Words f.s

31 - "Ingen big deal?"

Söndag 29/10-17

"Ska vi hem?" Frågar jag då vi hoppar in i Felix bil. Han skakar på huvudet och trycker in nyckeln innan han svarar mig.

"Vi ska äta pizza." Säger han och flinar smått innan han startar bilen och backar ut från parkeringen. "Närmsta pizzeria ligger bara runt hörnet." Förklarar han och pekar på hörnet av vägen där vi nu svänger in. Han kör upp på en parkering och parkerar. Efter oss kommer två bilar till. 

"Joel, Saga, Maja och Oliver." Säger Felix. Jag nickar lätt och öppnar dörren innan jag hoppar ut. Jag smäller igen dörren och ser på de andra två bilarna som töms på folk. 

"Felix." Säger jag tyst. Han går runt bilen och tar tag i min hand medan han ser på mig. "Hur många är ni egentligen? I gänget som hatar mina syskon, menar jag." 

"Oj, ska jag rabbla upp alla så tar det flera timmar. Vi är långt över hundra. Jag menar, det är inte bara ett gäng. Det här är mitt basgäng, så kan jag hänga med andra killar när jag är i stan, eller typ på Lidingö. Mitt basgäng är de som vi träffade på donken. Pontus, William, Jocke, Ulrik, Joel och Oliver. Tjejerna är väl också med lite, så klart. Maja och Saga är med oss större delen av tiden då vi inte är på uppdrag." Säger han. Jag ser undrande på honom och han suckar. "Jag trodde du visste om alla grunder efter att ha varit med Niilo och Jakko."

"Nej, jag vet att de alltid bär pistol och gör massor av konstiga saker." Säger jag och tar tag i dragkedjan på hans jacka. 

"Ja, jag bär också pistol." Säger han och lyfter lätt på sin tröja. "Ibland ringer en kille till mig och säger att jag måste skada någon för att han inte har betalat sin skuld. Förstår du?"

"Jag vill inte veta." Mumlar jag och släpper honom. Jag vill inte veta hur det går till när han tvingas döda någon. 

"Du är min flickvän." Mumlar han tillbaka och jag ser upp på honom. "Du måste veta vad som kan hända och varför saker händer. Du måste ha en egen pistol och det är inte någonting som är konstigt alls. Det kan komma en snubbe från någonstans och då måste du vara redo."

"Aldrig att jag sätter en pistol i mina egna händer." Säger jag. Han suckar och lägger handen löst mot min kind. 

"Jag kommer inte alltid kunna finnas där för dig och skydda dig. Att blanda dig med mig var som att sätta dig själv i skiten." Säger han. Jag skakar på huvudet och flyttar mitt huvud innan jag tränger mig förbi honom och går mot pizzerian. Följd av resten av oss så öppnar jag dörren och kliver in i den faktiskt ganska stora lokalen. Sex av borden är fyllda med personer som jag känner ganska bra. Personer som är hemma hos mig ganska ofta. Personer som alla är killar och som jag med nästan alla har delat säng med. Personer som jag inte tror skulle förstå ifall de såg mig med Felix, som jag nu har förstått är en av deras allra största fiender.

"Är du sur nu?" Jag tittar bak på Felix innan jag tittar på killen vid ett av bordet. Killen med det bruna håret med lätta lockar i. Min bror. Han som just nu ser skräckslagen ut. "Åh, kanske lite fel tillfälle att käka." Mumlar Felix. De flesta vid borden har blickarna på varandra medan de skrattar och äter. Men ett femtal personer ser med stora ögon på mig och personerna bakom mig.

"Men vad fan. Köp bara maten och låt de göra vad de vill. Ingen har väl bråkat med dem på länge?" Suckar Oliver innan han tränger sig förbi oss fram till disken där man beställer. 

"Är det där Tilja?" Jag tittar på Niilos bord där Eric sitter med blicken fäst på mig. "Vad gör hon med dem? Jag trodde hon var på vår sida."

"Älskling." Jag tittar på Felix och nickar lätt åt hans undrande blick. "Vad vill du ha, frågade jag?" 

"Eh..." Börjar jag och går fram till honom. Han lägger armen om min axel och tittar upp på menyn tillsammans med mig. "Kan du dela på en kebabpizza med mig?"

"Självklart." Säger han och drar fram mig till beställningsdisken. "En kebabpizza, med vitsås." Han ser undrande på mig och jag nickar innan jag drar mig loss från hans grepp. Han tar lätt tag i min hand och drar med mig mot ett bord på andra sidan lokalen. Jag sätter mig ner med honom framför mig och sneglar bort mot de sex borden där alla nu ser på mig och Felix.

"Känner du alla dem?" Frågar Felix lågt. Jag nickar och möter min storebrors blick. Han ser besviket på mig innan han vänder blicken till Eric som reser sig upp. Han drar upp sina byxor innan han går över rummet och fram till mig och Felix. 

"Tilja, kan vi snacka lite?" Frågar han. Jag nickar lätt och ser på Felix som suckar innan han släpper min hand. Eric ger Felix en sur blick innan han går mot utgången. Tyst följer jag efter honom ut genom dörren som stängs bakom mig.

"Vad var det där?" Frågar han och nickar in genom fönstret där jag mycket riktigt ser Felix sitta med blicken fäst på glasrutan där jag står. "Är ni tillsammans?"

"Ja." Säger jag och vänder blicken till Eric igen. Han ser undrande på mig och jag suckar. "Ni kan försöka få mig att tro att det är något fel på honom, hur mycket ni vill. Men jag hittar inte ett enda fel på honom. Vi har träffats i två månader och blev tillsammans på riktigt igår. Det är ingen big deal." 

"Ingen big deal? Jag är kär i dig, det vet du." Säger han. Jag skakar på huvudet. "Var. Jag var kär i dig. Du fattade ju inte varför jag blev så jävla sur när du sa att du låg med andra."

"Du lovade mig att det bara skulle vara sex. Det skulle inte vara någonting annat." Säger jag och slår irriterat ut med armarna. 

"Det skulle inte det. Men jag trodde att jag var den enda ett tag. Jag blev kär i dig under den perioden." Säger han.

"Du har flickvän." Säger jag. Han nickar och himlar med ögonen.

"Jag har en flickvän som inte är hora. Därför är jag glad att jag valde henne när jag hade chansen. Jag tycker synd om stackars Felix som aldrig vet var han har dig för att du är just det, en hora." Säger han. Jag känner hur mina ögon krymper till smala streck och jag backar ett kort steg. 

"Du kallar mig inte hora en gång till. Vet du hur länge jag fick täcka de där blåmärkena som jag fick på mina armar efter ditt utbrott? Nej, det vet du inte. Du borde ta reda på det. Förresten så förstår jag inte alls hur du menar när du säger att jag är hora." Jag puttar till honom på bröstet så han backar bak ett steg. "Jag var aldrig hora. Ja, jag har legat med många killar. Men en hora säljer sig, behövde jag någonsin sälja mig?"

"Du erkände det ju själv." Säger han och tar ett steg framåt. "Du är en hora."

"Du kallar inte henne hora." Säger en röst bakom mig. Jag tittar bak på Felix som står i dörröppningen med näven hårt spänd vid handtaget. "Kom, Tilja." Säger han. Jag nickar lätt och ser på Eric.

"Och Felix behöver inte oroa sig. Jag tänker varken ha sex med honom eller någon annan på resten av den här graviditeten." Säger jag. 

"Vad sa du nu, sa du?" Frågar Felix. Jag suckar och trycker lätt på hans bröst för att han ska flytta på sig.

"Vadå graviditet?" Frågar Eric bakom mig. Jag vänder mig om och ser irriterat på honom.

"Jag är gravid med Felix Sandmans barn. Är det ett problem för dig?" Frågar jag irriterat innan jag vänder mig om och möts av ett tjugotal blickar. Då var den hemligheten ute. Inte för att jag ville att det skulle vara en hemlighet. Men det var nästan dömt till att vara det. Min pojkvän hör till den ena sidan och mina kompisar och syskon till den andra. Var kan jag nu stå?

-

Eric - Chace Crawford

-

Give me some comments!

-

22 december 2014