Words f.s

18 - "Jag tycker om dig."

Måndag 25/9-17

"Vad gör du här?" Jag tittar bak och möter en blå blick. En blick tillhörande min blonda vän Simone. "Bytte inte du skola?"

"Jag fick byta tillbaka." Säger jag och drar in henne i min famn. Hon kramar mig hårt tillbaka och jag försöker direkt dra mig loss. Har man börjat kramas med henne så kommer man aldrig bort. "Vi måste prata, så släpp."

"Om vad?" Frågar hon och släpper mig. Jag ser mig omkring i rummet innan jag går ett steg närmare henne. 

"Det här är en sak som inte kan komma ut. Jag hoppas att jag kan lita på dig, du är min bästa vän." Säger jag. Hon nickar snabbt och ser konstigt på mig.

"Klart du kan lita på mig, det har du alltid kunnat gjort och kommer alltid att kunna göra." Säger hon. Jag nickar och harklar mig lätt.

"Jag är med barn." Säger jag lågt. Hon rynkar ihop ögonbrynen och ser förvirrat på mig, som om hon inte uppfattade vad jag precis sa.

"Med barn?" Frågar hon lågt. Jag nickar och drar handen genom mitt hår. "Hur och med vem?"

"Du vet hur man gör. Det är med en kille som inte kommer att vara med mig, så det kvittar." Säger jag. Hon nickar lätt och ger mig en lös kram.

"Jag älskar dig så mycket att jag inte tänker tvinga dig att berätta. Jag är bara så glad att du är här." Säger hon. Jag ler och nickar innan jag stänger mitt skåp bakom mig. "Har du matte nu?"

"Japp." Säger jag. Hon nickar och drar med mig genom korridoren och fram till en öppen dörr. Elever finns i klassrummet, de flesta känner jag igen från förra året men det finns också några nya. 

"Guess who's back. The hoe." Jag tittar på personen som pratat. Hans blick är riktad mot mig så jag antar att också orden som lämnade honom var det. "Hur många fler människor finns i din historik efter sommaren?"

"Fler än du kan ana." Svarar jag kallt innan jag sätter mig ner på en tom plats. 

"Nej, jag anade faktiskt det." Säger han innan han vänder fram blicken till katedern där läraren kommer in.

"Vi får lov att säga välkommen tillbaka till Tilja Jolin som inte klarade sig utan den här skolan i längre än en månad." Säger läraren som jag minns har namnet Mats. "Matematik. Fortsätt jobba där ni är så ska jag hjälpa Tilja att komma igång." Han klappar med händerna innan han tar med sig en mattebok och kommer igenom klassrummet fram till mig. Han lägger boken på bordet och öppnar upp den på sida hundratjugoett. 

"Här finns det beskrivning på hur du gör och här är talen du kan arbeta med." Jag nickar och han reser sig upp innan han går igenom klassrummet igen. Jag försöker börja med talen men att lära mig utan genomgång är ingenting som jag är bra på. 

En knackning på dörren får mig att tappa koncentrationen helt och jag vänder blicken dit. Mats går fram till dörren och öppnar den. 

"Hej." Säger han och ser på personen utanför. 

"Hej, jag letar efter min flickvän. Hon ska vara här." Rösten är alldeles för bekant för mig och jag tar tag i bordet medan jag ser honom sticka in huvudet i klassrummet. Han möter min blick och jag skakar bedjande på huvudet. "Kan jag låna henne en stund? Det går snabbt." Han ser på Mats igen, han nickar lätt och gör en gest in mot klassrummet. 

"Varsågod. Vem hon nu är." Säger han. Felix nickar och vinkar lätt med handen för att jag ska komma. Jag reser mig sakta upp och går lika sakta genom klassrummet med allas blickar på mig.

"Vad säger storebror och storebror om det där?" Frågar samma kille som kallade mig för hora, det första han gjorde när jag kom in i klassrummet. 

"Passa dig." Säger jag när jag går förbi honom. Jag går ut genom dörren och Felix stänger igen dörren efter mig. "Snälla, jag vill inte prata med dig. Jag får inte prata med dig och jag är rädd för dig."

"Var det någonting? Jag hörde att du var till läkaren. Var det någonting?" Frågar han. Jag nickar och backar ifrån honom, men han följer efter. 

"Felix, sluta." Säger jag och sätter ut händerna emot honom. Han suckar högt och stannar. Jag backar bak tills jag känner mig någorlunda trygg, han ser sårat på mig.

"Jag ska inte skada dig, jag kom för att prata." Säger han. Jag nickar lätt, inte alls övertygat. "Jag är ledsen att jag gjorde som jag gjorde. Jag tänkte igenom det hela natten innan men ändå blev det som det blev. Jag ljög aldrig när jag sa att jag tycker om dig. Jag tycker verkligen om dig. Men det här med ett barn i bilden förstör rätt så mycket. Jag vet själv att jag aldrig har varit bra med barn. Jag känner inte att jag någonsin kommer att vara redo för ett barn. Men jag är beredd att finnas där för dig, till en viss del. Men jag vet inte hur bra det är för varken dig, mig eller barnet ifall jag finns där hela tiden. Jag har ett rykte som jag inte är stolt över. Jag har också massvis med människor som vill ta allt jag har ifrån mig. Jag vill inte utsätta dig eller den lille för någonting dåligt." 

"Det är jättegulligt av dig att du står här och säger det här." Säger jag och ser försiktigt på honom. "Men jag vet inte om det ens är bra att du finns där lite. Alla tror att jag kommer göra det här mycket bättre helt själv. Ingen tror att du skulle klara av att vara pappa ens lite."

"Men jag vill." Säger han tyst.

"Det gör du inte alls. Du tror att du vill, för att du ska slippa ha mina bröder efter dig. Eller så säger du att du vill för att du försöker lura mig igen. Du leker med mig som om jag var en liten jävla leksak." Säger jag. Han skakar snabbt på huvudet.

"Nej, jag vet att jag vill och jag vill på grund av dig. Det har ärligt talat inte ens med barnet att göra. Allt jag vill är att vara med dig och det är absolut ingenting som jag bara säger. Jag tycker om dig så mycket." Säger han och tar ett kort steg emot mig. Jag låter honom och han står snart med händerna på mina höfter. 

"Jag måste prata med Niilo först." Viskar jag. Han nickar lätt och böjer sig försiktigt ner. Hans läppar snuddar vid mina och jag tycker faktiskt om det.

"Prata med Niilo." Viskar han. Jag nickar och pressar mina läppar mot hans. Vi rör dem emot varandras medan jag hör att en dörr öppnas. 

"Kan jag få be Tilja att komma in igen?" Jag drar mig motvilligt ifrån Felix och ser på Mats med en kort nickning.

"Ses vi ikväll?" Frågar Felix. Jag ser undrande på honom och han himlar med ögonen.

"Är inte du inlåst i skolan?" Frågar jag. Han skakar på huvudet och flinar.

"Jag gjorde som du, jag ger en riktig skola en chans." Säger han. Jag ler lätt mot honom innan jag ger honom en sista kyss.

"Vi ses ikväll." Säger jag. Han ler och smeker min kind innan han puttar mig mot Mats. 

"Jag tycker om dig." Säger Felix bakom mig. Jag ler för mig själv och ser bak på honom.

"Jag tycker om dig med." Säger jag. Han ler mot mig innan dörren stängs igen emellan oss.

-

Simone - Amanda Seyfried

-

13 december 2014