Words f.s

73 - "Vad gör hon här?"

Söndag 24/12-17

"Vad gör hon här?" Frågar Felix och vänder sin blick till sin pappa som ser oskyldigt på honom. "Pappa, vad gör hon här?" Upprepar Felix. 

"Du vet hur din mamma är." Säger Magnus men Felix skakar snabbt på huvudet.

"Hon är inte min mamma, du vet att hon inte är min mamma längre." Säger han bestämt utan att se på kvinnan i dörröppningen vars leende har bleknat ut helt och hållet. Nu ser hon bara ut att ångra att hon kom från början. För vad ska hon göra här när hon är väl medveten om att hon inte finns i Felix ögon längre. För honom är hon död. 

"Felix." Försöker kvinnan i dörren men Felix skakar bara på huvudet och fortsätter se på sin pappa. 

"Min julafton är förstörd nu. Jag kom hit för att ha en trevlig stund med min familj, så kommer den där jävla häxan och förstör allt. Allt är förstört nu, min första jul tillsammans med min flickvän är förstörd." Säger Felix. Jag skakar på huvudet och lägger handen försiktigt på hans lår. Hans blick glider ner till mig och jag skakar på huvudet igen. "Den är förstörd. Ingenting kan vara bra när hon finns i närheten."

"Försök." Säger jag tyst. Han skakar på huvudet och tar tag i min hand. 

"Kan hon bara gå? Jag vill inte se henne och jag vill inte höra henne prata. Hon ska fan i mig få sota för vad hon har ställt till med." Säger Felix som för första gången vänder blicken till dörren där hans mamma och syster står. Hans mamma ser försiktigt på mig och jag ger henne en ursäktande blick. Jag förstår att Felix tar det här hårt. Att lämna ens barn och inte höra av sig på sex år är sjukt. Att gå under jorden och inte komma tillbaka förrän det krisar. För någonting måste det ju bero på att hon kommer tillbaka nu.

"Felix, jag vill bara prata lite med dig och förklara mig." Säger hon. Han skakar på huvudet och pekar på tjejen bredvid henne. 

"Felicia har berättat allt. Jag behöver inte höra ett enda ord från dig." Säger han. Tjejen, Felicia, Felix syser ser bedjande på Felix som återigen skakar på huvudet. "Jag vill inte höra någonting mer nu. Jag vill fira klart den här julen tillsammans med min familj, min flickvän och hennes familj. För Maria har tagit över Cecilias plats nu. Hon finns inte kvar för mig längre."

"Felix, ge henne en chans." Försöker Maria. Felix skakar på huvudet och reser sig upp ur soffan med handen fortfarande hårt hållande om min vilket får mig att följa med honom upp på fötter. 

"Hon behöver ingen mer chans. Jag har allt jag behöver här. Min flickvän och mitt barn." Säger Felix och håller upp min hand i en gest som visar på att han pratar om mig. Han drar med mig mot Cecilia och Felicia och jag följer ofrivilligt med honom förbi dem och in i köket där han får ner mig på en stol och sätter sig bredvid mig. 

"Jag vill inte. Varför förstår ingen?" Frågar han frustrerat och drar sin hand genom sitt hår. "Varför förstår ingen att hon har gjort tillräckligt? Jag vill inte ha med henne att göra."

"Felix, hon är din mamma." Försöker jag tyst. Han skakar på huvudet och torkar bort en tår som börjat rinna nedför hans kind. 

"Felix." Säger en röst i dörröppningen och jag tittar dit för att möta den blå blicken tillhörande hans syster. Felix själv tittar inte upp utan Felicia får gå hela vägen fram till oss och sjunka ner på huk bredvid honom. "Felix, mamma vill bara förklara hur hon känner. Hon mår inte bra över att ha lämnat dig. Hon älskar dig."

"Man lämnar inte någon man älskar, Felicia du vet det." Säger han och torkar bort ännu fler tårar. För mig är det bara jobbigt att se på honom när han är så här. Han mår inte bra av att inte ha sin mamma, men ingen tänker på honom. De tänker bara på hur dåligt hans mamma mår för att hon lämnade honom. Det var ju ändå hennes val. Varför ska han behöva godta hennes ursäkter?

"Låt henne prata lite med dig. Två minuter eller någonting. Jag och din flickvän kan stanna här med dig." Säger hon försiktigt. Han ser på mig en kort stund innan han nickar och klämmer åt min hand lite hårdare, som för att visa att han vill att jag ska stanna och stötta honom. Jag skulle aldrig göra någonting annat. 

Felicia reser sig upp och lämnar köket innan hon efter bara några sekunder kommer tillbaka med Cecilia bredvid sig. Hon ser om något förstörd ut. 

"Felix, jag mådde inte bra. Jag var tvungen att åka för din pappa sårade mig. Jag vet att alla säger att jag lämnade dig kvar i Sverige för att du var för lik din pappa. Men riktigt så var det inte. Jag lämnade dig för att jag inte ville lämna din pappa ensam. Även om jag hatade honom så ville jag inte ta ifrån honom allt. Att ta med mig dig skulle vara som att ta med mig hela honom. Jag tog med mig Felicia för att hon nästan var klar med skolan. Hon kunde engelska och skulle klara sig bra i London. Du var bara tretton år och hade det jobbigt som det var. Jag ville inte ta ifrån dig hela din framtid i Sverige heller." Säger hon till Felix som bara fortsätter skaka på huvudet. 

"Hur tror du det kändes för mig då? Jag var ensam, jag hade ingen. Det var jag som ramlade ner i skiten och sitter fast där nu. Jag sitter med polisanmälan efter polisanmälan på mig och du vet inte hur många gånger jag suttit häktad för saker jag gjort och inte gjort. Allt på grund av dig och dina dumma jävla val. Tänk vad lätt livet hade varit om jag hade haft kvar dig här hela tiden. Jag hade säkert inte träffat Tilja, men jag hade ändå haft ett underbart liv med musiken från början. För du gjorde så jag fick så många prickar i mitt register att det nästan är omöjligt för mig att söka någonting. Varken jobb eller möjligheter till auditions har jag. Tilja hjälpte mig tillbaka och hon är anledningen till att jag sitter här nu och låter dig förklara dig. Trots att allt du säger är bullshit." Säger Felix och klämmer åt min hand ännu hårdare medan han pratar. 

"Jag ville bara att du skulle veta vad som egentligen hände. Du behöver inte förlåta mig, men jag och Felicia flyttar tillbaka hit i mars och då skulle jag gärna träffa dig igen. Din flickvän också, Tilja var det va?" Hon ser undrande på mig och jag nickar. Hon nickar tillbaka innan hon reser sig upp från där hon sjunkt ner på huk. "Jag ska inte förstöra din jul mer nu, Felix. Men jag hoppas att du kan tänka på det jag sagt i alla fall." Med de orden lämnar hon köket med Felicia släntrande efter. Nu är det jag som ska handskas med Felix.