Words f.s

37 - "Hur är ekonomin?"

Torsdag 2/11-17

"Tilja Jolin. Nittionio, tolv, tjugosju." Säger jag till kvinnan i receptionen. Hon klickar med sin dator innan hon verkar få upp rätt.

"Ja, Tilja. Du ska träffa Susanne Grankvist och henne hittar du i väntrum två. Det är rakt ner i korridoren här." Hon pekar bortåt och jag nickar och tackar innan jag går till Felix som står kvar vid ingången. Jag tar tag i hans hand och drar med honom till väntrummet som receptionisten sagt åt mig att vänta i. Jag sätter mig ner i en av de hårda sofforna och Felix sätter sig obekvämt bredvid mig.

"Så..." Säger Felix och tittar på mig. Jag nickar lätt och han vänder bort blicken igen. "Är jag nervösare än du?" Frågar han.

"Jag tror det. Magen växer ju och jag mår bra. Jag antar att allt är bra." Säger jag. Han nickar lätt och fortsätter titta ut i korridoren där tanter går förbi. Hade det varit unga tjejer så hade jag varit nervösare med honom.

"Tilja." Jag tittar upp på den blonda kvinnan innan jag reser mig. Felix gör detsamma och lägger sina händer på mina höfter medan han går bakom mig in till det lilla rummet. "Susanne." Säger kvinnan och håller fram handen mot mig. Jag tar den och skakar. "Och du är kanske pappa?"

"Ja." Säger Felix och släpper mig för att skaka hennes hand. "Felix."

"Trevligt att träffa er." Säger hon och backar in i rummet. Vi följer efter och hon tvingar upp mig på sängen. Felix får sätta sig bredvid och hon drar upp min tröja. "Vissa kan vara lite obekväma med att jag tar på dem. Du får säga till ifall du vill att jag slutar." Hon börjar klämma lätt på min mage och känner på den.

"Du är sjutton år, inte sant?" Jag nickar och ser på hennes händer. "Då förmodar jag att det är första barnet och att det kanske inte var planerat." Hon ser undrande på mig och jag nickar. "Du ska inte göra abort heller?"

"Inte som det ser ut nu." Säger jag och ser på Felix. Han nickar lätt och ser på Susannes händer.

"Det här ser i alla fall riktigt fint ut. Som du kanske har märkt så har din mage börjat växa lite. Det syns tydligt för mig igenom att jag vet hur exakt magen växer." Säger hon och visar från min midja och ner över magen. "Har du pratat med någon om hur graviditeten fungerar?"

"Nej, mina föräldrar finns inte." Säger jag och ser på Felix som vänder upp blicken till mina ögon.

"Åh. Det var sorligt att höra. Jag beklagar." Säger Susanne. Jag nickar bara och ser på henne igen. "Du kan ställa dina frågor nu ifall du har några. Jag är trebarnsmamma."

"Okej, kan jag sätta mig upp?" Frågar jag. Hon nickar och jag drar mig upp i sittande ställning och drar ner min tröja. "Jag vet inte riktigt vad jag ska fråga."

"Jag kan börja med att gå igenom grunderna och de frågor jag brukar få." Säger hon. Jag nickar lätt. "Egentligen så är det bara att leva som vanligt. Helst ingen rökning och ingen alkohol. Inget nikotin eller andra droger på något sätt. Det kan skada barnet. Det är alltid bra att äta ekologiskt och inte allt för mycket skräpmat. Barnet tar in allting som du äter igenom att ni delar på allt. Det är viktigt att äta när du är hungrig och att gå på toa när du måste. En fråga som jag brukar få är den angående sex. Det är helt ofarligt att ha sex när man är med barn. Ofta är mamman faktiskt mycket mer sugen under graviditeten. Men det kan kännas jobbigt för pappan när han tänker att han ska ligga med barnet emellan er. Därför kanske man föredrar att mamman är över. En annan fråga brukar vara den om mammans humörsvängningar. Det är som att mamma har ständig mens. Hon är känslig och det måste pappa förstå. Han måste tänka på allt han säger innan han säger det."

"Hur är det med att jag röker medan hon är med barn?" Frågar Felix och nickar mot mig. Susanne lägger huvudet på sned och rycker på axlarna.

"Ja..." Börjar hon med ett långt utdrag på a:et. "Det är väl egentligen helt okej. Så länge du inte röker direkt på henne. Försök att hålla avstånd från varandra. Passiv rökning är lika farlig som att röka själv."

"Kommer jag att spy igenom hela graviditeten?" Frågar jag. Hon skakar på huvudet.

"Nej, eller jo. Det varierar. Vissa börjar aldrig spy från början och vissa har bara i någon vecka i början. Vissa börjar spy i slutet och vissa spyr då och då igenom hela. Det beror på." Säger hon. Jag nickar lätt. "Hur är det med er? Går ni i skola båda två? Hur är ekonomin?"

"Vi går i skola båda två. Jag får både barnbidrag och pengar från socialen igenom att jag bor med min storebror. Jag vet inte hur det är med Felix." Säger jag och ser på honom.

"Jag går i skola, får mitt barnbidrag och har en inkomst på sidan av. Jag bor själv så min pappa lägger in pengar till mig när jag behöver också. Jag tror ekonomin klarar sig." Säger Felix. Egentligen vet jag ingenting om hur han har det ställt. Jag trodde han hade det som jag.

"Så ni bor inte tillsammans?" Frågar hon. Jag skakar på huvudet.

"Jag bor i lägenheten över Felix tillsammans med min bror." Säger jag. Hon nickar lätt.

"Men hon får flytta in när hon vill det. Jag väntar på att jag ska våga fråga om hon vill. Hon sover ändå hos mig nästan varje natt." Säger han. Jag ser på honom med stora ögon och han ler lätt. "Vi kan ta det senare." Jag nickar och ler mot honom.

"Jo, men jag tror att det här kan gå bra. Det är bara att ringa ifall ni har frågor och så är ni välkomna tillbaka för ultraljud den tjugosjätte december om jag såg rätt." Säger hon. Jag nickar och reser mig upp. Felix tar tag i min hand och jag ler mot honom. Jag kan inte förstå att han verkligen vill att jag flyttar in hos honom. Det är sjukt.

-

Jag vet inte var tiden och orken befunnit sig de senaste två dagarna. Men här är ett kapitel innan jag måste sova nu.

-

27/12-14