Words f.s

32 - "Saknat mig?"

Söndag 29/10-17

"Får jag ställa en fråga till dig?" Frågar Oliver och lägger huvudet på sned med blicken riktad mot mig. Jag nickar osäkert och han ler mot mig. "Felix gick om trean och du går i trean nu, men du är sjutton. Eller hur?"

"Ja, jag har inte fyllt arton än." Säger jag och ser på honom. Han rycker på axlarna och fortsätter äta.

"När fyller du år?" Frågar Felix. Jag ler och ser på honom. Så mycket vet vi om varandra. Jag vet inte när han fyller år och han vet inte när jag fyller år. Han är väl arton men ska ha gått ut gymnasiet förra året. Han måste fylla år runt nu. 

"Jag fyller år den tjugosjunde december." Säger jag och ler lätt mot honom. "När fyller du ens år?" Frågar jag. Hans lilla leende försvinner snabbt och han harklar sig innan han ser på sina kompisar.

"Den tjugofemte oktober. Jag är nitton nu." Säger han lågt. Mitt leende tonar ut precis som hans och jag försöker förgäves komma på vad vi gjorde då. 

"Bråkade vi då?" Frågar jag tyst. Han nickar försiktigt och ser på mig. "Förlåt, grattis i efterskott. Det var inte mer än fyra dagar sedan." Säger jag. Han rycker på axlarna och ser ner i maten.

"Det är okej. Jag hade inte förväntat mig att du skulle komma tillbaka till mig för min födelsedags skull. Du visste ju inte ens att jag fyllde år." Säger han tyst. Jag nickar lätt och pressar mina läppar mot hans. Han ler lätt och kysser mig en gång till. 

"Vi gör någonting efter skolan imorgon." Säger jag. Han ler lätt och nickar innan han fortsätter äta på pizzan. Jag lutar mig bakåt och tittar på Felix medan han äter. Han tittar upp under lugg med en undrande blick och jag skrattar till och skakar på huvudet. 

"Tilja?" Jag vänder blicken till borden på andra sidan lokalen som just nu töms. Niilo kommer emot oss och ser trött på mig innan han sätter sig på huk. "Du får komma upp till mig i kväll. Du har fått en brev från vårdcentralen, plus att vi måste snacka. Fattar du hur arga de är på mig nu för att du är gravid? Ingen fattar att du är du och jag är jag." Suckar han innan han reser sig upp och lämnar pizzerian.

"Ska du ha mer?" Frågar Felix. Från andra sidan bordet. Jag ser på honom innan jag skakar på huvudet då jag inser att han pratar om maten. "Okej, jag är snart klar."

"Okej." Säger jag och ser på honom medan han äter upp.

-

"Kommer du ner och sover hos mig?" Frågar Felix medan han låser upp sin dörr. Jag stannar framför trappan och ser på honom. Han tittar bak och jag skakar på huvudet.

"Jag vet att jag väljer på att sova i en skön säng med dig eller på en soffa i vardagsrummet. Men jag sover hos Niilo i natt." Säger jag. Han nickar lätt innan han låser upp dörren. "Men jag kommer hem till dig efter skolan imorgon så åker vi in till stan."

"Det låter bra." Säger han. Jag nickar och tar första steget uppför trappan. "Jag saknar dig redan."

"Jag saknar dig också." Ler jag. Han besvarar mitt leende innan han kliver in i sin hall. Jag går uppför trappan och hör tydligt när hans dörr stängs. Jag öppnar Niilos dörr och möts av fler än en röst. 

"Tilja?" Ropar Niilo. Jag svarar ja innan jag sparkar av mig skorna och går in i vardagsrummet för att se vem som är här. 

"Jack." Säger jag glatt och går fram till soffan där han sitter med lilla Isac i famnen. Jag kramar om honom löst om nacken och han skrattar till. 

"Saknat mig?" Frågar han. Jag nickar och ser på Carly som sitter bredvid honom.

"Hej." Säger jag och ler mot henne.

"Hej." Svarar hon och besvarar mitt leende.

"Ditt brev ligger på köksbordet. Ska du ner till Felix senare?" Frågar Niilo. Jag skakar på huvudet och släpper Jakko innan jag går in i köket där ett brev från vårdcentralen addresserat till mig ligger. Jag sprättar upp det med fingret innan jag väcklar upp pappret.

Välkommen på kontroll torsdagen den 2/11-17 kl. 11:35. Anmäl dig i receptionen. 

MVH: Barnmorska Susanne Grankvist.

"Vad handlade det om?" Frågar Niilo bakom mig då han kommer in i köket och hämtar en cola-flaska från diskbänken.

"Jag ska på kontroll för bebisen på torsdag." Säger jag och lägger tillbaka brevet i kuvertet. 

"Angående det. Jack vill prata med dig." Säger han. Jag nickar lätt och går ut i vardagsrummet igen. 

"Jag hörde att du och Sandman bråkade men gick tillbaka till varandra igen." Säger Jakko. Jag nickar lätt och sätter mig ner bredvid honom. Vi har inte träffats på länge och ärligt talat så har vi inte pratat om att det verkligen är Felix som är pappan till mitt barn. "Går det bra? Är han snäll och försiktig och allt?"

"Ja, jag antar att han är det nu." Säger jag tyst, även om vi knappt har umgåtts i två dagar sedan vårt senaste bråk. 

"Har han lust att komma hit och prata lite?" Frågar han. Jag spänner min blick på mattan på golvet innan jag ser upp på honom med en lätt nick. 

"Det skulle jag väl kunna ordna." Mumlar jag. Han nickar och ler mot mig innan han tittar ner på sitt lilla mästerverk. "Han är verkligen fin." Säger jag och smeker försiktigt det lilla sovande barnets kind. 

"Barnet brukar bli som sin pappa." Säger han och flinar smått innan han ser på Carly och böjer sig mot henne. Försiktigt kysser han hennes läppar. "I´m sorry Carly. You are beautiful too." 

"I know I am." Säger hon och kysser honom igen.

"Du kan ju ringa Felix eller något." Säger Jack. Jag nickar lätt och fiskar upp min telefon ur fickan. Jag reser mig upp och lämnar både vardagsrummet och lägenheten. Jag trycker på Felix namn innan jag trycker telefonen mot örat.

"Ja, det är Felix." Säger han efter bara några sekunder.

"Okej, bli inte rädd nu." Säger jag.

"Vadå? Vad stod det i brevet? Mår du bra?" Säger han oroligt.

"Ja, jag mår bra. Men Jack är hemma hos mig och han vill träffa dig, liksom in person. Om du förstår hur jag menar." Säger jag. Han hummar tyst på andra sidan luren.

"Okej, jag kommer upp. Men bara för att jag älskar dig, och bara ifall du väntar på mig utanför dörren." Säger han.

"Jag lovar. Jag står utanför nu." Säger jag. 

"Tack, jag kommer." Säger han innan han klickar av samtalet. Jag suckar och lutar ryggen mot väggen bakom mig. Bara det här går bra nu.

-

Lovade Ebba.

-

22 december 2014