Words f.s

58 - "Är du säker?"

Söndag 26/11-17

Jag vaknar då Felix drar bort sina armar från mig för att svara den högt tjutande telefonen. Varför kan han inte bara stänga av ljudet?

"Ja, det är Felix." Svarar han lågt innan han reser sig upp och lämnar rummet med tysta steg. Som om han tror att jag inte vaknade av hans ringsignal. "Ja, det handlar om den här grejen, du vet." Hör jag honom säga innan hans röst dör ut. Jag reser mig försiktigt upp och smyger fram till dörren och vidare ut i hallen där jag ställer mig bredvid dörröppningen till köket.

"Nej, jag tänkte inte på det. Jag tänkte mer att jag kan fortsätta i gänget liksom, bara jag slipper fortsätta med just det där med Tilja." Säger han fortfarande ganska lågt. "Vi har flyttat ihop och så, hon är i tredje månaden och jag tänker inte lämna henne."

Han är så fruktansvärt söt egentligen. Även om jag vet att han pratar om någonting mindre gulligt så är han själv fortfarande väldigt gullig. 

"Det skulle betyda massor. Jag vill inte lämna, jag trivs ju och du behöver mig ju, om du tänker efter." Säger han. Han är tyst en liten stund innan han svarar på den andra personens fråga. "Ja, hon är okej med att bli en av oss. Hon är beredd att bära pistol och så. Vi får väl göra som Jack gör."

Bara att höra honom nämna det där om pistol får mig att vilja ramla ihop på plats. Jag kommer aldrig våga bära en pistol. 

"Ja, hon var där idag, eller igår eller vad klockan nu är. Hon känner redan ett par av dem som är med, det kommer fungera." Säger han. Jag andas ut ett skakigt andetag. Jag är faktiskt väldigt förvirrad. Det är som att Felix och hans gäng på fritiden är största fiender med mina bröder, men egentligen så är de tillsammans i ett gäng. Vilken är den riktiga sidan? "Hampus skulle ha ihjäl mig, han liksom hämtade in henne och så fick jag stryk när jag kom för att hämta henne. Hade inte Jakko varit där så hade jag inte suttit här och pratat med dig nu." 

På flera sätt så känns det som att det han säger är sant. Hade inte Jakko varit där så hade han ju antagligen inte varit här just nu, det gick väldigt snabbt för honom att bli blåslagen och blodig av bara tre killar. 

"Tack så mycket." Säger Felix och jag hör hur han skjuter ut stolen. "Hejdå." Jag skyndar mig in i sovrummet igen och slår i tån i tröskeln in i sovrummet. Ett svagt stön slinker ur mig och jag tittar bak på Felix som står i dörröppningen till köket med ett flin på läpparna. Jag himlar med ögonen och fortsätter in i rummet och lägger mig ner i sängen igen. 

"Du är så diskret." Säger han när han kommer in i rummet efter mig. Han lägger sig ner bredvid mig och drar in mig i sin famn igen. "Jag kan få dig att stöna ännu mer." Viskar han mot min nacke. 

"Nej." Viskar jag tillbaka, återigen tar ångesten efter gårdagen över mig och jag sväljer hårt.

"Förlåt." Viskar Felix och kysser mig försiktigt i nacken. Skorpan på hans läpp skrapar lätt mot min hud men jag ignorerar det. Det känns bra att bara ha honom nära mig.

"Förlåt för att jag är så här. Jag vet inte vad det är med mig. Jag vill ju, men jag är rädd att det ska kännas så där efteråt igen." Viskar jag. Han kysser mig en gång till och rör sina läppar vidare ner mot min hals och jag vänder mig försiktigt om i hans armar. Han kysser mig på läpparna och på kinden och ner på halsen igen. 

"Har du pratat om julafton med dina bröder?" Frågar han mitt i allt, bara för att förstöra. Jag skakar på huvudet och böjer huvudet bakåt för att han ska fortsätta med sina kyssar. "Är du jättekåt?" Ett skratt slinker ur honom och jag stönar ogillande.

"Kan du bara fortsätta?" Gnäller jag och tar tag om hans nacke och trycker honom mot min hals igen. 

"Vill du knulla eller inte?" Frågar han utan att fortsätta kyssa mig. Jag suckar och puttar bort honom från mig innan jag lägger mig med ryggen mot honom igen. "Förlåt."

"Det är okej." Säger jag med en bestämd ton. En ton som i det här läget visar att jag är sur på honom.

"Tilja, jag menade inte att tvinga dig alls." Säger han tyst och försöker komma närmare mig igen. 

"Jag ville bara att du skulle fortsätta kyssa mig." Viskar jag och drar mig lite längre bort från honom.

"Men jag kan fortsätta kyssa dig." Säger han och tar tag i mig. Han vänder på mig och kysser mig på läpparna. "Jag kan kyssa dig hela morgonen."

"Kan du det?" Frågar jag. Han nickar och sjunker till min hals igen. Försiktigt kysser han mig över hela halsen innan han långsamt rullar upp över mig och fortsätter kyssa mig. 

"Jag kan kyssa dig tills du känner dig helt bekväm i min närvaro." Viskar han mot mina läppar innan han kysser hela mitt ansikte också. "Jag kan kyssa dig tills du aldrig mer vill lämna den här sängen."

"Jag vill inte lämna det här sängen." Viskar jag och tar tag om hans ansikte och kysser honom på läpparna. Hans tunga glider in i min mun och han börjar försiktigt röra sig mot mig. Jag stönar tyst då jag känner honom tydligt genom tygen på våra underkläder. Jag drar undan mitt ansikte så hans tunga glider ur min mun och han ser undrande på mig. 

"Jag vill." Viskar jag och tar tag om hans kalsongkant och börjar dra ner dem. 

"Är du säker?" Frågar han. Jag nickar och kysser honom på läpparna igen. 

"Jag är hundra procent säker." Viskar jag.