Words f.s

42 - "Nej typ sjätte."

Måndag 6/11-17

"Sover du hos mig?" Frågar Felix och låser upp dörren till sin lägenhet. Jag lägger in påsarna som jag burit på och skakar sedan på huvudet.

"Jag tror det är bäst om vi är isär en stund." Säger jag tyst och han ser besviket på mig.

"Jag bad ju om ursäkt." Mumlar han.

"Jag vet det, men det räcker ju aldrig. Gång på gång börjar vi bråka igen och jag orkar inte det just nu. Snälla, jag kommer till dig direkt när jag vaknar. Det är lov." Säger jag tyst. Han suckar men nickar innan han ger mig en lätt puss på näsan. 

"Skriv till mig när du har vaknat. Jag är vaken för dig, alltid för dig." Säger han. Jag nickar och kysser honom på läpparna innan jag backar ut. "Jag sorterar dina kläder, mina kläder och bebisens kläder. Okej?"

"Det vore jättegulligt." Säger jag. Han ler och jag backar ut i trappuppgången. "Vi ses imorgon."

"Ja, det gör vi." Säger han innan han börjar dra igen dörren. Jag springer uppför trappan och fiskar upp min nyckel ur jackfickan innan jag låser upp dörren. Det första jag möts av är onödigt höga stön från Niilos sovrum. 

"Stäng dörren." Gnäller jag innan jag låser dörren till trappuppgången. Stönen dör snabbt ut och ersätts av höga, andfådda andetag. 

"Jag är ledsen, det är min syster." Hör jag Niilo säga och jag ler för mig själv. Jag tycker om att störa.

"Inte Tilja." Hör jag en tjejröst säga. En röst som jag faktiskt känner igen.

"Simone?" Säger jag undrande och sparkar av mig skorna innan jag tittar in på Niilos rum där, mycket riktigt. Min bästa vän ligger under täcket med min bror. "Knullar du med min bror?"

"Känner ni varandra?" Frågar Niilo och ser undrande på mig. 

"Det är Simone, du vet. Tjejen som har varit min bästa kompis sedan jag började gymnasiet." Säger jag och pekar på henne. Niilo suckar frustrerat och trycker sitt ansikte mot hennes hals. Hon ser på mig med ett litet leende och jag kan inte låta bli att le tillbaka. Jag vet att hon har det svårt att få killar. Hon är kräsen och blundar för killar som hon inte tycker om. 

"Är det här första gången?" Frågar jag. Simones kinder blossar upp i en röd färg och Niilos armar kramar om henne hårdare. 

"Nej, typ sjätte." Mumlar han. Jag flinar mot Simone innan Niilo tittar upp och möter min blick. "Varför är du inte hos Felix?"

"Vi bråkade typ tidigare så ja, han ville att jag skulle sova hos honom för vi löste det. Men jag ville gå upp hit, för jag är trött på att vi bara förlåter varandra och låtsas som inget hänt." Säger jag. Han nickar lätt. "Så jag sover här, om det är okej för er. Jag går till honom när jag går upp senare. Klockan är ett."

"Ett?" Frågar Niilo och vänder sig om för att titta på klockan. "Vi hinner en gång till." Mumlar han och vinkar åt mig att stänga dörren.

"Okej, okej." Suckar jag och drar igen den innan jag går ut till vardagsrummet och bäddar ut min säng. Jag lägger mig ner med telefonen i handen och tittar igenom mina senaste händelser. 

Zack: 00:49 Hej bae! Kan vi träffas imorgon/ idag? Vi måste prata och jag menar verkligen måste! Jag måste få veta allt om dig och Felix, och det är viktigt! 

Jag: 01:06 Tjabba!! Jag har lovat Felix, men vi kan träffas innan? Okej? Typ vid elva? Kan du komma då?

Zack: 01:08 Ja, jag kommer då. Var bor din bror nu?

Jag: 01:09 Grev Turegatan 35 B, tredje våningen. 

Zack: 01:09 Okej, kommer imorgon. Sov nu!

Jag: 01:10 Det ska jag, godnatt!

Zack: 01:10 Godnatt!

Jag låser telefonen och lägger den bredvid mig i sängen innan jag lägger mig ner och sluter ögonen. Min sömn störs dock då min mage ger ifrån sig ett mullrande ljud och jag tvingas resa mig upp igen. Efter kontrollen på vårdcentralen så har jag ätit varje gång min mage har bett mig.

Jag brer en smörgås och sätter mig ner på en stol och tittar ut genom köksfönstret. Ute är det mörkt. Det enda som lyser upp vägen utanför är de två gatlyktorna som syns från vårt fönster. Inga lampor lyser i lägenheterna mittemot och inte en enda bil åker förbi. Någonting som inte känns speciellt idealt för Stockholm enligt mig. 

Snart kommer ett till litet ljus gående från höger sida av fönstret. En lång och smal gestalt med en liten glödande cigarett i munnen. En gestalt som jag känner igen som min egen pojkvän. Han som lovade att vara vaken hela tiden för mig, han som skulle sortera våra inköp från Ullared. Han som nu är ute på promenad och rensar sina tankar, precis som alltid. 

Han stannar under gatlyktan på andra sidan gatan och tittar upp på mig. Av någon anledning så känns det som att han möter min blick då han höjer sin hand och vinkar. Jag ler mot honom och vinkar tillbaka. Han vinkar med handen att jag ska komma ut medan han börjar gå över gatan. Jag reser mig upp med smörgåsen i handen och går ut till hallen där jag låser upp dörren och går ut i trapphuset. Jag hör Felix steg komma nerifrån innan han kommer upp till tredje våningen och ger mig en kram. Han luktar rök, mer rök än vanligt. 

"Hur mycket har du rökt?" Mumlar jag mot hans bröst.

"Förlåt, men jag tänkte bara på dig och hur du inte vill sova med mig. Det gjorde ont, så jag gick ut. Jag röker när jag går." Mumlar han tillbaka. Vi släpper varandra och jag ser in i lägenheten bakom mig.

"Sov med mig." Viskar jag och tar tag i hans hand. Han nickar lätt och jag drar in honom i lägenheten innan jag stänger och låser och trycker in det sista av min smörgås i munnen. Jag drar med honom in i vardagsrummet och vi lägger oss ner tillsammans. 

"Jag älskar dig." Viskar han och pussar mig på näsan. 

"Jag älskar dig också." Viskar jag tillbaka.

-

Kan någon kommentera på kapitel 39 så det inte står "0 kommentarer"?

-

8 januari 2015