Words f.s

2 - "Och vem fan är du?"

Lördag 19/8-17

"Vem är han?" Jag ser på Niilo som pekar på en blond kille som står i ett hörn tillsammans med en av killarna som jag sett flera gånger, både på fester och hemma. Oscar tror jag han heter. Precis som killen som Niilo pratar med. Men jag tror att han i hörnet kallas för Ogge.

"Det är Felix. Han är lite speciell. Ingen du vill bråka med direkt." Säger Oscar bredvid Niilo. Jag ser på honom innan jag ser på den omtalade killen. På huvudet har han också en keps. Hans blick är riktad mot en grupp med tjejer som dansar i bara bh mitt på golvet.

"Felix." Mumlar Niilo innan han tar tag i min hand. Jag ser på Oscar som lite diskret lägger handen på min rumpa innan han försvinner iväg. Honom har jag varit med, fler än en gång. Hans hår är otroligt. Jag trodde inte att man kunde få håret att alltid se lika perfekt och fluffigt ut. Men han har lyckats. Både före eller efter en vända i sängen.

"Vad vill du dricka?" Frågar Niilo medan han drar med mig bort till bardisken. Han bryr sig inte alls om hur mycket jag dricker eller hur full jag blir. Han är som en kompis till mig, ingen kompis som bryr sig. Det är klart att han bryr sig, men inte så han håller koll på mig. Det händer ofta att han lämnar mig kvar på fester när han själv åker hem. Han tänker att jag säkert är med någon kille och tar mig hem på något sätt.

"Jag är bara trött." Suckar jag och ser på honom medan han med hjälp av sina bartenderkunskaper blandar ihop någonting till oss båda. Han puttar det ena glaset till mig innan han lyfter upp sitt eget för att lämna mig.

"Däcka inte innan du har druckit något. Det blir bara pinsamt." Suckar han innan han vänder sig om och försvinner iväg bland alla människor. Själv står jag kvar med mitt glas på disken bredvid mig. Jag vill helst inte dricka idag. Men det är aldrig roligt att vara den enda nyktra på en fest. Därför för jag glaset till mina läppar och smakar på Niilos drink. Han är otroligt bra på att blanda ihop goda drinkar. Alla borde ha en Niilo som gör drinkar till en.

Snart är över halva slut och jag känner hur det redan börjar dunka smått i huvudet. Huvudvärk hade jag redan när vi kom, att dricka och vara på fest med hög volym gör absolut ingenting bättre. Men Niilo brukar inte göra så starka drinkar till mig att allting snurrar redan efter halva. Hur ont i huvudet jag än har.

"Hej, mår du bra?" Frågar en röst bakom mig. Jag tittar bak men min syn blir genast suddig. Jag skakar ansträngt på huvudet och killen går fram till mig. "Du. Stanna med mig." Han klappar mig lätt på kinden innan mina ögon börjar gå igen. "Tjejen, håll dig vaken." Efter de orden blir det svart.

-

"Hallå." Någonting blött rinner nerför mitt ansikte och små försiktiga klappar känns på mina kinder var och varannan sekund. Långsamt öppnar jag ögonen och blinkar ett par gånger innan jag vänjer mig vid ljuset och huvudvärken.

"Vad händer?" Frågar jag och ser mig omkring i rummet. Jag känner inte igen mig över huvudtaget. "Var är jag?"

"Du är hemma hos mig." Säger en försiktig röst strax bredvid mitt huvud. Jag vänder försiktigt på huvudet och möter en blå blick.

"Och vem fan är du?" Frågar jag och sluter försiktigt ögonen. Varför är lampan tänd?

"Du däckade på festen." Säger han. Jag rynkar ihop ögonbrynen och skakar försiktigt på huvudet.

"Knappast, jag drack inte ens upp det Niilo gav mig." Säger jag. Jag öppnar försiktigt ögonen igen och ser på honom. Han ler lätt och drar handen över min panna.

"Då var det väl inte bara alkohol i ditt glas. Han Niilo kanske drogade dig." Säger han. Jag känner hur det blöta följer med hans hand medan han drar bort det.

"Han Niilo är min bror, så det tror jag inte." Säger jag och sluter ögonen igen. "Vad är klockan?"

"Klockan är halv tre. Du var borta i fem timmar." Säger han. Jag nickar lätt och tänker igenom hur Niilo gjorde med min drink. Han använde väl samma flaskor till både min och hans? Är han också drogad då? "Sover du här eller?"

"Vad ska jag annars göra? Du kunde lämnat mig ifall du inte ville ha mig här." Suckar jag utan att öppna ögonen.

"Jag kunde ju inte bara lämna dig. Någon kunde våldtagit dig." Suckar han tillbaka. Jag känner hur han reser sig upp och jag öppnar långsamt ögonen och ser efter honom då han går mot dörren.

"Var ska du då?" Frågar jag. Han rycker på axlarna och släcker lampan innan han lämnar rummet. Jag ser chockat på dörren då den stängs efter honom. Killar brukar inte lämna mig ensam i sängen. Sova eller inte, jag brukar inte vara ensam i sängen efter en fest.

Chockat sluter jag ögonen igen och funderar igenom situationen. Jag ligger hemma hos en kille som inte vill ha mig här, för att han räddade mig från att bli våldtagen efter att jag hade blivit drogad. Vid sådana här tillfällen kanske det skulle vara bra ifall mina bröder brydde sig lite mer om mig. Ifall de gjorde det så skulle random killar slippa göra sig besvär och ta med mig hem. Men ännu mer funderar jag på hur Niilo nu mår. Om jag blev drogad, blev han då också det? Vad gör folk med honom ifall han blir drogad? Jag funderar också på vem den här killen är. Jag kände igen hans ansikte, men jag kunde inte placera honom. Var ska jag ta vägen när jag har sovit bort huvudvärken? Ska jag hitta honom och säga hejdå eller ska jag bara gå? Var är jag ens?

-

Jakko Jolin - Wesley Stromberg.

-

2 december 2014