Words f.s

22 - "Åt du inte?"

Lördag 30/9-17

"Om du tänker vara så jävla sur så kunde du ha lämnat mig hemma." Säger jag tyst och fortsätter titta på den orörda maten på min bricka. Felix svarar inte. Han är alldeles för uppslukad av sin telefon. Trött tittar jag upp på honom en sista gång innan jag reser mig upp och går igenom den ganska folkfulla restaurangen. Jag svänger in på toaletten och går in i första bästa bås. Jag sätter mig ner på toaletten och drar händerna frustrerat över ansiktet. Jag orkar inte med honom när han är såhär. Allt jag vill veta är vad som finns som är så viktigt i hans telefon. Viktigare än mig.

Jag reser mig upp igen och drar upp byxorna innan jag går ut för att tvätta händerna. Vid det ena handfatet står en gestalt som jag tycker mig känna igen. 

"Saga?" Frågar jag. Hon tittar bak och ler stort då hon ser mig. 

"Tilja, hej. Varför har du inte ringt?" Frågar hon och ger mig en stor kram.

"Du kunde ha ringt." Skrattar jag och kramar henne tillbaka innan jag tvättar mina händer. Jag vänder mig om och ser på henne. "Varför är du här då?"

"Vad brukar man göra på donken?" Frågar hon. Jag skrattar till och börjar gå mot dörren. "Vem är du här med då?"

"Felix." Säger jag och tittar bak på henne. Hon rynkar ihop ögonbrynen men nickar lätt.

"Jag trodde ni bråkade." Säger hon. Jag rycker på axlarna.

"Nej, han kom tillbaka. Men nu ignorerar han mig." Säger jag. Hon nickar lätt och tittar bort mot bordet där han fortfarande sitter djupt försjunken i sin telefon.

"Lycka till." Säger Saga bakom mig. Jag nickar lätt och tackar innan jag går mot bordet igen. Långsamt och försiktigt sjunker jag ner bredvid honom och lyckas se då han trycker på hemknappen för att komma bort från en sms-konversation. Han vänder blicken till mig och jag tittar bort från telefonen och upp på honom. 

"Vad?" Frågar han. Jag rycker på axlarna och reser mig upp igen innan jag sätter mig mittemot honom. Han tittar irriterat på mig innan han börjar pilla på sin telefon igen. Trots att både jag och bebisen vill ha mat så skjuter jag brickan ifrån mig och reser mig upp för andra gången. Med snabba steg går jag mot dörren och skyndar mig ut. Den plingar högt bakom mig och jag fortsätter gå längre bort från restaurangen. 

"Tilja, stanna för i helvete." Ropar Felix bakom mig. 

"Varför i helvete ska jag göra det?" Ropar jag tillbaka medan jag fortsätter gå. Jag hör hur hans steg kommer närmare och jag ökar på mina egna steg. 

"Stanna." Ropar han. I mina öron låter det nästan som att han är längre bort än stegen. Det får jag bevisat då en ovanligt stor hand tar tag i min arm. Jag piper till och stannar. Jag tittar skräckslaget upp på den stora killen som tagit tag i mig. Suckande kommer Felix fram till oss och den stora killen släpper min arm.

"Varför kan du aldrig lyssna?" Frågar Felix. Jag höjer ögonbrynen och backar ett steg då han sträcker ut handen mot mig. 

"Du lyssnar ju aldrig på mig, varför ska jag då lyssna på dig?" Svarar jag. 

"Helvete vad kaxig du är. Snälla." Säger han. Jag backar ytterligare ett steg och ser förtvivlat på honom.

"Snälla får jag ringa Niilo och åka hem?" Frågar jag tyst. Hans blick blir hård och jag ser mellan honom och den stora killen vars blick har blivit förvirrad. "Får jag gå?"

"Det kan du glömma." Säger Felix och går fram till mig. Han tar tag i min arm och puttar mig bakåt. "Håll käften om din jävla bror." Väser han i mitt öra.

"Du har fan inte ändrats ett skit." Säger jag och ser surt på honom. Han suckar och kysser mig lätt på läpparna. "Lägg av." Piper jag.

"Snälla, jag förklarar senare." Viskar han. Jag spänner förvirrat blicken i honom innan han släpper mig och vänder sig mot sin stora kompis. 

"Pontus, det här är Tilja. Tilja, Pontus." Säger han och pekar emellan mig och den stora killen. 

"Och vem är hon då?" Frågar killen, Pontus. Vilken idiot.

"Tilja, jag sa ju det." Säger Felix. 

"Nej, vem är hon och varför kysser du henne?" Frågar killen. 

"Vad tror du?" Frågar Felix irriterat innan han tar tag i min hand och drar med mig bort mot en liten grupp av killar, och en tjej. Saga. 

"Sandman." Säger den brunhåriga killen med mörka ögon som håller Sagas hand. Jag kan direkt förstå att det antagligen är Joel. 

"Tjenare." Säger Felix och gör någonting med sin hand mot Joels. 

"Och det här är alltså tjejen." Säger han. Felix tittar på mig innan han nickar. "Du är ännu lite sötare än vad Saga har beskrivit dig som."

"Tack." Säger jag lågt innan jag ser på Saga som självsäkert står inträng mellan sin pojkvän och en annan kille. Alla ser bra ut, varenda en av de fem killarna. Till och med Pontus, den sjätte killen. 

"Tilja, det här är mina grabbar." Säger Felix och släpper min hand. Försiktigt lägger han den lågt på min rygg i stället och jag känner mig inte alls bekväm med det. Bland folk är han långt ifrån när han är ensam med mig. "Jocke, Joel, Ulrik, Oliver, William och Pontus."

"Och Saga." Säger Saga. Felix rycker på axlarna och ser ner på mig. 

"Och du är Tilja Jolin. Syster till Niilo och Jakko. Hur nu Felix lyckades med det." Säger den kille som presenterades som Oliver. Felix spänner sig bredvid mig och jag drar mig loss från hans grepp. 

"Jag är hungrig." Säger jag. Han ser oförstående på mig och jag suckar.

"Åt du inte?" Frågar han. Jag skakar på huvudet och backar från honom.

"Nej, för du är så jävla negativ och sur att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ibland hatar jag dig så mycket. Du förstår fan inte." Säger jag innan jag vänder mig om och börjar gå tillbaka till restaurangen. Nu ska jag betala min mat själv, äta själv och ta bussen hem. Själv.

-

Joel Kasparsson - Josh Devine (bilden)

Pontus - Xander Speight

Jocke - Liam Hemsworth

Ulrik - Jonathan Bailey

Oliver - Dylan O'Brien

William - Calum Hood

-

16 december 2014