Words f.s

63 - "Gillade de dig?"

Fredag 1/12-17

"Älskling, jag är hemma." Ropar Felix från hallen och jag skyndar mig ut till honom.

"Hej, hur gick det? Var killarna trevliga? Blir det något? Gillade de dig? Berätta." Utbrister jag och slänger mig runt hans hals. Han skrattar till och kysser mig löst på kinden innan han släpper ner mig på golvet och plockar upp en påse från golvet. 

"Till att börja med så har jag den här till dig." Säger han och drar upp en fyrkantig kartong med en bild av en tomte och tjugofyra siffror på. 

"Åh, tack så mycket." Tjuter jag och tar tag i kalendern innan jag börjar riva av plastet och öppna första luckan. 

"Annars så gick det bra. Det var så konstigt, det var så mycket människor på provspelningen men ändå var det jag, Ogge, Oscar och Omar som blev utvalda till den här gruppen. Våra röster passade bäst ihop enligt bolaget och vi dansade på samma nivå. Vi fick sjunga lite och vi ska börja jobba lite mer tillsammans innan vi börjar med en eventuell skiva. Dessutom behöver jag en underskrift från skolan igenom att jag fortfarande studerar och måste gå ut." Säger han. Jag nickar lätt, var det verkligen de fyra killarna som valdes?

"Ställde de mycket frågor?" Frågar jag och följer efter Felix in i köket där han ställer ner påsen på köksbordet i stället. Långsamt börjar han packa upp påsen medan han svarar på min fråga. 

"De frågade lite om dig och jag fick lov att berätta att min flickvän väntar barn. De sa att det kunde bli ett litet hinder, men jag sa att det löser sig. De litar på mig, antar jag." Säger han. Jag nickar lätt, helst vill jag inte vara ett hinder. Det känns inte direkt bra att veta att jag är anledningen till att det kanske inte blir någonting med hans musik. 

"Vad har du gjort i skolan idag?" Frågar han och packar in kylvarorna i kylskåpet. Jag rycker på axlarna och sjuker ner på en stol. Han tittar bak på mig med en bekymrad blick innan han stänger kylskåpet och sjunker ner på huk bredvid mig. Försiktigt tar han tag i min hand och kysser den försiktigt. 

"Vad är det?" Frågar han försiktigt och ser på mig. Jag suckar och smeker honom försiktigt över kinden. Han måste nog raka sig snart om det inte ska bli ett ordentligt skägg på honom. 

"Jag är ledsen att jag är ett hinder för er." Säger jag tyst. Han skakar på huvudet och kysser min hand igen innan han fångar upp min andra också. "Det känns inte så bra att vara anledningen till att det kanske inte fungerar nu. Bara för att jag är gravid, och du måste vara med mig."

"Det är inte ditt fel. Det är lika mycket jag." Säger han och pussar båda mina händer. "Men om jag ska välja mellan dig och den här möjligheten så skulle det vara du, alla dagar."

"Det är jättegulligt av dig, men jag vet lika väl som du att det här är din dröm. Att få sjunga och dansa tillsammans med dina bästa vänner. Jag vill inte ta den möjligheten ifrån dig." Säger jag. Han skakar på huvudet och släpper mina händer för att dra ner mig på golvet och ner i hans knä. 

"Min dröm är att få vara med när vår lilla bebis föds och att få vara med och se den växa upp. Min dröm är helt enkelt att få dela mitt liv med dig och den här bebisen. Utan dig så skulle jag inte ens klara av att leva med musiken. Du är mitt liv nu." Säger han och pussar mig på kinden. "Du och bebisen är allt som jag behöver i mitt liv för att leva nu. Jag struntar i musiken bara jag får vara med dig."

"Du är så underbar." Viskar jag och kysser honom försiktigt på läpparna. 

"Du är underbar, du är en underbar person med en underbar personlighet och en underbar kropp." Viskar han. 

"Måste du alltid blanda in min kropp i dina kärleksförklaringar?" Frågar jag och tar försiktigt tag i hans händer för att låta honom känna på min mage. 

"Men din kropp får inte glömmas bort. Din kropp bär på mitt barn och är det enda jag kan använda för att tillfredställa mig själv. För utan dig så skulle jag gå omkring med handen lekandes i byxan hela tiden." Säger han och pussar mig på kinden igen innan han lutar huvudet mot min axel och ser ner på sina händer på min mage. "Mår du bra? Med allt det här nu, menar jag?" Frågar han. 

"Jag mår jättebra. Det är inte långt kvar till jul och ultraljud." Säger jag och placerar mina händer över hans. 

"Och din födelsedag. Min lilla sjuttonåring ska bli min lilla artonåring." Viskar han. Jag nickar lätt och för ner mina händer för att känna på magen. Den växer ordentligt nu och syns tydligt. Det är anledningen till att min mentor idag frågade ifall det är någonting jag vill berätta. Jag svarade självklart ärligt och hon sa att jag har hennes fulla stöd, då hon är väl medveten om mina föräldrar. Jag förklarade också att jag var hemma under onsdagen på grund av att jag inte mådde så bra. 

"Varför berättade du inte att du hade fyllt år?" Frågar jag och tittar upp på honom. Han suckar och kysser mig på läpparna. 

"Du vet att vi bråkade." Säger han tyst. Jag nickar men skakar sedan på huvudet. 

"Jo, vi bråkade. Men det skulle inte behöva hindra dig från att skicka ett meddelande till mig. Vi kanske kunde löst det tidigare då." Säger jag. Han nickar lätt och kysser mig igen. 

"Men det blev ju bra ändå, med middagen och Ullared." Säger han. Jag nickar och tittar ner på våra händer igen. Jag vill så gärna se den här bebisen. Det går bra med ett ultraljud, men på riktigt skulle också kännas bra.