katrin." Säger Jakko och ser på Katrin som ger honom ett leende innan hon trycker sig in i lägenheten med sina döttrar efter sig. Jakko ser undrande på mig och jag rycker på axlarna och går in i lägenheten. 

"Var är Niilo?" Frågar Katrin medan hon ser sig omkring i lägenheten som är fylld med skrik. 

"Hemma, antar jag." Säger Jakko och ser undrande på henne.

"Bor inte han här?" Frågar hon. Jakko skakar på huvudet och tar upp sin telefon ur sin ficka.

"Jag ringer honom." Säger han och trycker telefonen mot örat innan han går in i köket. Vi alla tar av oss skorna innan vi går in i vardagsrummet där Carly sitter med Isac i famnen.

"Sch... It´s okay." Kommer upprepade gånger ur hennes mun innan han tystnar. Katrin ser fundersamt på tjejen i soffan innan hon vänder sig mot mig. Jag flinar mot henne och hon suckar innan hon går fram till Carly.

"Hej, jag heter Katrin och jag är moster till Tilja, Jakko och Niilo. Det här är mina döttrar." Säger hon och sträcker fram handen mot Carly som tar emot den. 

"Hej, Carly. Jag är Jacks flickvän och det här är Isac, vår son." Svarar Carly med sin amerikanska brytning. Katrin drar sin hand till sig och ser bak på mig.

"Vad vill du oss?" Frågar jag. Hon suckar och ser sig omkring i vardagsrummet som jag saknar mer än någonting annat. Jag trivdes mycket bättre i den här lägenheten. 

"Jag undrar bara vad som har hänt fram till nu, plus att jag har en sak som jag måste prata med er om." Säger hon och sneglar på Felix. "Var det här din pojkvän, Felix sa du?" Frågar hon. Jag nickar.

"Jag är Tiljas pojkvän sedan oktober och snart är vi förlovade, sedan är vi gifta och föräldrar." Säger han. Jag ser på honom och håller mig förgäves för skratt då det till slut slinker ur mig ändå. Han flinar mot mig och jag ser på Katrin som ser mer förvirrad ut än någonsin. 

"Jag sa ju det, Tilja är med barn." Säger Kelly. Jag himlar med ögonen och tittar ut i hallen där Niilo kommer in. Både han och Jakko kommer in i vardagsrummet och Katrin harklar sig.

"Okej, så jag ska ta det här snabbt igenom att det är så mycket människor och trångt." Säger hon. "Vi har fått klagomål från socialen och Tilja måste antingen hitta en fast bostad som hon kan stå med på och inte bo som inneboende. Eller så tvingas hon flytta hem till oss igen igenom att hon inte är arton."

"Men hon ska ändå flytta hem till mig." Säger Felix snabbt och jag ser på honom med en kort nick. Det är ju nästan bestämt och klart. Nu antar jag att det är bestämt också.

"Då så, men vad rör det oss?" Frågar Jakko. Kristin harklar sig och börjar rota i sin handväska. Hon får fram ett papper och räcker det till Jakko som viker upp det. 

"De har kommit in i sparkontot och pengarna fördelas på er tre nu. Inom kort sätts åttiotretusen in på var och ett av era konton." Säger hon. Jag ser storögt på henne innan jag rycker pappret ur handen på Jakko. 

"Åttiotre?" Upprepar Niilo och rycker själv pappret ur min hand efter att jag fått bekräftat att det faktiskt står åttiotre. 

"Ja, åttiotre. Så en bostad borde inte bli så jättesvår för dig att få." Säger hon och ser på mig. Jag nickar trots att jag är medveten om att jag ändå ska bo hos Felix från och med nu. "Men nu ska jag bara ställa en snabb fråga till Tilja."

"Ja?" Frågar jag. Hon lägger sin hand på min axel och ser in i mina ögon.

"Är du gravid?" Frågar hon. Jag nickar och hon släpper direkt min axel. "Och du ska bo tillsammans med denna unga killen och tro att ni ska klara er?"

"Vi klarar oss." Säger jag. Hon himlar med ögonen och rycker på axlarna. 

"Ja, det får vi ju se. Men bara så du vet så är du helt välkommen att komma hem till oss ifall någonting strular. Pengar är inget problem heller." Säger hon. Jag harklar mig och pekar på pappret som hamnat i Jakkos händer igen. 

"Pengar." Säger jag, kanske lite övertydligt. 

"Jag förstår. Men åttiotretusen för en sjuttonåring är ganska lätta att förkasta. Ny telefon, ny dator. Allt det där som du kan tänkas vilja ha." Säger hon. 

"Jag behöver en ny telefon." Säger Felix appropå ingenting. Jag ser på honom där han står med sitt flin på läpparna. Han är en person som tycker att allting är väldigt roligt. Allting går att ändra till någonting roligt.

"Alltså jag måste bara fråga ifall du heter Felix Sandman och kommer från Värmdö?" Frågar Kimberly. Felix nickar och höjer ögonbrynen mot henne. Hon är den av mina kusiner som jag tolererar mest. Hon är lika gammal som mig och jag kan umgås med henne som vanliga kompisar. Men igenom att hon oftast är med sina systrar så blir det inte så ofta. "Nej, jag bara tänkte. Du är Oscars bror på något sätt och jag umgås ganska mycket med Oscar. Jag har nog sett dig någon gång hemma hos honom."

"Ja, det har du kanske. Jag vet inte för jag lägger inte ansikten på hjärnan." Säger Felix med ett lätt, ganska fake leende. Om det syns att det är fake för henne vet jag inte, men i mina ögon syns det väldigt tydligt.

-

30 januari 2015