Words f.s

44 - "I morgon klockan fem."

Måndag 6/11-17

Försiktigt stänger jag dörren efter mig och smyger försiktigt mot rummet där Felix röst kommer från.

"Och så frågade hon om vi inte kunde ha sex."

"Nej, självklart sa jag nej. Jag har ju flickvän nu."

"Vet du hur skönt det är att ha flickvän? Jag behöver inte vara med alla de där andra och vara rädd att jag får sjukdomar. För jag har en tjej som jag får knulla när jag vill det."

"Ja, jag är så fruktansvärt kåt just nu."

"Nej, vi har inte gjort det på mer än en månad."

"Jag skulle aldrig kunna gå till någon annan. Jag älskar Tilja."

"Jag vill inte diskutera det här, jag älskar henne och jag skulle aldrig vara med någon annan bara för att jag inte får knulla just nu. Jag förstår ju själv att hon inte vill när hon är gravid."

"Oscar, nej. Jag måste lägga på nu. Farsan bad mig ringa."

"Hejdå." 

Jag kan inte låta bli att le. Nu behöver jag inte fråga om han är med andra. Jag fick precis svaret. 

Försiktigt tar jag steget bakom väggen och kliver in i sovrummet. Felix vänder sig hastigt från klädpåsarna och ser förvånat på mig innan han sänker telefonen från örat och klickar av samtalet han påbörjat. 

"Oj, hej Tilja." Säger han och ger mig ett lätt leende. "Hur mycket hörde du?"

"Jag hörde nog det mesta." Ler jag. Han ler tillbaka och drar handen genom håret.

"Förlåt för att jag pratar om det med mina kompisar." Säger han. Jag rycker på axlarna och tittar på kläderna som han sorterar i påsar.

"Nej, men jag förstår det. Men jag vill ha sex." Säger jag och tittar upp på honom. Han ler och kysser mig på pannan. 

"Vi kan ta det i kväll. Jag måste verkligen ringa pappa." Säger han. Jag nickar lätt och sätter mig på sängen. Jag tar upp en av de små bodysarna som vi köpt på Ullared för två dagar sedan och studerar den noga. Den är ljusblå med små gula och svarta stjärnor på.

"Hej pappa." Jag tittar upp på Felix som för andra gången suttit telefonen mot örat. Han ser på mig med ett litet leende och jag ler tillbaka. Han har ingen bra kontakt med sin pappa, det vet jag. "Ja, det var det." 

"Bjuda dig på middag." Lyckas jag höra igenom telefonen. Jag ser på Felix som ser smått osäker ut.

"Är det en bra idé?" Frågar han. Jag lägger huvudet på sned och han ger mig ett svagt leende. "Jo, men min flickvän får följa med. Jag har en sak att berätta också."

"Så söt." Piper jag och ler stort mot honom. Han ler och drar sin hand över min kind.

"Okej, vi ses. I morgon klockan fem." Säger han. Jag ler och han skakar på huvudet åt mig. "Hejdå." Han lägger på samtalet och tar tag i den lilla bodyn i min hand innan han lägger den i mittenpåsen.

"Middag hos din pappa i morgon klockan fem?" Frågar jag. Han nickar och tar upp ett nytt klädesplagg ur högen med kläder. Han viker ihop tröjan som jag känner igen, den tillhör mig. Försiktigt lägger han den i den högra påsen innan han tar upp nästa tröja.

"Jag vet inte riktigt hur du kommer känna när du träffar dem. Maria kan vara ganska jobbig. Hon är söt och så, typ mamman som jag önskar att min mamma var. Men hon är ganska jobbig, överbeskyddande och dryg." Säger han och tittar på mig medan han fortsätter sortera kläderna. "Sedan kommer antagligen Oscars systrar, mina halvsystrar då. De är typ lite som sin mamma. De pratar ganska mycket alla tre, med Oscar så är det alla fyra."

"Jag tror jag klarar mig." Säger jag, men han verkar inte lyssna då han fortsätter med sin presentation.

"Johanna har pojkvän och barn. Linnéa har bara pojkvän. Men ändå, de är som deras flickvänner. Dryga. Oscar vet du väl hur han är. Du har ju legat med honom." Säger han och ser kort på mig. Jag himlar med ögonen och håller tyst. "Pappa är väl lite mer tyst och sträng. Han säger egentligen inte så mycket och han har typ ett extremt pokerface. Du kommer inte tycka om honom i alla fall. Det vet jag redan nu. Jag borde inte ha sagt ja till det här. Nu begår jag ett typiskt självmord för vårt förhå-"

"Felix. Det räcker." Avbryter jag och han ser osäkert på mig. 

"Nej, jag tror inte du förstår vad vi har gett oss in på när jag sa ja." Säger han. Jag suckar och reser mig upp innan jag drar in honom i en kram.

"Ifall din familj är så dålig som du beskriver den så spelar det ändå ingen roll. Jag är tilllsammans med dig och inte dem. Du är den jag måste acceptera och inte dem." Mumlar jag mot hans nacke. Han suckar och drar sig ur min famn innan han fortsätter med sorteringen av kläder. Jag sätter mig ner på sängen igen och ser på honom då han lägger i de sista kläderna i vardera påsar.

"Jag är bara väldigt orolig för att jag ska göra någonting fel. Jag har en förmåga att bli väldigt arg på familjen och du kanske inte uppskattar att jag säger det jag då säger. Jag vill inte att du ska bli arg på mig för att jag behandlar min familj så." Suckar han tyst. Jag skakar på huvudet och han sätter sig ner på sängen bredvid mig. "Jag älskar dig och jag vill att du ska älska mig. Men jag vet inte om du kan älska båda sidorna av mig. Det finns ju både den sidan som du ser och sidan som mina vänner ser."

"Jag vill lära känna båda sidorna. Känner jag inte den andra så kan jag ju inte älska dig. Men jag vet att jag älskar båda sidorna av dig så länge du inte gör mig något." Säger jag. Han nickar och ger mig en försiktig puss på kinden. Vem kan inte älska den här killen?

-

30 januari 2015