Words f.s

40 - "Jag är inte gjord av pengar."

Felix Perspektiv

Lördag 4/11-17

"Hallå." Jag ser mig omkring och möter sedan Omars blick. "Var fan är Tilja?"

"Jag vet inte, hon var efter oss." Säger han. Jag ger ifrån mig ett frustrerat läte innan jag vänder mig om och börjar gå tillbaka. Det enda som snurrar i mitt huvud är det andra meddelandet jag fick när jag och Tilja satt och firade min födelsedag i måndags.

Hon är ganska fin, Jolin-tjejen. Håll koll på henne så ingenting händer. ;)

Jag fiskar upp min telefon och letar snabbt upp hennes nummer innan jag trycker telefonen mot örat. Alla toner går fram innan den berättar att abbonenten inte kan nås för tillfället. I samma veva krockar jag i en vagn och får ordet 'idiot' skriket åt mig.

"Men vad fan gör du här om du inte klarar av att ta det lugnt." Skriker jag tillbaka och får en hel del fler blickar riktade mot mig. Jag trycker telefonen mot örat igen och hör snart Tiljas sockersöta röst på ett inte lika sött sätt.

"Vad vill du?" Frågar hon irriterat. 

"Var fan är du?" Frågar jag. Hon suckar i mitt öra och jag ser mig omkring igen. Jag har hamnat på mediaavdelningen.

"Jag är vid leksakerna. Där du lämnade mig." Säger hon. 

"Varför stannade du där?" Frågar jag och börjar springa igen.

"Jag ropade på dig och du struntade i att lyssna, så jag stannade och köper nu grejer till mitt barn." Säger hon. Jag suckar och springer vidare. 

"Kan du gå till rulltrapporna?" Frågar jag.

"Ja, ja. Jag är där om två sekunder." Säger hon. Jag pustar ut och svänger in där. 

"Fortsätt prata med mig. Lägg fan inte på." Säger jag. Skulle någonting hända henne så vet jag inte vad jag skulle göra.

"Vad fan ska jag prata om? Varför är du så jävla nervig?" Frågar hon irriterat. Hennes röst får en ännu värre stockholmsk dialekt än vad jag någonsin har hört henne få förut.

"Herregud, är du stockholmare eller?" Slänger jag ur mig. I samma sekund ser jag henne komma gående igenom alla människor och hon klickar av mitt samtal innan hon puttar vagnen in i mig. Den studsar hårt mot platsen under min mage och jag kvider till innan jag vänder på vagnen. 

"Du får fan inte försvinna så där." Säger jag. Hon suckar och tar tag bredvid mina händer på vagnen. "Förstår du inte hur jävla orolig jag blir efter att ha fått det där jävla meddelandet?"

"Vilket jävla meddelande?" Frågar hon surt och slår till mig i huvudet. Jag suckar och skakar på huvudet innan jag tittar ner i vagnen. 

"Ungen kommer ju inte förrän i maj." Säger jag. Hon rycker på axlarna och jag fastnar med blicken på den lilla rosaklädda dockan. "Förväntar du dig att det blir en tjej, eller?"

"Nej, killar kan leka med dockor också." Säger hon. Jag skakar på huvudet och drar in henne emellan mig och vagnen. "Jag vill till avdelningen med barnkläder." Säger hon. Jag nickar och kör vagnen enligt hur pilarna visar. Snart står vi framför en hylla med rea på bebiskläder. Hon läser på en liten skylt som visar hur storlekarna på en bebis fungerar.  

"Hitta någonting i storlek femtio eller så." Säger hon. Jag nickar lätt och börjar bläddra igenom kläderna. 

"Spelar det någon roll vad det är för färg?" Frågar jag. Hon skakar på huvudet och drar fram en rosa liten body. 

"Typ den här. Det är en prinsessa på den. Men varför skulle inte en kille kunna ha den?" Frågar hon. Jag rycker på axlarna och tar fram en blå i storlek femtio. 

"Den här?" Frågar jag. Hon tittar på storlekslappen och nickar. "Hur liten ska den vara egentligen?" Frågar jag tyst för mig själv. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna vänja mig vid att ha en så liten person med mig överallt. För det kommer ju att bli så. Jag kan inte lämna Tilja ensam, det vågar jag inte. Så ska vi ha en liten bebis som ska ha samma säkerhet som henne, och hon själv vägrar bära pistol.

"Felix, det är en bebis. Det är väl klart att den kommer vara liten. Liksom, den ska komma ut från mig." Säger hon. Jag ser på henne då hon slänger i ännu mer kläder i vagnen. 

"Jo, och du är jävligt trång." Mumlar jag. Hon suckar och tar ut ett till klädesplagg. 

"Den här är storlek femtiosex." Säger hon. Jag rycker på axlarna då jag inte är ett dugg med på hur sådant fungerar. "Jag tar den, ta några fler i större storlekar. Ungen växer ju."

"Jag är inte gjord av pengar." Suckar jag. Trots att jag i stort sett är det. Jag har pengar i överflöd. Svarta pengar, må vara. 

"De kostar typ tolv kronor." Säger hon menade och slänger i ett par till.

"Kollar du ens vilka du tar?" Frågar jag. Hon skakar på huvudet och puttar vagnen åt sidan för att fortsätta längre bort igenom avdelningen. 

"Okej, nu ska vi se här." Säger hon och slänger i några par strumpor, och börjar leta efter byxor. Hon hittar massor. Den här tjejen kommer att riunera mig. Hon ska till damavdelningen också. Jag kommer inte att ha mer än tjugo kronor att köra hem oss med sedan. "Hur mycket pengar har du med dig?"

"Tillräckligt." Säger jag. För att inte nämna mina i stort sett trettiotusen att handla för. Mer pengar finns i sparkonton på banken. Redo att användas när det behövs. 

"Tillräckligt för att jag ska få köpa den här utan att veta om det blir en flicka eller pojke?" Hon håller upp en liten rosa och glittrig klänning och jag ler lätt mot henne. 

"Varsågod." Säger jag och puttar vagnen lite närmare. Hon ler stort och lägger den i vagnen innan hon tar en grön också. 

"Bara för att göra den lite mer manlig ifall det blir en pojke. Han får ha på sig den ändå." Säger hon. Jag skrattar till och skakar på huvudet. Det här kan bli intressant.

-

Ni får gärna kommentera massor.

-

6/1-2015