Words f.s

88 - "Jag träffar en tjej."

Måndag 18/3-19

Jag ringer på dörren till Miltons lägenhet och snart öppnar han, iklädd bara jeans.

"Hej gravida brud, vad gör du här?" Frågar han med ett litet flin. Samma äckliga flin som typ alltid. Ändå kan han bli seriös, som när jag besökte honom några veckor efter nyår, då pratade vi igenom det och han lyssnade jättebra. Efter det har jag träffat honom några gånger för att prata.

"Jag är här för att äta, har du fixat lunch?" Frågar jag och kliver förbi honom in i lägenheten.

"Japp, jag köpte sallad. Hoppas du äter det. Jag är inne på min vecka där jag inte äter skräpmat." Säger han och klappar på sina magrutor. "Måste hålla dem i form."

"Självklart." Säger jag och sparkar av mig skorna. Jag ställer ner mina väskor på golvet samtidigt som min telefon börjar ringa igen. Jag tar upp den och ser ett 13e samtal från Felix sedan klockan 11:47. Jag klickar det och någon sekund senare ramlar ett sms in. Tänk om han hade varit så smart att han skickade ett sms från början.

"Älskling, förlåt. Iris frågar efter dig.❤️"

"Får jag se?" Frågar Milton. Jag vänder telefonen mot honom och han ser fundersamt på det. "Ett bra meddelande för en gångs skull. Vad hände imorse?"

"Kan vi ta det medan vi äter?" Frågar jag. Han skrattar lätt och nickar. Vi går in i hans kök och sätter oss vid bordet med varsin sallad framför oss. "Jag sa att jag inte orkar med skolan när Iris skriker hela nätterna. Jag behöver min sömn, jag är gravid ju. Självklart lackade han och sa att han är världens sämsta pojkvän och att jag kan dra och göra vad jag vill typ. Så jag drog."

"Låter precis som Felix, men det var väl längesen ni bråkade sist?" Frågar han. Jag nickar och tänker efter.

"Det var nog nästan då vid nyår. Det har gått bra sedan dess." Säger jag. Han nickar.

"Du kanske ska vänta ett tag innan du går tillbaka och pratar med honom. Lugna ner dig liksom och stressa av. Så det lägger sig lite och ni kommer tillbaka till varandra efter saknad och sorg sådär typ. Då bråkar ni kanske inte tills barnet kommer." Säger han. Jag nickar lätt och tittar på min telefon på bordet. Jag tar upp den och svarar Felix med ett kort meddelande.

"Jag kommer hem när jag är redo. Jag tror vi behöver komma ifrån varandra lite och jag behöver vila. Jag kommer hem när jag är redo."

Något hjärta förtjänar han inte i den här situationen. Han får nöja sig med att jag svarar honom och inte bara struntar i det. 

"Stäng av telefonen nu så kan vi prata ut lite." Jag nickar åt Milton och stänger av telefonen. Milton ser på mig med en stolt blick och jag kan inte låta bli att le mot honom. Konstigt nog är han en underbar person och jag förstår inte hur jag kan ha hatat honom så mycket förut. "Hur har du det annars, alltså när det inte gäller Felix. Skolan och så?"

"Jag gjorde nationella prov idag. Det är inte långt kvar tills jag kan strunta i skolan och bara tänka på min framtid. Hur har du det själv?" Svarar jag. Han ler mot mig och stoppar in en stor gaffel med sallad i munnen.

"Jag träffar en tjej." Säger han med munnen full av mat. "Hon heter Amy och kommer från USA, hon är här för att plugga på högskolan och sedan bosätta sig här i resten av livet, säger hon." Han skrattar till och lägger ner gaffeln innan han slår ut med armarna. "Hon pratar redan om äktenskap och barn. Jag vettefan vad hon är ute efter med mig i alla fall, men jag tänker fan inte låta henne få mig att gå i Felix fotspår. Trivs med ungkarlslivet gör jag garanterat och ingen kvinna ska ta det ifrån mig."

Jag skrattar åt hans stolta tonfall innan jag äter av den tunna salladen. Felix gjorde bort sig från början när han inte använde kondom med mig. När han sedan nästan tvingade mig att göra abort gjorde han sitt andra och största misstag. Att sedan gå till en slampa och ha sex bara för att han inte får något av sin gravida flickvän var också ett misstag, men när han går och adopterar sin syster för att hon ska slippa lida vet jag inte var han befinner sig mentalt. Det är självklart fel att hans syster ska bo i fosterfamilj fast den riktiga familjen känner till henne, men att själv ta beslutet att adoptera henne när han har ett eget barn på gång är bara fel. Speciellt utan att fråga mig först.

"Vad tänker du på?" Frågar Milton och min blick möter hans. Jag tuggar ur innan jag förklarar hur jag känner över adoptionen. "Jag kan förstå att du är sur på honom och han ska fan vara glad att du ens gick med på det. Vilken jävla idiot han är egentligen. Hade det inte varit för att du är gravid hade jag fan rådigt dig att lämna honom."

"Jag vet inte vad jag tänkte på när jag gick med på att låta honom vara en del av det här barnets liv. Utan honom hade allt varit mycket lättare nu."

-----------

Här kommer de sista kapitlen och efter detta tackar jag för mig för ett tag framöver. Kommer jag tillbaka är det antingen med en berättelse om Luke Hemmings eller en vanlig berättelse om random människor. Det är heller inte omöjligt att jag hittar inspiration till någon av mina andra Felix-fanfics som jag ännu inte publicerat.