Words f.s

3 - "Det hade jag aldrig kunnat tro."

Söndag 20/8-17

Långsamt kliver jag upp ur sängen och ser ner på sängen där jag legat. Koftan som jag hade för att täcka blåmärkena ligger på sängen och över den ligger min telefon. Jag tar tag i den och tittar på klockan. 12:34.

Jag tar tag i koftan innan jag öppnar dörren ut från rummet och kliver ut i vad jag antar är en hall. En lägenhet är jag inte i, det kan jag se direkt. Hallen är stor och det finns en svart trappa i ena hörnet som jag antar leder till en övervåning. Annars finns det bara två andra rum vad jag kan se härifrån.

Nu kommer frågan igen. Ska jag gå hem utan att tacka eller ska jag leta reda på killen från i natt? Försiktigt vänder jag mina steg bort från ytterdörren och går i stället in i ett av de andra rummen på nedervåningen. Vardagsrummet. Redan från min plats i dörröppningen så ser jag den bekanta kepsen tillhörande killen från i natt. Han sitter på altanen och lukten som sipprat in från den öppna dörren avslöjar att han antagligen röker. Långsamt går jag fram till dörren och kliver ut på altanen. Snabbt vänder han bak huvudet och jag ser undrande på honom. Han skakar bara på huvudet innan han vänder ut blicken över ån nedanför gräsmattan.

"Jag ville bara tacka." Säger jag lågt. Han nickar och fingrar på cigaretten i hans hand innan han räcker den över sin axel utan att se på mig. Försiktigt tar jag den ur hans hand och ser på honom medan jag tar ett försiktigt bloss.

"Så du röker. Festar mycket förstår jag." Säger han innan han tittar bak på mig. Jag skakar på huvudet och ger tillbaka cigaretten till honom.

"Jag röker inte. Jag får inte röka och jag är heller ingen van festare. Klart man vänjer sig efter sex år ensam med två brorsor och ytterligare fyra år hos en frånvarande moster. Men jag brukar faktiskt undvika alkohol." Säger jag innan jag går en bit ifrån honom och tittar mot vägen som går utanför gården, över en liten bro över ån. "Var är jag någonstans?"

"Värmdö." Säger han. Jag tittar bak på honom och suckar sedan. "Var bor du annars?"

"Stan. Östermalm. Hur tar jag mig hem?" Jag ser undrande på honom och han rycker på axlarna innan han fimpar sin cigarett.

"Jag kan köra dig. Jag ska in till stan. Titta på en lägenhet." Säger han och reser sig upp från sin trästol. Jag nickar lätt. "Vad heter du?"

"Tilja. Du?" Han ser fundersamt på mig innan han går mot dörren.

"Felix. Felix Sandman." Säger han. Jag följer efter honom in i huset och ut i hallen. "Jag bor inte här egentligen. Det här är min halvbrors mammas hus. Min låtsasmamma eller någonting åt det hållet."

"Var bor du då?" Frågar jag medan jag drar på mig skorna som han måste tagit av mig tidigare.

"Jag bor ingenstans. Jag bor lite överallt. Därför fixar jag en lägenhet." Säger han och drar på sig en tunn jacka. Han klappar lite på fickorna innan han ser sig om i hallen. Snabbt försvinner han in i det rum som jag inte gick in i. Steg i trappan ljuder i den tomma hallen innan en välbekant gestalt ställer sig nedanför trappan och ser förvånat på mig.

"Tilja?" Frågar han. Jag nickar lätt och ser på Felix som kommer in i hallen med ett oöppnat cigarettpaket i handen. "Vad gör du här?"

"Jag..." Jag ser på Felix som rycker på axlarna innan han går fram till mig.

"Felix, vad gör du med Tilja?" Frågar Oscar. Felix ser oberört på honom innan han rycker på axlarna.

"Vadå då? Känner ni varandra?" Frågar Felix. Oscar skakar på huvudet innan han ser på Felix med en menande blick.

"Nej, inte direkt. Men du, Tilja, borde hålla dig borta från honom." Suckar han och ser på mig.

"Varför då?" Frågar jag.

"Ja, varför då?" Stämmer Felix in. Oscar suckar och fingrar lite på sina fingrar.

"Tilja Jolin har två äldre bröder som heter Niilo och Jakko." Säger han. Felix tittar ner på mig med ett litet flin på läpparna.

"Tack Oscar. Då vet jag lite mer om henne." Säger han innan han öppnar dörren och går ut på trappan. Jag ser förvirrat på Oscar innan jag följer efter Felix ut. Han stänger dörren efter mig innan han går nerför trappan och fram till en silvrig bil.

"Oscar är lite knäpp ibland. Man vet aldrig riktigt vad han pratar om." Skrattar han innan han öppnar dörren till passagerarsidan. Han böjer sig fram och kastar några saker till baksätet innan han reser sig och visar mig att jag kan hoppa in. Jag gör det och han gör detsamma på andra sidan.

"Hur gammal är du?" Frågar jag när han startar bilen. Han ler lätt mot mig.

"Arton. Hur gammal är du själv?" Svarar han. Jag tittar ut genom fönstret och studerar vägen.

"Sjutton. Jag fyller arton." Säger jag.

"Så då ska du gå i trean?" Jag nickar och ser på honom igen. Han ser inte ut att vara bara arton. Tjugotvå skulle jag tippa på. "Jag går också i trean. Eller jag gick ut trean... Eller jag gick i trean förra året men ska gå om trean i år."

"I stan eller?" Frågar jag. Han skakar på huvudet.

"Nej, de öppnar något nytt internat eller något sådant en bit utanför stan. Jag vet inte om du har hört om det, de vill låsa in mig för att jag ska gå på lektionerna. De ska tvinga mig att gå i skola där. Jag ska ha lägenheten i stan till helgerna." Suckar han.

"Jag ska också gå där, eller om du menar samma som jag. Min ena bror ska åka till USA nu vid skolstart, och min andra bror ska flytta till en mindre lägenhet. Ingen av de vill ha mig hemma." Förklarar jag. Han ser leendes på mig innan han håller blicken på vägen igen.

"Det hade jag aldrig kunnat tro." Mumlar han. Jag lägger huvudet på sned medan jag ser på honom. Han tar ett lätt andetag innan han knyter händerna lite hårdare runt ratten. "Att en så söt tjej som du kan vara syster med Niilo och Jakko."

-

Felix Sandman - Felix Sandman.

-

2 december 2014