78 - "Men vad fan Felix."

1.5K 73 2
                                    

Fredag 5/1-18

"Ring om det inte löser sig." Säger Niilo till mig då jag hoppar ur bilen framför den lilla kliniken. Jag nickar och smäller igen dörren hårt bakom mig innan jag går upp till ingången och rycker upp dörren. Musiken som slår emot mig är dryg. Klassisk musik är absolut ingenting för mig. 

"Tilja, varför svarar du inte på mina meddelanden och samtal? Jag visste inte ens om du skulle komma. Hur kan du vara så jävla barnslig?" Säger Felix som flyger upp ur en av sofforna i det lilla väntrummet.

"Nej, men du vet. Jag gör väl precis som du antar jag. Vi löser allting tillsammans med en jävla psykolog i stället för ensamma. Du tycker ju att det är det bästa. Vi följer dina önskemål." Säger jag och ställer mig i den lilla receptionen. 

"Sandman, Jolin." Säger jag. Hon nickar och knappar lite på ett par knappar på sin dator innan hon ser upp på mig. 

"Carmen kommer när som helst." Säger hon. Jag nickar och vänder mig om bara för att krocka in i Felix. 

"Varför gör du ens så här? Jag sa att du skulle komma ner och prata med mig. Varför kunde du inte bara göra det? Hon tar ett och nio i timmen, hur många timmar ska vi sitta här bara för att lösa problem som vi kan göra ensamma?" Frågar han. Jag suckar och puttar bort honom innan vi blir inropade av en liten kort kvinna med mörkbrunt, kort hår. 

"Så vad är det ni behöver hjälp med?" Frågar hon då vi alla sitter innanför stängda dörrar. Jag och Felix i en tvåsittssoffa mittemot hennes fåtölj. 

"Jag vet inte riktigt. Det är han som har bokat det här för att han anser att vi har problem som jag inte anser existerar." Säger jag och pekar på Felix. Han suckar och lutar sig bakåt i soffan med händerna mellan magen och bröstet. 

"Vad är det du vill prata om då?" Frågar Carmen med blicken på Felix. Han suckar och ändrar ställning att sitta i igen. 

"Från början så ville jag prata om en annan sak. Men jag antar att det under nyår blev någonting annat." Säger han och ser osäkert på mig. "Tilja är gravid och vägrar ha sex med mig. Jag vet att jag borde acceptera det och så, men vad fan ska jag göra? Jag får inte röra henne och jag har ingen lust att sitta och runka av mig själv stup i kvarten. Så jag har gått till en kompis till mig som har låtit mig använda henne för att tillfredställa mig själv. Nu på nyår så var jag och Tilja på en liten fest med den här tjejen och jag blev väl full antar jag. Så jag låg med den här tjejen och Tilja typ märkte det och gick och låg med en av mina kompisar i stället. Bara för att hon var så sur på mig. Hon var ju nykter igenom att hon är gravid och nu sitter vi här. Hon vägrar komma hem utan bor hos sin bror i stället medan jag sitter hemma med min jävla sprit och mina cigaretter för att hon vägrar snacka med mig."

"Men vad fan Felix. Du behöver ju inte säga det som att vi ska tycka synd om dig. Du inser ju inte själv att vi är i ett förhållande. Hade du frågat mig om du kunde gå till en kompis så du fick knulla så hade jag väl sagt ja, men jag hade inte stannat hos dig. Men du kunde väl frågat i alla fall? Jag låg med Milton för att du låg med den där äckliga blondinen." Säger jag. Carmen sitter bara tyst och lyssnar medan vi argumenterar över hur vida det är han eller jag som har gjort mest fel. Jag vet att hon bara sitter där och antecknar det här men hon kommer inte säga någonting. Hon tar betalt för att lyssna på våra problem som vi sedan kommer att få lösa själva.

"Men Tilja, jag har bett om ursäkt flera gånger och sagt att jag inte ska göra om det." Säger Felix och försöker lägga handen på mitt lår. Jag knuffar bort den och han ser sårat på mig.

"Hur fan ska jag kunna tro på det när du har varit med henne fler än en gång? Hur ska jag kunna lita på dig någonsin igen?" Frågar jag. Han lägger huvudet på sned och ser med sina blå ögon på mig. 

"Jag förstår ju att du mår dåligt nu. Jag älskar dig och jag kan försöka ändra mig och berätta för dig när jag verkligen behöver hjälp." Säger han. Jag ser uppgivet på honom innan jag vänder blicken till Carmen som bara antecknar. 

"Ska inte du säga någonting?" Frågar jag. Hon skakar på huvudet och antecknar lite till. "Vad är det du tar betalt för då?"

"Att få er att prata med varandra. Forsätt nu." Säger hon. Jag suckar och ser på Felix som verkar tycka att hon är lika dum i huvudet som jag tycker. 

"Kan du verkligen försöka ändra dig?" Frågar jag. Han nickar och ser bedjande på mig. "Lovar du att aldrig mer gå till henne?"

"Jag lovar att aldrig mer gå till henne." Säger han. "Jag har redan tagit bort hennes nummer och allt. Titta." Han sträcker sin telefon mot mig men jag skakar på huvudet då jag inser att det antagligen är sant då han låter mig titta i telefonen. 

"Då så." Säger jag tyst. Han ler och låter sin hand landa på mitt lår. 

"Då går du aldrig mer till Milton heller?" Frågar han. Jag ser undrande på honom innan jag suckar.

"Det var en gång för att du gick till blondinen." Säger jag. Han nickar lätt och tar tag i min hand i stället. 

"Var det ert enda problem?" Frågar Carmen. Jag ser på Felix innan jag skakar på huvudet. 

"Nej, det var det här med rökningen och alkoholen." Säger jag. Han suckar och lutar sig bakåt i soffan medan jag börjar förklara hur det ligger till med hans eviga missbruk av alkohol och cigaretter.

Words f.sWhere stories live. Discover now