Words f.s

57 - "Hon är van."

Lörag 25/11-17

Med tårar fortfarande rinnande nerför kinderna går jag med handen i Emils in genom dörren av järn. Vi kommer in i ett stort vitt rum med ett flertal killar utspridda på stolar, runt bord.

"Ni fick med er henne." Säger en orangehårig kille. Filip nickar lätt innan han knackar på en lika vit dörr. Milton och Anton lämnar oss för att gå och sätta sig vid borden. Dörren öppnas och ut tittar en mörkhårig kille, något äldre än de övriga. 

"Nej men ser man på." Säger han och flyttar sig från dörren. Emil släpper min hand och jag ser hjälplöst efter honom då han går till Milton. Filip puttar in mig i rummet och stannar kvar då dörren stängs bakom oss. "Kommer Felix?" Frågar killen som öppnat dörren. 

"Nej." Säger jag sammanbitet och hans blick vänds från Filip som han ställt frågan till. 

"Inte?" Frågar han med höjda ögonbryn. Jag skakar på huvudet och blänger surt på honom. Jag drar upp min hand till mina ögon och torkar bort tårarna. "Vad gör han i stället då?"

"Överlever." Säger jag nonchalant och sätter mig ner mitt på golvet. "Jag är hungrig, Filip lovade mig mat."

"Han kommer ju inte dö ifall han kommer hit, direkt." Säger killen. Jag ser på Filip som nervöst biter sig i läppen innan han går mot dörren. 

"Jag fixar någonting att äta till henne." Säger han innan han öppnar dörren och försvinner ut. Mig lämnar han ensam med denna kille. 

"Jag ska inte ha ihjäl Felix. Han ska bara få känna en gång för alla hur det går när han inte lyder." Säger han och sätter sig ner på en stol bakom ett skrivbord. "Han kommer inte dö."

"Han har ju redan blivit misshandlad en gång." Säger jag. Han rycker på axlarna och lutar sig bakåt i stolen. 

"Inte av mig. Jag vill göra det personligen." Säger han. Jag skakar på huvudet och lägger armarna i kors. "Jag tycker inte om dig. Du är onödigt kaxig." 

"Du är onödigt omogen. Hur gammal är du? Tolv? Du ser ut att vara tolv." Säger jag och blänger irriterat på honom. Han spänner hela kroppen innan han reser sig upp och börjar gå mot mig.

En knackning på dörren får honom att byta riktning och han öppnar i stället dörren.

"Hej, vi måste snacka lite." Säger konstigt nog Jakkos röst. Killen spänner sig och ser på mig med en menande blick.

"Jack." Säger jag och en hand knuffar bak killen. Jakko tittar på mig med stora ögon innan han ser på killen. 

"Vad gör hon här?" Frågar han och ser mellan oss. "Du använder väl inte henne som något jävla lockbete för att få Felix att komma hit?"

"Var det någonting du ville eller?" Frågar killen och börjar dra igen dörren framför Jakko som tränger sig in i rummet. 

"Ja, jag skulle säga att jag behöver ha ut mina pengar så snart som möjligt, och att jag tar med mig min syster." Svarar han och sträcker ut handen mot mig. Jag tar tag i den och han drar upp mig på fötter. 

"Här har du... Mat." Filip stannar i dörröppningen och ser mellan Jakko och den andra killen som jag fortfarande inte har en aning om vem han är. "Hej, Jack."

"Hej Filip. Tilja, hade du något som de har tagit från dig?" Jakko ser undrande på mig och jag nickar lätt och ser på Filip som trasslar upp min telefon ur sin ficka. 

"Ni kan inte bara gå. Felix kommer ju när som helst." Säger killen och ser frustrerat på Jakko. 

"Du kan inte göra sådana här planer utan att prata med oss andra." Kontrar Jakko och tar tag i telefonen som Filip håller ut. 

"Men han måste fatta någon gång. Kommer chefen så blir det ett helvete." Säger killen. 

"Hampus, då får snacka med mig och Tobbe i fortsättningen. Du kan inte planera sådant här när vi är lediga. Speciellt inte när dina planer innefattar kidnappning av min syster." Säger Jakko och drar med mig ut ur rummet. Direkt när vi kommer ut i det vita rummet så flyger järndörren upp och tre killar hoppar direkt på Felix som hamnar underst i den lilla högen. Slag och sparkar måttas mot Felix kropp innan Jakko sätter stopp för det.

"Lägg av. Killar! Vad håller ni på med?" Skriker han. Alla reser sig snabbt och Felix drar sig upp i sittande ställning. Han drar handen över sin läpp som redan har börjat blöda innan han lyckas ta sig upp på fötter. 

"Vilket välkomnande." Mumlar han innan han försöker ta sig fram till mig utan att halta. Han spottar på det vita golvet och en kille vid det närmsta bordet suckar högt. Kanske är det han som kommer tvingas städa. 

Det är inte förrän nu jag får syn på fyra tjejer sittande i ett hörn av rummet. Två av dem känner jag igen. Saga och Maja. Förutom dem sitter också Joel och Oliver vid samma bord tillsammans med ytterligare två killar.

"Vad håller ni på med? Jag har sagt att jag inte kan vara med just nu. Ni måste förstå att jag inte bara kan dra in henne i det här hur som helst." Säger Felix och ställer sig framför mig. "Vem fan var det som planerade det här? Var planen att få hit mig och ha ihjäl mig eller?"

"Planen var min och det var bara att visa dig vad du har att vänta dig när du trotsar oss." Säger Hampus. Felix himlar med ögonen och spottar ytterligare en gång på golvet. 

"Jag trotsar inte dig, jag trotsar ingen. Chefens jävla plan var att jag skulle krossa Tilja för att han är så jävla sur på Niilo och Jakko. Jag kan inte göra det efter allt det här. Visste ni ens det?" Frågar Felix irriterat. En tjock tystnad lägger sig över rummet och jag ser mig omkring på killarna och tjejerna, för den delen, som sitter inne i rummet. De ser smått chockade ut. 

"Och du sa nej?" Frågar en kille som jag inte känner igen. Felix nickar.

"Ja, jag sa nej och så lyder ni honom och går och slår ner mig, och nu det här. Jag lämnar på grund av Tilja. Jag kan inte vara med i det här när hon är med mig. Hon förtjänar inte att behöva leva ett liv som det här." Säger han. 

"Hon är van." Muttrar Jakko och jag ser upp på honom. Han har egentligen rätt. Jag är van vid pistoler och andra saker. Jag gillar det inte, men jag är van. 

"Så jag ska sätta en pistol i fickan på henne och så ska vi leva resten av våra liv. Med en unge och allt." Säger Felix. Jag ser länge på honom utan att han får något som helst svar av någon. 

"Jag har också unge, jag har suttit en pistol i fickan på Carly och hon är ganska okej med det. She doesn´t like it. Men hon klarar sig." Säger Jakko. Att han har börjat blanda engelska och svenska är ganska irriterande. Det är det jag kommer få leva med nu. 

"Skulle du var okej med det?" Felix blick riktas till mig och jag ser mig omkring i rummet igen. Allas blickar är på mig och det känns verkligen inte bra. Det är en lätt fråga. En fråga som kräver ett ja eller ett nej. Men jag kan inte svara. Jag vet inte. "Tilja?"

"J-jag..." Börjar jag stammande. Han ser försiktigt på mig och jag ser mig omkring igen.

"Du behöver inte ens använda den. Du behöver bara ha den till självförsvar ifall det kommer bli nödvändigt, vilket det inte kommer att bli." Säger Jakko. Jag ser på honom innan jag ser på Felix och nickar lätt. 

"Du skulle vara okej med det?" Frågar han i väntan på bekräftelse. Jag nickar igen.

"Ja." Viskar jag tyst. Han ger mig ett svagt leende med sin spruckna läpp innan han tar min hand från Jakko. 

"Jag får ringa chefen. Vi ses väl någon gång snart. Joel, du kommer på onsdag. Bra. Hejdå." Säger Felix innan han drar med mig mot utgången. Jag stannar honom och tar min telefon från Jakko innan vi börjar gå igen. Jag har så dåliga känslor av det här.

-

Hampus - Sam Claflin (bilden)