Words f.s

11 - "Du hatar ananas."

Fredag 1/9-17

"Hej min lilla syster." Säger Niilo och ger mig en stor kram.

"Hej du." Svarar jag och kramar honom hårt tillbaka.

"Vad har hänt den här veckan då?" Frågar han medan han släpper mig och öppnar bildörren till min sida av bilen. Jag hoppar in och väntar på honom innan jag kan börjar berätta.

"Inte mycket alls. Jag har blivit ännu mer irriterad på alla i den här jävla skolan. Förutom det. Ingenting alls." Säger jag. Han nickar lätt och fortsätter köra bilen ut ur det hemska området där skolan finns. När de stora byggnaderna i Stockholm börjar visa sig pustar jag ut. Gud vad jag älskar den här staden. Jag skulle inte kunna önska mig något annat ställe än Stockholm.

"Saknar du hemma?" Frågar Niilo. Jag nickar och ser på området vi kör in i. Östermalm. Ingenting kommer någonsin slå Östermalm. Jag älskar Östermalm. Det är här jag är uppvuxen och det är här jag ska bo i resten av mitt liv.

"Får jag flytta hem igen? Snälla?" Frågar jag och ser bedjande på honom. Han har ännu inte flyttat. Han har köpt en lägenhet men han får inte flytta in förrän nästa onsdag. Jag var med när han tittade på lägenheten och enligt mig var den väldigt fin. Lite mindre än vår men ändå väldigt fin och mysig.

"Nej, du ska stanna kvar i den där skolan tills du har råd att köpa en egen lägenhet." Säger han som svar på min fråga.

"Jag kan flytta till ett kollektiv med andra människor. Det är inte så dyrt." Suckar jag och ser hoppfullt på honom. "Jag kan börja i min gamla skola igen."

"Du kommer aldrig att hitta ett kollektiv på Östermalm." Säger han och svänger in på vår gata. Han parkerar på samma gamla reserverade parkering och stänger av bilen. Vi kliver ur och går tillsammans upp mot porten. Han trycker in koden innan han öppnar porten och släpper in mig. Jag springer uppför trappan till första våningen och ställer mig utanför medan jag väntar på att han ska komma upp och låsa upp. När han gör det skyndar jag mig in i lägenheten, sparkar av mig skorna och går in i köket där jag drar upp kylskåpet. Precis som alltid.

"Niilo. Du har ingen mat." Säger jag besviket då allt jag möts av är ett smörpaket och en mjölkförpackning.

"Nej, vi ska äta pizza." Säger han och kommer in i köket. Han ser undrande på mig innan han smäller igen kylskåpet och tar fram listan för pizzerian från skåpet bredvid kylskåpet. Jag tjuter till och rycker den ur hans hand innan jag börjar leta reda på vilken jag vill ha. Ingen av de sorter som jag brukar vilja ha känns lockande. Plötsligt känns Hawaii extremt lockande. Ananas är någonting jag inte kan äta, men plötsligt är det vad jag vill ha.

"Hawaii." Säger jag och ger listan till Niilo. Han ser undrande på mig och jag rycker på axlarna innan jag slår mig ner på en stol vid bordet. Han lägger tillbaka listan i skåpet innan han tar upp sin telefon och slår in ett nummer. Han sätter sig mittemot mig medan han väntar på svar från pizzerian.

"Ja, hej. Jag skulle vilja beställa." Säger han. Han väntar en stund innan han fortsätter. "En Hawaii och en kebabtallrik." Han ger mig en förvirrad blick innan han tackar för sig och lägger på.

"Varför i hela världen vill du ha Hawaii?" Frågar han förvirrat. Jag rycker på axlarna och ser ner i bordet.

"Det känns gott. Eller jag är sugen på det." Säger jag utan att titta upp.

"Det där var en väldigt förvirrande mening. En mening som inte borde komma ur din mun. Du hatar ananas." Säger han. Jag skakar på huvudet och ser upp på honom.

"Har inte du en pizza att hämta?" Frågar jag. Han himlar med ögonen och reser sig upp.

"Jo. Jag är tillbaka om tjugo minuter. Du kan ju blanda saft eller någonting. Jag vet inte." Säger han. Jag nickar och tar upp min telefon ur fickan medan jag ser honom lämna rummet. Så fort ytterdörren stängs börjar jag gå igenom mina sociala medier. Jag vet inte varför jag följer så många människor på Instagram och Twitter och jag kan inte förstå hur jag kan ha så många vänner på Facebook. Jag känner knappt hälften av dem. Ingenting intressant finns på någon av hemsidorna. Ingenting nytt från någon person jag känner. Ingenting.

-

Plötsligt sitter jag mittemot Niilo vid bordet och äter min Hawaii. Det känns helt ovant och jag har ingen aning om hur jag kunde välja ananas.

"Det här är fan inte gott." Klagar jag medan jag trycker i mig biten som gör att jag nu har ätit en halv pizza. Jag är heller inte mätt.

"Jag visste att du skulle tycka det. Du hatar ananas." Samma fras använder han igen. Har han ingen fantasi? "Du kommer att spy ifall du äter upp hela. Snälla tvinga inte dig själv."

"Jag är hungrig." Säger jag och tar ännu en bit. En till och en till och en till så är pizzan slut. Länge sitter jag på stolen, hickande på grund av både den äckliga smaken av ananas och efter att jag ätit mer än vad jag någonsin har gjort förut.

"Ursäkta mig." Säger jag när den sista hickningen kommer och berättar att jag måste spy. Snabbt reser jag mig upp och springer in i badrummet där jag sjunker ner på knä framför toalettstolen. Niilo är strax bakom mig och håller i mitt hår medan jag spyr upp mer eller mindre hela pizzan.

"Jag sa att du inte skulle äta hela. Du måste vara försiktig." Säger han och klappar mig lätt på ryggen medan jag gråtande spottar ut det sista ur min mun. "Är du klar?" Jag nickar och han hjälper mig upp på fötter igen. Trots att mina ben är skakiga står jag tyst och borstar mina tänder medan Niilo kramar om mig försiktigt från sidan och ser på mig i spegeln.

"Du är otroligt fin." Säger han och smeker min kind. Jag ler lätt och ser tillbaka på honom. "Jag kan inte förstå hur en tjej som dig inte har något förhållanden."

"Jag försöker ta tag i mitt liv. Jag försöker sluta ha sex med massor av människor." Säger jag. Han nickar och släpper mig.

"Jag måste äta upp. Vill du ha någonting?" Jag skakar på huvudet och ser på honom då han ler innan han lämnar badrummet. Jag ska aldrig mer äta Hawaii.

-

8 december 2014