Words f.s

69 - "Tystnad."

Onsdag 20/12-17

Jag såg honom utanför fönstret och jag vet att han såg mig, jag mötte hans blick. Men han ignorerade mig, han gick in i lägenheten och han ignorerade mig. Skickade inget meddelande och ringde heller inte. Jag vet exakt hur jag känner för det. Jag mår skit. Varför behandlar han mig som skit?

"Vi ska till kyrkan, kom." Säger Zack och drar lätt i follen på min vita klänning. Jag nickar lätt och tar i stället tag i hans hand och vi börjar tillsammans gå mot den närmsta kyrkan till vår skola. "Mår du bra?"

"Ja, jag mår jättebra. Min pojkvän såg mig men ignorerade mig, min pojkvän säger varje dag att han älskar mig, men ändå lämnar han mig för att jag är med andra killar än honom. Jag mår jättebra." Säger jag sarkastiskt. 

"Någon gång måste han förstå att han är dum i huvudet som gör en sådan sak. Det är bara att vänta tills han kommer krypande. För det han har sårat dig med är när han lämnade dig och när han såg dig men inte sa någonting. Det är dock mycket värre än det som han tycker att du har gjort. Han måste inse att alla tjejer har killkompisar nuförtiden." Säger han och svänger in på vägen mot kyrkan. Jag följer efter med handen fortfarande klämd runt hans. "Kanske ignorerade han dig för att han skäms. För skämmas borde han göra. Annars är han en sjuk person utan hjärta."

"Jag älskar dig." Säger jag. För Zack är en person som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta. Han ställer alltid upp för mig vad som än händer och vad det än gäller. Det är så många gånger som jag har tvingat honom att spela min pojkvän på fester för att jag ville undvika någon kille eller bara göra någon avundsjuk. Det är minst lika många gånger som han har skolkat från sina lektioner för att vara med mig när jag mår dåligt. Med en Zack i sitt liv så behöver man egentligen ingenting annat. Han har allt och med hjälp av det så får jag själv allt. En kompis som kan fylla upp tomrummet efter mina föräldrar på ett sätt som ingen annan klarat av. Inte ens Felix.

"Jag älskar dig också, gumman." Säger Zack innan vi kliver in i kyrkan. De främre bänkraderna är redan fyllda vilket tvingar oss att sätta oss på sjätte raden från fronten. Igenom sorlet i kyrkan så hörs en röst extra tydligt. Robin. Jag kan inte förstå att han faktiskt bad om ursäkt till mig och bad om att få umgås som vi gjorde i ettan. Med ettan menar han första året på gymnasiet, då vi träffades. Han försökte förgäves ta Zacks plats som min bästa vän, om han lyckades bra behöver jag inte ens ta upp då han idag sitter placerad som en av mina största fiender. Men i början av vår bekantskap så gjorde han ett ganska bra jobb. Han fick mig att falla lite för honom som person. Han var snäll och trevlig, sedan låg vi med varandra. Efter det var allting förändrat. Han spred allt om mig och så hade jag återigen bara Zack och Simone kvar. Mina bästa vänner. 

"Ursäkta. Tystnad." Kyrkan tystnar på bara någon sekund och jag tittar bak i kyrkan som redan har fyllts upp av resten av vår skola. Ett par av eftersläntarna kommer fortfarande in genom porten men rektorn fortsätter ändå. "Vi har samlats här idag för att avsluta skolan för det här året. Schemat ser ut så här." Hon läser upp schemat som består av ett tal av henne och tre låtar framförda av skolkören. Sedan kommer en så kallad överraskning enligt henne.

Trött lutar jag huvudet mot Zacks axel medan rektorn börjar med sitt årliga och extremt tråkiga tal. Direkt efter dessa tio minuter så tar den falska skolkören över och väcker oss med julen är här. Med väcka oss så menar jag att de sjunger som om de blir trampade på tårna. Vid dessa tillfällen önskar jag att den estetiska linjen fanns på skolan. Där borde vi ha haft åtminstone några talanger. 

Då tonerna av nu tändas tusen juleljus klingar ut så går rektorn upp på scenen för att avslöja sin överraskning. "Som avslut så vill jag ha upp alla treor på scen." Jag hajar till och sätter mig rakt innan jag följer alla andra mina klasskamrater då de lämnar bänkraderna för att gå upp på scenen. Så fort vi alla står där och blickar ut över kyrkosalen så fortsätter hon. 

"Dessa underbara personer är de som inte längre kommer att finnas här på vår skola efter sommaren nästa år. Därför vill jag gärna dela ut era terminsbetyg personligen redan nu då jag vet att en del av er kanske inte kan medverka på studenten." Säger hon med blicken klistrad på mig. Vad har jag nu dragit igång? "Tilja, har du pappan här?" Jag skakar snabbt på huvudet medan jag känner att mina kinder tar en röd färg. Jag vet att de flesta säkert redan vet om att jag är med barn, av min fyra månader stora mage att döma i den här klänningen till exempel.

"Hon vet inte vem pappan är." Hör jag någon säga nere vid bänkarna. Jag söker desperat med blicken över de killar som sitter samlade där, men alla sitter och flinar. Jag ville ju bara veta vem som är mitt nya hot nu när Robin kanske har ändrats. En tjock tystnad lägger sig hur som helst över salen efter att den okända killen yttrat sig. Samtidigt stiger en person upp längst bak i salen. En person som jag absolut inte hade tänkt mig få se.

-

Cliffhanger.