Words f.s

5 - "I vilken ända ska jag börja?"

Söndag 20/8-17

"Vi har bokat. Jolin." Säger Niilo och ser på den unga kvinnan bakom disken. Hon ser nervöst på honom medan han ler ett extremt flörtigt leende mot henne. Hon ser ner i sina papper och tar sedan med sig det ena då hon lämnar disken.

"Den här vägen." Säger hon och börjar leda oss mot ett bord med fyra platser. Killarna sätter sig bredvid varandra och jag sätter mig mittemot Niilo. Han fortsätter se på den unga tjejen som lägger fram menyer på bordet. Så fort hon är klar så tar hon beställningar om dricka innan hon lämnar oss.

"Vad är det för fel på dig?" Jakko ser irriterat på Niilo som fortfarande följer tjejen med blicken.

"Du kan ju inte neka till att hon var riktigt jävla fräsch." Säger Niilo och ser flinande på sin bror. Jakko skakar bara på huvudet innan han tar en meny och skummar igenom den. Jag tar en egen meny och tittar på namnen på de olika rätterna innan jag bestämmer mig för spaghetti. Konstiga rätter som jag aldrig hört talas om är någonting som jag helst undviker.

"Här är era drycker. Har ni bestämt er för mat?" Jag ser på den unga tjejen som återigen står vid vårt bord. Jag nickar lätt.

"Spaghetti Bolgonese." Säger jag. Hon ler och skriver någonting i sitt lilla block innan hon vänder blicken till de andra två. De beställer innan hon lämnar bordet och skyndar sig iväg till köket. Jag ser på Niilo som rotar i fickorna på sin jacka innan han fiskar upp en penna.

"Du måste skämta." Säger Jakko då Niilo börjar skriva på sin servett. "Han är sjuk i huvudet."

"På tal om sjuk i huvudet." Säger Niilo och trycker ner pennan i fickan igen. Han ser på mig innan han ser på Jakko. "Tilja har sovit hos Sandman i natt."

"Hon har vad?" Jakko vänder blicken mot mig och jag ser irriterat på honom innan jag ser ner i bordet. "Du ska hålla dig långt borta från honom. Han om någon är sjuk i huvudet. Du kommer aldrig komma ifrån honom om du umgås med honom en gång. Jag hoppas för din skull att du bara sov och inget annat."

"Ni är omogna." Mumlar jag och tittar bort mot köket där servitör efter servitör kommer ut med antingen dryck eller mat. Men inte vår.

"Du förstår nog själv att allt vi vill göra är skydda dig. Felix är en sjuk person. Du måste få veta det." Säger Niilo. Jag skakar på huvudet och ser på honom igen.

"På vilket sätt är han så sjuk då?" Frågar jag. Han rycker på axlarna och ser på Jakko som ser fundersamt på mig.

"I vilken ända ska jag börja? Om jag tar det värsta först. Han har mördat människor, fler än en människa. Han knarkar, han köper och han säljer. Allt. Du ska inte vara med honom, egentligen är det inte ens bra att du är med oss." Säger han. Jag suckar och tittar ner i bordet igen. Att tro på att en människa har mördat en annan människa. Enligt dessa människor fler än en människa. Jag kan inte tro på det. Det låter inte mänskligt för mig. Men jag vet ju inte vad som egentligen händer. Jag har aldrig träffat eller hört talas om Felix Sandman förut.

"Spaghetti." Jag tittar upp på vår servitris som nu står vid vårt bord igen. Jag nickar och hon ler då hon ställer ner tallriken framför mig. Mina bröder får sin mat också innan hon tackar för sig och gör sig redo att lämna bordet.

"Nej, du. Vänta." Hon ser undrande på Niilo som sträcker fram sin servett mot henne. Hon ser förvirrat på den innan hon tar den och läser siffrorna på den. Hon ser på Niilo med ett leende innan hon lägger servetten i sitt förkläde och försvinner iväg.

"Och ni säger att Felix är sjuk." Suckar jag. Niilo harklar sig och jag ser undrande på honom.

"Kan vi släppa det nu? Du har ju redan lovat att inte snacka med honom mer. Låt oss ha en trevlig sista kväll, alla tillsammans." Säger han. Jag nickar och börjar långsamt äta på min mat medan de båda under tystnad äter sin egen.

"Hur känns det då?" Frågar Jakko efter en stund. Jag ser undrande på honom och han ger mig ett litet leende. "Att du ska flytta in i ett år på ett internat för problembarn och hemlösa."

"Det känns väl helt okej i och med att jag inte har något hem. Men problembarn är jag inte." Säger jag. Han nickar lätt. "Hur känns det själv att åka till USA och träffa bebisen?"

"Det känns väl bra. Jag kommer ju självklart att sakna er, men det känns ändå bra. Jag får ju träffa Carly och Isac." Säger han. Jag nickar lätt och ser ner i maten medan jag långsamt lägger in gaffel efter gaffel i munnen.

"Så du ska alltså gå i skolan utan sex hela veckorna?" Frågar Jakko efter en stund. Jag tittar förvånat upp på honom. Varför tar han upp en sådan sak när vi sitter och äter?

"Nej, det finns väl killar där." Säger jag menande. Han skrattar till innan han själv fortsätter med sin mat.

"Inga dåliga killar. Träffar du någon som heter Felix så gör du ingenting med honom. Alla människor med namnet Felix har någon störning. Tro mig, jag känner flera stycken och ingen är frisk." Säger Niilo. Jag himlar med ögonen men bestämmer mig för att inte svara honom. Jag orkar inte göra någon stor sak av det. Jag ska försöka hålla mig borta från Felix. För mina bröders skull.

-

Det där sista som Niilo säger, det är hans åsikt. Inte min.

-

4 december 2014