Words f.s

45 - "Ja, mina systrar."

Tisdag 7/11-17

"Okej, ta ett djupt andetag och lyssna inte på ett enda ord om mig som barn eller någonting annat som har med mig och göra." Suckar Felix innan han tar tag i min hand och drar mig uppför trappan till huset som jag varit i en gång tidigare. Han ringer på dörrklockan innan han öppnar dörren utan att vänta på att någon ska öppna. Vi kommer in i den vita hallen som jag faktiskt minns ganska väl. 

"Felix?" Ropar en mansröst från det rum som jag inte var inne i när jag var här sist. 

"Ja." Svarar Felix och släpper min hand för att dra av sig sina skor. Jag gör detsamma innan jag tittar upp och möter en blick liknande Felix. Samma blåa färg fast på en mycket grovare kropp. Mannen har också brunt hår i stället för Felix mörkblonda. 

"Hej." Säger mannen innan han går fram till mig och sträcker ut sin hand. Mycket riktigt så är hans mun formad till ett streck och inte en muskel rör sig förrän han säger sitt namn. "Magnus."

"Tilja." Säger jag och skakar hans hand. Han ser ner på min hand innan han släpper mig.

"Vad kall du är." Säger han innan han ser på sin son, då jag antar att det här är Felix pappa. "Hej Felix, det var inte igår."

"Nej, jag vet. Skolan och allt." Säger Felix och harklar sig lätt innan han söker min hand. "Pappa, det här är min flickvän." Magnus tittar på mig igen och rynkar ihop ögonbrynen.

"Jo, hon är ju söt." Säger han innan han vänder sig om och försvinner ifrån oss igen.

"Jag sa ju det. Han är ingen man vill umgås med." Suckar Felix tyst innan han drar med mig in i samma rum som hans pappa försvann in i. Ett kök. Vid köksbordet sitter Oscar med huvudet tryckt mot bordet och händerna i knät. Han ser trött ut. Vid spisen står en blond kvinna som nu vänder blicken till oss. Ett stort leende tar plats på hennes läppar och hon släpper det hon håller på med för att gå fram till Felix och ge honom en stor kram, och då menar jag stor. Han stönar ogillande innan hon släpper honom och ger honom en puss på kinden.

"Jag har saknat dig, Felix." Säger hon innan hon ser på mig. "Och du måste vara Felix flickvän. Tilja om Oscar talar sanning."

"Ja, det är jag." Jag sneglar på Oscar som rätat på sig och nu tittar med ett flin på oss.

"Ja, jag får väl önska dig välkommen ifall inte Magnus gjorde det bra nog. Han kan vara lite kall." Säger hon innan hon rycker till. "Åh, Maria heter jag. Jag är Oscars mamma, Felix låtsasmamma om man kan säga så."

"Ja, Felix berättade." Säger jag. Hon nickar och ser på Felix som bara tittar bort från alla, blicken vänd till väggen. 

"Det är skönt att höra att han inte glömde bort oss under de här månaderna." Säger hon och ler lätt mot mig medan hon sneglar på Felix. "Han har inte varit här sedan han började skolan i augusti."

"Nej, det har varit ganska mycket." Säger jag och ser på Felix som äntligen vänder blicken till mig. Han nickar lätt innan han tar tag i min hand och drar med mig till bordet. Jag sjunker ner på stolen bredvid Oscar med Felix bredvid mig på andra sidan.

"Oscars systrar kommer snart." Säger Maria och nickar mot Oscar innan hon ställer sig vid spisen igen.

"Ja, mina systrar." Suckar Oscar innan han drar handen genom håret och ser på mig. "Hur är det med dina bröder?"

"Varför undrar du det?" Frågar jag tveksamt och ser på honom med ihoprynkade ögonbryn.

"Nej men jag undrade bara hur det är med dem?" Svarar han och nickar mot mig. Jag rycker på axlarna och ser på Felix som har blicken strängt riktad mot Marias hand som rör sig i kastrullen på spisen. 

"Det är väl bara bra med dem." Säger jag och vänder tillbaka blicken till Oscar. Han nickar lätt och tittar ner i bordet.

"Så du har syskon alltså?" Frågar Maria. Jag nickar och möter hennes blick. "Hur gamla är dem då?"

"Niilo är tjugotvå och Jakko är tjugofyra." Säger jag. Hon nickar och tittar ner i maten som hon gör i ordning. 

"Jag har en dotter som är tjugofyra år. Hon hade en kompis som hette Jakko när hon gick på dagis och lågstadiet. Hans familj flyttade sedan in till stan när hans lillasyster föddes. Jag såg i tidningen förut att föräldrarna sorgligt nog hade gått bort bara lite mindre än tio år senare." Säger hon och vänder blicken till mig. Jag sväljer hårt och nickar. Stan är mitt hem, men Värmdö är mina bröders hem. 

"Maria, det är ett väldigt känsligt ämne och jag skulle uppskatta ifall du kunde acceptera det." Säger Felix med en suck innan han söker sin hand till mitt lår. Jag ser upp på honom och skakar lätt på huvudet. 

"Ja, jag hade en känsla av att det skulle vara så. Jag beklagar Tilja, gumman." Säger Maria och jag ser på henne innan jag nickar.

"Det är okej." Säger jag. Hon ger mig ett halvhjärtat leende innan vi avbryts av dörrklockan. Maria ursäktar sig innan hon går ut i hallen och öppnar dörren. Ett glatt 'hej' ljuder genom huset och snart kommer hon in tätt följd av en tjej och en kille.

"Tilja Elina?" Säger killen och ser på mig med ihoprynkade ögonbryn. Jag vänder bort blicken och Felix klämmer om mitt lår lite hårdare. Jag kan inte förstå att jag nu på ett sätt blir ännu mer relaterad till Eric. 

"Känner ni varandra redan?" Frågar Maria. Jag tittar upp på henne och ser sedan på Eric. Killen som kallade mig hora och gav mig blåmärken. Killen som har varit otrogen med mig mot denna söta tjej, Oscars syster. 

"Nej, eller ja." Säger Eric och jag ser på honom i väntan på hur han ska förklara det här. "Jag känner Tiljas storebrorsor och jag är hemma hos henne ganska ofta." Mer än så behöver han verkligen inte säga. 

"Ja, men vad bra då. Linnéa. Det här är Tilja, Felix flickvän." Säger Maria och pekar på mig innan hon ser på den blonda tjejen i dörröppningen. Hon ler lätt mot mig och nickar innan hon blir tvingad av Eric till att kyssa honom. Det känns lite som att han markerar någonting. Men jag vet inte varför.

-

Magnus - Magnus Sandman

Maria - Jennifer Aniston 

Linnéa - Julianne Hough

Oscar - Oscar Enestad

Johanna - Johanna Enestad

Eric - Chase Crawford

-

30 januari 2015