Words f.s

39 - "Då går vi då."

Lördag 4/11-17

"Vad vill du ha?" Frågar Felix. Jag rycker på axlarna och han lägger armen om mig.

"Bestäm du." Säger jag. Han nickar och vi går fram ett steg. 

"Äter du kanelbulle då? Och Cola?" Jag nickar och han går fram ytterligare ett steg. "Två kanelbullar, en Cola och en kaffe." Han får det han beställde och vi går tillsammans bort till bordet där de andra killarna och Mira suttit sig. Felix sätter sig bredvid Omar och jag sätter mig bredvid honom för att slippa sitta bredvid Mira. De börjar direkt prata alla fyra vilket lämnar mig ensam med min telefon, min bulle och min Cola. Så fort Colan är slut så knackar jag Felix på axeln och han ser undrande på mig. 

"Kan du hämta mer Cola till mig?" Frågar jag tyst. Han skakar på huvudet och vänder bort blicken från mig. "Varför?"

"Varför kan du inte göra det själv?" Frågar han och vänder tillbaka blicken till mig. Jag suckar och lägger handen på min mage. 

"Jag är trött och du är lite anledningen till det." Säger jag, mer som ett skämt. Men han tar det nog seriösare än vad jag trodde att han skulle göra.

"Börja fan inte med det där igen." Säger han och ser irriterat på mig. "Det är fan du som inte vill göra abort. Inte jag, du är dessutom lika mycket anledningen till det där som jag är." Han förstår aldrig när jag skämtar. Allt som sägs är för honom helt seriöst och han gör det alltid hundra gånger värre.

Försiktigt torkar jag mig om munnen innan jag skjuter ut stolen och reser mig upp. 

"Tack för fikat." Säger jag lugnt innan jag börjar gå ut från cafeterian med hans blick brännande i nacken. Jag går ut till rulltrapporna och ser mig omkring på de platser som finns att sitta på här. En tom plats finns på bänken till vänster. Jag går dit och sätter mig ner där medan jag ser Felix komma ut ur cafeterian. Han går fram till mig och sätter sig ner bredvid mig. 

"Det var ett skämt." Mumlar jag. Han suckar och lägger sin hand på min kind.

"Förlåt. Jag vet att jag alltid tar allting överdrivet seriöst och jag vet att jag borde ha lärt mig att läsa av din ironi nu. Men jag tycker inte att det är roligt på något sätt när du säger så där. För du vet lika väl som mig att jag inte är hela anledningen." Säger han. Jag nickar och ser försiktigt in i hans ögon. "Där är dem."

"Vad?" Frågar jag och vänder bak blicken. Han skrattar till och jag vänder tillbaka blicken till honom igen.

"Dina ögon." Säger han. Jag ler lätt och han ger mig en lätt puss på näsan. "Jag är ledsen att allting alltid blir såhär. Det är inte meningen."

"Nej, vi måste lära oss att inte skämta för mycket och inte ta allting seriöst. Vi måste bara läsa av varandra och förstå att vi inte tycker om varandras one night stands, för jag hatar verkligen Mira." Säger jag. Han ser förvånat på mig och jag tittar mot cafeterian där de kommer ut. "Men det kan vi ta en annan gång." Han tittar bak och får syn på samma sak som jag. Han reser sig upp och jag gör detsamma. 

"Jag måste på toa." Säger jag. Felix nickar och vi går alla sex iväg till toaletterna. Jag går in på damernas och gör det jag ska innan jag går ut till Felix igen. Han ler mot mig och förklarar att han också ska gå på toa innan han försvinner in och lämnar mig ensam med en av Omars kompisar, den enda som inte gått in. Malte är jag ganska säker på att han heter.

"Så du och Felix ska alltså få barn?" Frågar han. Han är lång, längre än Felix. Hans hår är mörkbrunt och får hans ljust blå ögon att sticka ut. "Det kommer bli en fin unge. Du måste låta mig se den."

"Bor du här, i Göteborg?" Frågar jag. Han skakar på huvudet. 

"Nej, mina föräldrar bor här och jag kommer härifrån. Men jag flyttade till Stockholm i juni, efter att jag hade gått ut trean." Säger han. Jag nickar.

"Jo, men då kan du få se ungen." Säger jag. Han ler och nickar innan han ger mig sin telefon. 

"Så jag kan ta ditt nummer." Jag nickar och skriver in det innan jag ger tillbaka den och Felix kommer ut tillsammans med Omar och den andra killen, Nicke från toaletten. Strax efter kommer Mira ut från samma toalett som jag var inne på, hennes ljusbruna hår ligger platt över hennes axlar. Det får mig att förstå att hon antagligen precis borstat det.

Felix tar tag i min hand men jag nekar direkt. Han vet att jag inte vill direkt efter ett gräl. Jag klarar inte av att förlåta någon så snabbt. Inte ens Felix. 

"Då går vi då." Suckar han i stället och går mot rulltrapporna. Vi åker ner till kundvagnsparkeringen där jag väljer att ta min och Felix vagn. Sakta går rulltrappan ner till leksaksavdelningen där jag hamnar efter de andra. Det här är egentligen en avdelning som jag vill stanna på. Att köpa leksaker till barnet nu känns som en bra idé. När det är så mycket billigare här än vad det är hemma i Stockholm. 

"Felix." Försöker jag, men ljudet av alla som pratar och skriker och alla vagnar får min röst att låta som en viskning. I stället följer jag efter dem tills de försvinner bland alla andra. Jag svänger in till en korridor där inte lika mycket vagnar och människor finns. Tänker han på mig så kommer han tillbaka, eller så ringer han mig. Men jag hinner titta. 

Jag plockar i ett par gosedjur som skulle kunna passa både flicka och pojke. Det vore bra att veta vad det blir, men det kan jag inte ta reda på förrän om en ganska bra stund. Jag hittar ett par andra saker som skulle kunna passa båda, samt en liten billig docka som jag inte kan motstå. Pojkar kan leka med dockor också. Precis som flickor kan leka med bilar. 

-

Malte Sommé - Joshua Anthony Brand.

-

6/1-2015