Words f.s

51 - "Use everybody, spara ingen."

Fredag 17/11-17

Min telefon vibrerar två gånger i min bakficka och jag drar försiktigt upp den och ser på skärmen som visar ett okänt nummer och två meddelanden. Jag låser upp skärmen och läser de två meddelandena.

11:03 Hej Tilja. Jag undrar om vi kanske kan ses senare i eftermiddag? Jag vill lära känna dig lite.

11:03 Det är Malte från Göteborg. Om du minns mig?

Han vill träffa mig. Malte. Jag vet att jag lovade att han skulle få träffa barnet, men inte att vi skulle bli kompisar på något sätt. Men vad kan gå fel egentligen? Kompisar i min ålder har jag inte många av, och om jag har räknat rätt så är han bara ett år äldre än mig.

Jag: 11:04 Hej Malte. Jo, vi kan väl träffas. Jag går i skolan men slutar halv tre. Vi kanske kan träffas någonstans inne i stan då?

Malte: 11:05 Självklart. Espresso vid plattan kanske? Jag hittar inte till så många andra ställen. 

Jag: 11:06 Det låter jättebra. Klockan tre?

Malte: 11:07 Det blir super. Ses då.

Jag: 11:07 Det gör vi.

Jag klickar ner konversationen innan jag tittar upp på läraren, Margareta som är i full gång med att skriva på tavlan. Just det här gick vi igenom på internatet för flera veckor sedan. Sparande. Igenom att jag redan är medveten om detta så tar jag mig friheten att titta ner på min telefon igen och gå in på Felix konversation.

Jag: 11:09 Jag ska till stan efter skolan och träffa en kompis. Bara så du vet så du inte väntar på mig eller någonting sådant.

Jag låser telefonen igenom att jag känner Felix nu. Han svarar aldrig på bara sekunder ifall det inte är han som har startat konversationen. I stället riktar jag fokus till Margareta som förklarar att man som ekonom måste tänka både på sig själv och andra. Att man för att kunna hjälpa andra med sin ekonomi, också måste ha koll på sin egen ekonomi.

"Är det någon som har ett förslag på när man kan tänkas ha nytta av sparande?" Frågar Margareta och ser sig omkring över klassen innan hon pekar på Zack som håller upp handen i luften. "Ja, Zack."

"Det är alltid bra att ha pengar på ett sparkonto för nödfall, till exempel." Säger Zack. Margareta nickar och ser sig omkring över klassen igen.

"Finns det fler förslag?" Frågar hon. En hand framme i klassrummet åker upp och hon nickar mot personen som håller upp sin hand. En kille som ibland kan vara väldigt elak mot mig, Robin heter han. Det var han som på min första dag för året här, kallade mig för hora.

"Om man har någonting som man vill ha så kan man spara till det." Säger han. Han är som en treåring. Det är inte ett förslag man ger när man går sista året på gymnasiet.

"Ja, det är sant." Säger Margareta innan hon låter blicken glida över klassen igen. Jobbigt nog stannar den på mig. "Tilja, du har inte sagt så mycket. Har du något förslag?"

"Eh..." Säger jag och ser mig omkring på mina klasskompisar. Kompisar kanske är att ta i. "Nej, inte vad jag kan komma på."

"Nej, för hon kan ingenting om sparande. Use everybody, spara ingen. Det är hennes motto." Säger Robin. Han tittar bak på mig med ett stort flin på läpparna och jag himlar med ögonen innan jag använder min egen mun.

"Du är bara avundsjuk för att du bara fick en gång. Du är avundsjuk för att du inte fick en andra chans att visa att du kanske har någonting i byxorna. För det har du inte." Säger jag. Hans flin försvinner inom loppet av två sekunder och jag själv får upp ett eget flin på läpparna.

"Det här är nog en disskution som passar bättre utanför klassrummets dörrar." Säger Margareta och klappar lätt med händerna innan hon vänder sig till tavlan och fortsätter med sin tråkiga förklaring på sparande. Jag själv ser på Robin som sitter med blicken sneglande mot mig varannan sekund. Hans kinder har tagit en svag nyans av rött och det får mig att vilja skratta här och nu. Han är en pinsam person. En sådan som inte borde få vistas i en klass, föreställande en så kallad klassens retsticka eller mobbare. Är det någon som förtjänar att bli mobbad så är det han och hans självförtroende som är för högt för hans eget bästa. 

Min telefon vibrerar i mitt knä och jag sliter blicken från Robin och tittar ner på meddelandet från Felix i stället.

Felix: 11:28 Okej, jag tänkte ändå åka iväg med Oscar, Omar och Ogge en stund nu efter skolan. Men vi ses hemma i kväll då?

Jag: 11:29 Det gör vi. Älskar dig.

Felix: 11:30 Älskar dig också.

"Jag antar att det är dags för lunch nu då." Suckar Margareta och lägger ner sin penna. "Här är sakerna ni ska ha koll på till provet nästa fredag. Jag hoppas att ni har varit delaktiga på lektionerna och kan det här nu. Det är okej att ta kort på detta." Jag reser mig upp och tar ett snabbt kort på tavlan innan jag lämnar klassrummet tillsammans med Zack och Simone. 

"Vad du var djupt försjunken i din telefon hela lektionen." Skrattar Simone bakom mig. Jag tittar bak på henne och skakar på huvudet.

"Jag lärde mig det där på den där Villahall-skolan." Säger jag. Hon himlar med ögonen och slår till mig lätt i bakhuvudet.

"Dags att börja kalla dig för fröken fisförnäm, kan redan allting. Ni har ju lärt er allt det som vi lär oss på internatet." Säger hon. Jag flinar och skakar på huvudet. 

"Nej, bara nästan." Skrattar jag.

-

Robin - Caspar Lee

-

30 januari 2015