Words f.s

47 - "Jag är redan din superstjärna."

Tisdag 7/11-17

"Vad sa din pappa till dig?" Frågar jag Felix så fort vi har hoppat in i bilen. Han startar bilen och backar ut från uppfarten till huset.

"Han sa först att jag har varit oansvarig men sedan så sa han att jag bara ska ringa om jag behöver ha hjälp med något eller bara prata ut. Efter det så berättade han att min mamma kommer hem till jul för att hon vill träffa mig. Då sa jag att jag inte vill träffa henne och då sa han att vi ska komma hem till honom och fira jul. Då sa jag att jag måste fråga dig om du ska fira med dina bröder, och då sa han att dina bröder kan följa med. Så nu har jag lovat att du ska prata med dina bröder och om de inte har något bättre för sig så firar vi jul hemma hos min pappa. Men om min mamma kommer dit så vill jag helst inte stanna. Jag kan stanna för att få träffa Felicia men jag vill inte träffa mamma." Säger han. Jag ser fundersamt på honom innan jag nickar.

"Vi tänkte fira jul hos Jakko och Carly, men om de får följa med hem till din pappa så går det säkert." Säger jag. Han nickar lätt och svänger ut från Värmdö.

"Jag visste inte att Linnéa är tillsammans med Eric, han var väl typ tillsammans med dig?" Frågar han. Jag suckar och skakar på huvudet.

"Så här är det, och du får inte bli arg eller skvallra." Säger jag. Han ser på mig kort och nickar. "Okej, jag och Eric var väl typ friends with benefits. Vi låg med varandra för att vi båda skulle slippa ligga runt och få sjukdomar. Efter ett tag så fick jag reda på att han har gått och haft flickvän större delen av tiden så jag började vägra. Eller jag började vägra samma kväll som du typ räddade mig från att bli våldtagen för att jag blev drogad, trots att det var ditt jobb att rädda mig." 

"Okej, till att börja med så ber jag om ursäkt för hundrade gången för att jag var så dum och jobbade för att göra det där. För det andra så förstår jag plötsligt inte hur Linnéa kan ha missat det, inte märkt något alls." Säger han. Jag rycker på axlarna och håller blicken på vägen. "Eric är ett svin. Jag förstår inte vad fan det är för fel på den killen. Till att börja med så kallade han dig hora, han är otrogen mot sin flickvän och är allmänt dum. Han är ärligt talat en av de värre killarna som jag tvingas träffa med gänget. Han är så jävla på och ska alltid slåss, och folk klagar på mig för att jag är tillsammans med dig, en syster till någon från andra sidan. Dina bröder får skit för att de låter dig vara med mig. Men Eric får ingen skit för att han är tillsammans med en syster till någon från andra sidan för dem, och varken Oscar eller jag får skit för att vår syster, eller Oscars syster, min halvsyster är tillsammans med honom. Livet är fan orättvist."

"Jag förstår hur du tänker." Säger jag. Han ser på mig och nickar lätt. "Men kan vi prata om någonting annat nu? Typ dina talanger i sång."

"Tilja, jag är inte någon superstjärna. Jag sjöng jättemycket när jag var liten och jag älskade det. Allt jag ville var att bli sångare, och folk tyckte att jag var duktig. Jag hade ett jävla självförtroende men det dog fullständigt när mamma lämnade. Ja, visst. Jag sjunger i duschen och jag sjunger när jag är ensam. Men det är ingenting jag vill göra på ett seriöst sätt längre." Säger han och ser kort på mig innan hans blick vänds till vägen igen.

"Felix, det syns i dina ögon att du ljuger. Det syns så tydligt på ditt sätt att uttrycka dig på, att du faktiskt vill göra det här. Varför försöker du inte? Det finns massvis av talangprogram som söker nya talanger. Du skulle kunna gå långt, jag tror på dig." Säger jag. Han skrattar ett torrt skratt innan han skakar på huvudet.

"Lilla gumman, nu är det så här." Säger han och ser bestämt på vägen. Det syns på hela hans kroppsspråk att han antingen kommer att få ett utbrott på mig, eller börja gråta. "Du har aldrig hört mig sjunga och det kommer du aldrig få heller. Jag sjunger som en hobby, på min fritid när jag är ensam. Det kommer aldrig bli mer än så."

"Jag ska erkänna att jag vet precis hur du känner, och säg inte nej." Börjar jag och ser på honom. "Alla sa till mig, sök till estetiska. Men jag valde ekonomi för att jag inte ansåg att jag var så bra som de sa. Men nu i efterhand så förstår jag att det var dumt av mig. Sjunga är det jag älskar även om jag inte vågar visa det. Du måste förstå att du går miste om någonting som du älskar."

"Precis som du sa, det är försent. I alla fall för en person som inte har tillräckligt mycket självförtroende. Du skulle säkert kunna klara dig inom musiken bara du försökte, men jag. Nej. Jag är en patetisk jävla rökberoende föredetta mördare. Jag är rädd för att visa min andra sida. För ärligt talat nu, Tilja. Jag har en andra sida. En sida som bara du har fått se." Säger han. Jag kan inte låta bli att släppa fram mitt leende. 

"Jag kan väl få höra i alla fall. Om du inte vill så behöver du ju inte bli känd och superstjärna. Men du kan få bli min superstjärna." Säger jag. Han ler lätt mot mig och skakar på huvudet.

"Jag är redan din superstjärna." Säger han. Jag skrattar till och nickar.

"Men jag vill fortfarande höra dig sjunga." Säger jag och ser på honom med en bedjande blick.

"Du kommer säkert få höra mig sjunga någon gång. När bebisen kommer så kommer jag alltid att sjunga för den." Säger han. Jag ler mot honom och ser ut på vägen. I så fall så måste den där bebisen komma nu.

-

30 januari 2015