Words f.s

67 - "Mår du bra?"

Tisdag 19/12-17

"Mår du bra?" Frågar Niilo och kliver in i sitt sovrum där jag ligger nerbäddad i hans säng. Jag skakar på huvudet och ser på koppen han ställer ner på nattduksbordet. "Felix är en avundsjuk bitch. Jag vet inte varför du ens stannar kvar hos honom. Jag vet heller inte varför jag helt plötsligt ska fira jul hemma hos honom och Oscar, det passar liksom inte riktigt min stil."

"Det kommer inte att bli någon jul hos dem." Säger jag och sätter mig upp för att komma åt koppen som jag bad honom fylla med te. 

"Jo, Felix förlåter dig snabbt. Inte för att han har någonting att förlåta dig för, då. Du har inte gjort någonting fel. Du har rätt att umgås med exakt vem du vill. Han kan inte bestämma över det." Säger han. Jag suckar och tar en försiktigt klunk ur koppen. 

"Felix hatar mig, han hatar mig för att jag lutade mig mot Malte, och bad Ogge att sätta sig med oss, och sa att jag skulle ha filmkväll med Zack." Säger jag tyst. Han skakar på huvudet och sätter sig ner bredvid mig och drar upp täcket över sina egna ben. 

"Han älskar dig så mycket att han inte vill att du umgås med andra killar." Säger han. Jag rycker på axlarna och ställer ner koppen igen. Han lägger armen om mig och jag lutar mig mot hans axel. 

"Hur är det mellan dig och Simone?" Frågar jag. Han rycker på axlarna och ser ner på mig med ett litet leende. 

"Hon är här ibland. Vi pratar varje dag, jag har köpt den där julklappen till henne och jag har bjudit ut henne på middag i kväll. Därför tänkte jag att du kanske kunde ringa hit Zack eller någon, så du inte är ensam. Jag vill inte att du ska vara ensam." Säger han. Jag nickar försiktigt med ett leende. 

"Vad bra att ni gör annat än att ha sex." Säger jag. Han nickar och kramar om mig lite hårdare. "Jag får bjuda hit Sara. Zack är på hk." 

"Det låter så sjukt att du sitter här och pratar om hk. Det är liksom vårt ställe, inte vår lillasysters." Säger han. Jag ler och skakar på huvudet. Jag är kompis med alla där nu. Till och med Filip och Hampus som kidnappade mig. "Har du hittat någon snygg kille där då? Som du kan gå till ifall det skiter sig med Felix."

"Det har redan skitit sig med Felix." Suckar jag, trött på att behöva prata om det. Jag vill inte göra det just nu. Jag vill bara glömma och vänta tills allting känns mycket bättre. "Men annars så har jag massvis av killar där som sägs ha en liten crush på mig."

"Tänker du på Emil nu?" Frågar han. Jag nickar och ser upp på honom. Han flinar och kysser mig på pannan. "Emil gillar dig väldigt mycket sedan du var här efter ditt och Felix bråk. Han pratade om dig jämnt. Han var så besviken när han fick höra att du var tillsammans med Felix igen."

"Jag tycker om Emil, som en vän. Men jag skulle aldrig kunna göra någonting sådant mot Felix. Jag tror inte ens att jag skulle klara av att göra det ifall han gjorde samma sak mot mig." Säger jag. Han rycker på axlarna och flyttar på sig så han kan lägga sig ner. 

"Emil har massvis av andra tjejer som han kan vara med ifall han inte får dig. Tjejer är inget problem för honom. Det är bara det att han verkligen vill ha just dig. Men jag försöker förklara för honom att du är gravid med Felix barn och att det aldrig kommer att gå att få dig. Milton tjatar också om att han vill ligga med dig. Robin är kär i dig. Ni är rätt elaka mot varandra, har jag märkt." Säger han. Jag nickar lätt.

"Robin kom fram till mig i skolan idag och bad om ursäkt. Han vill träffas och umgås som vi gjorde i ettan. Du vet då när jag precis hade börjat med allt det här med att ligga runt och så. Då när jag låg med honom." Säger jag. Han nickar och smeker mig på kinden. 

"Tänk att du snart fyller arton." Säger han. Jag nickar och klämmer in min hand emellan oss. Även om jag ligger så pass långt ner att jag snuddar vid nedre delen av hans mage, vilket får honom att se smått storögt på mig. Men jag ska bara känna på min mage. 

"Snart fyller jag arton, och ett halvår senare har jag ett litet barn att ta hand om." Säger jag. Han nickar och flyttar på täcket för att kunna se min mage. 

"Jag har aldrig riktigt fått känna på den där." Säger han och sätter sig upp. Han flyttar undan täcket helt från mig och lägger handen på min mage. Han drar handen försiktigt över den innan han tittar upp på mig. "Jag har inte känt på en gravidmage sedan... Mamma." 

"Jag vet." Säger jag tyst och ser ner på hans hand som ritar små cirklar på mig. 

"Kommer det här gå bra, tror du?" Frågar han. Jag nickar. Jag är ganska säker på att jag kommer klara av det här nu. Själv eller med Felix, jag kommer att klara av det. Jag vet att jag är bra med barn bara jag vill det. Jag tror dessutom att jag kommer att vara hundra gånger bättre med mitt eget barn.