Words f.s

60 - "Jag är med."

*Felix Perspektiv*

Onsdag 29/11-17

"Har du varit vaken hela natten?" Viskar jag och kysser Tilja löst på kinden. Hon nickar lätt och ser försiktigt på mig. Det känns ganska jobbigt att vara anledningen till att hon inte har sovit i natt. "Det var bara en dum dröm, en väldigt dum dröm. Ingenting kommer någonsin att hända vårt barn."

"Jag vet det." Viskar hon, men hon ser verkligen inte ett dugg övertygad ut. Jag kysser henne löst på läpparna och sätter mig sedan upp.

"Kom nu, vi går och äter frukost." Säger jag. Hon nickar försiktigt och sätter sig upp hon också. 

"Barnet såg ut precis som du." Säger hon tyst. Jag lägger huvudet på sned och drar in henne i min famn. "Jag döpte den till Felix igenom att du satt inne." Jag kan inte låta bli att skratta åt det. Skulle ungen heta Felix så vet jag inte vad jag skulle göra.

"Jag vill inte att ungen heter Felix." Säger jag. Hon skrattar hon också innan hon drar sig bort från mig och lämnar rummet snabbt. Jag hör henne gå in i badrummet innan hennes hulkningar hörs. Jag skyndar mig upp på fötter och in till henne där hon sitter framför toaletten. Jag tar tag i hennes hår och ser så lite äcklat jag kan på henne. Jag är lika känslig mot det här som hon är. 

Hon spottar i toaletten innan hon reser sig upp och spolar i toaletten. Ett lågt "Jag gillar inte det här." Lämnar henne innan hon tar tag i sin tandborste och borstar igenom munnen. 

"Jag vet det." Säger jag och kramar om henne bakifrån. "Vad vill du ha till frukost?"

"Gröt. Risgrynsgröt." Mumlar hon fram med munnen full av tandkräm. Jag nickar och pussar henne på tinningen innan jag släpper henne och lämnar badrummet. Jag öppnar kylskåpet i köket och tittar efter gröten hon kräver. Jag plockar ut tuben och stänger igen kylskåpet innan jag tar fram två skålar och stället på bordet. 

"Jättemycket?" Frågar jag då hon kliver in i köket. Hon flinar och nickar innan hon ställer sig bredvid mig och tittar när jag fyller skålen. "Blir det bra?" Hon nickar och tar tag i skålen innan hon öppnar mikron och ställer in den. Hon tar fram kanelen medan jag fyller min egen skål och slänger den tomma förpackningen. Hennes gröt plingar och jag plockar ur den och ställer på bordet innan jag ställer in min egen. 

"När ringer skivbolaget?" Frågar hon. Jag tittar bak på henne och rycker på axlarna. "Nej, okej." Säger hon och trycker in första skeden i munnen. Jag ler och plockar ut min egen gröt från mikron innan jag sätter mig ner mittemot henne.

"Alltså jag tänkte på en sak. Du vet, Joel kommer hit?" Jag ser undrande på henne och hon tittar upp från sin tallrik och rycker på axlarna.

"Nej, det visste jag inte. Men nu vet jag det." Säger hon. Jag ler och skakar på huvudet.

"Jag sa det när vi var på hk i lördags." Säger jag. Hon ser undrande på mig och jag ler ännu mer. "Hk är högkvarteret, vi kallar det för hk. Men hur som helst så kommer Joel för att vi ska ut på en grej, jag tänkte vi kör dig till hk så får du lära känna de som är där idag."

"Jaha." Säger hon tveksamt. Jag ler och stoppar in en sked med gröt i min mun. 

"Jag litar på de killarna. Du känner säkert någon av de som är där så det går nog bra." Säger jag. Jag litar väldigt mycket på dem trots att de kidnappade henne. De är ändå väldigt fina killar. 

Hon hinner inte svara då min telefon ringer i sovrummet. Jag reser mig snabbt upp och springer in till sovrummet där jag hittar den på nattduksbordet. Jag ser på skärmen som visar dolt nummer innan jag svarar.

"Ja, det är Felix." Säger jag och lyssnar efter svar.

"Felix Sandman?" Frågar en mansröst på andra sidan, ingen i gänget och inte heller chefen.

"Ja, det är jag." Säger jag.

"Jag ringer från artist house Stockholm, David Kjellström." Säger mannen. Jag spetsar direkt mina öron och sätter mig ner på sängen.

"Okej, hej." Säger jag.

"Jag ringer angående denna audition du var på härom dagen." Säger han. Jag nickar för mig själv men svarar med ett enkelt 'okej'. "Jo, fyra killar har vi valt ut ska få komma och prata lite mer och eventuellt få börja göra det här till någonting seriöst."

"Jo, jag vet. Ni sa det." Säger jag, väldigt osäker på vad jag egentligen ska säga. Hela jag skakar i nervositet. Det här är verkligen det jag vill göra med mitt liv. Musik och dans.

"Ja, vi har valt ut dig som en av dessa." Säger han, jag kan riktigt höra hans leende genom telefonen.

"Va? Är du seriös nu? Säg att du skojar med mig." Säger jag, förvirrad över ifall jag verkligen har hört rätt.

"Ja, jag är seriös. Jag vill ha dig och de andra tre killarna här på fredag klockan elva." Säger han. Jag nickar uppspelt innan jag börjar resa mig upp.

"Ja, herregud. Tack så jättemycket." Säger jag med världens största leende på läpparna.

"Det är bra, vi ses då. Hejdå." Säger mannen. David. 

"Ja, hejdå." Säger jag innan samtalet avslutas i mitt öra. Snabbt slänger jag telefonen på sängen innan jag skyndar mig ut i köket där Tilja sitter med armen utsträckt, redo att ta min gröttallrik för att hon inte är mätt. Jag är van nu.

"De valde mig. Jag är med." Säger jag. Hennes arm flyger snabbt tillbaka och hon ser skrämt upp på mig.

"Förlåt, jag ville bara ha lite mer." Säger hon, antagligen syftande på att hon höll på ta min gröt.

"Jag fick det, jag ska in och snacka med dem på fredag. Jag ska få sjunga och dansa." Säger jag. Hon ser ut att haja till innan hon flyger upp på fötter och slänger sig om min hals. 

"Åh, Felix. Jag är så stolt över dig." Utbrister hon. Jag kan bara inte sluta le. Det är en dröm som går i uppfyllelse. Att ha min älskling med mig och samtidigt få jobba med det jag älskar. En dröm.