Words f.s

52 - "That took a quick turn."

Fredag 17/11-17

"Hej." Säger Malte direkt när jag kommer fram till bordet där den svarthåriga killen sitter. Han ler mot mig och jag svarar honom innan jag sätter mig på stolen mittemot honom. "Hur går det sedan sist?" Frågar han. Jag ler och rycker på axlarna.

"Det är väl inte så länge sedan sist. Två veckor?" Skrattar jag. Han ler och skakar på huvudet.

"Du kan väl berätta hur det är ändå?" Frågar han. Jag nickar och tänker tillbaka på tiden som gått. Det är väl egentligen väldigt bra.

"Jo då." Säger jag. "Jag vet inte riktigt vad du tänker på, men med mig är det bra. Mellan mig och Felix är det bra, vi har flyttat ihop i hans lägenhet och jag antar att det är bra med barnet ifall du tänkte på det. Jag växer i alla fall."

"Det låter bra." Säger han. Jag ler och lägger handen på koppen med choklad som jag ställt framför mig.

"Hur är det med dig då?" Frågar jag. Han ler och lutar sig bakåt på stolen han sitter på.

"Jo, det är väl helt okej. Jag lever." Skrattar han torrt. Det märks på honom att han egentligen inte tycker att det är så roligt som han försöker få mig att tro att det är. 

"Händer det något?" Frågar jag. Egentligen så vet han mycket mer om mig än vad jag vet om honom. Jag vet inte ens vad killen heter i efternamn. 

"Jag har inte presenterat mig så bra, va?" Frågar han. Jag skakar lätt på huvudet. "Okej, Malte Sommé, halvfransk på något sätt via min pappa. Jag bor här i Stockholm med Nicke, du vet killen som var med i Göteborg?" Han pausar och ser på mig, jag nickar. "Ja, jag är nitton då. Jag är gammal barndomskompis till Omar, så har jag träffat Felix och jag antar att vi är ganska bra kompisar och har träffats en hel del sedan jag flyttade hit."

"Åh, okej. Är du singel då? Jag tänkte på sättet du sa att det är okej, jag lever." Frågar jag. Han ser fundersamt på mig innan han ser ut att sätta sig i sina egna tankar, som om han inte riktigt vet hur han ska svara på min fråga. 

"Igår hade jag flickvän, men vi kanske bråkar lite nu, jag vet inte om hon dumpade mig igår. Hon blev verkligen sur." Säger han. Jag nickar lätt. Egentligen har jag ingen aning om hur ett förhållande fungerar. Felix är mitt första förhållande och jag anpassar mig efter vad som händer. Bråkar vi så låter jag det oftast vara till dess att han ber om ursäkt. Det är lättast. 

"Vad bråkar ni om?" Frågar jag. Han rycker på axlarna och biter sig i läppen.

"Det är bara en dum grej. Hon är lite så här, ja, fin kanske. Hon är ganska... Alltså det är svårt att förklara... Hon anpassar sig mycket efter sin mamma och struntar i att göra saker för sig själv. Hon liksom sätter sin mamma framför mig och det stör mig ganska mycket." Säger han. Jag nickar lätt trots att det inte gav svar på min fråga. "Igår så kom hon hem till mig för första gången den här veckan, hon har tydligen massor att göra i skolan och kan därför inte träffa mig så ofta, men hon kom till mig och jag frågade henne om hennes vecka, precis som alltid. Då får jag höra att i måndags så var hon med sin mamma och sina systrar hos hennes kusiner för att hennes mamma skulle prata med kusinerna om någonting som hon kallade privat. Jag frågade varför alla hennes systrar följde med när hennes mamma skulle prata, och som svar får jag att jag inte ska lägga mig i. Självklart blev jag irriterad, för säger man A så får man ju faktiskt säga B. Men hon blev också sur och så var det igång. Över en sådan sak."

Pratar han om min kusin? Det är det enda som snurrar i mitt huvud. Det där var precis vad som hände hemma hos mig i måndags.

"Vem är din flickvän?" Frågar jag. Han ser fundersamt på mig innan han uttalar hennes namn.

"Kimberly Nylén heter hon. Hon bor på Östermalm så du känner henne kanske." Säger han och ser undrande på mig. Jag nickar lätt.

"Jo, hon är min kusin och det var hemma hos mig hon var i måndags." Säger jag. Han ser förvånat på mig medan han ger mig en lätt nick. 

"That took a quick turn." Säger han sakta. Jag nickar med ett litet leende på läpparna. 

"Jag bodde hos henne också, eller hos dem. Mellan tvåtusensju och tvåtusenelva." Säger jag. Han nickar sakta innan hans blick vänds till bakom mig. Han rynkar ihop ögonbrynen innan han ser på mig. 

"Din pojkvän är här." Säger han och jag vänder snabbt bak huvudet där Felix kommer in med tre killar efter sig. Oscar, Oscar och Omar. Han verkar inte ha märkt mig än då han är upptagen med att försöka få ner sitt cigarettpaket i sin fulla ficka. När han väl får ner det så ställer han sig framför disken och ser på kvinnan bakom som håller på att fixa med någonting. Hon tittar upp på honom och han ler medan han beställer. Hans blick vänds mot mig, och det förstår jag då jag är väl medveten om hur han alltid är på sin vakt och lätt känner av när någon tittar på honom. 

"Du, jag måste svara på det här." Jag vänder blicken till Malte som håller upp sin telefon där Kimberlys namn lyser. Jag nickar lätt och han reser sig upp innan han går genom kaféet och in vid toaletterna. Jag tittar tillbaka på Felix som tar tag i sin kaffemugg innan han får med sig alla tre killarna ut ur caféet. Hans kroppsspråk säger mig att han inte är glad alls. Han är sur för att jag är med en annan kille än honom, och på något sätt så förstår jag det. Det är ju Felix jag tänker på.

-

30 januari 2015