Danne hade gjort något. Vadå? Det kunde ju vara precis vad som helst! Det här var tankar jag inte hade råd med. Antingen följde min desperata hjärnhalva som till vilket pris skulle hämta Diana eller så följde jag nyfikenheten till Julia. Jag ville veta så mycket som möjligt om min kille som helt plötsligt bröt upp allt utan anledning. Och något fick mig tro att Diana visste vad hon höll på med och kunde klara sig igenom det. Dessutom var risken stor att det hängde hos Wille. och jag hade ingen aning om vart han bodde. Jag skakade av mig tanken och drog mig mot tunnelbanan, dit jag ändå var tvungen att gå för att kunna välja något av alternativen. När jag satt på tunnel banan, övervägande att gå till Julia steg den sista jag ville stöta på, på tåget. Simon gick på och såg sig om efter ledig plats. Jag rafsade snabbt åt mig en kvarlämnad tidning på sätet bredvid. Jag höll den diskret framför ansiktet. Det fanns lediga platser men han bestämde sig för att stå upp. Jag sneglade försiktigt över tidningen på honom innan jag fort drog tillbaka den över ansiktet. Han kollade åt mitt håll. Igen kollade jag och upptäckte samma sak. Hade han sett mig? Under hela resan såg han mot mig varje gång jag tittade åt hans håll. När till slut gick av tog jag lättad av den döljande saken. När tåget stannade där jag skulle gå av såg jag att tidningen jag höll var en porrtidning.
Jag visste inte var någonstans mina ben var på väg men jag gick runt i vänthallen. När jag stannade hade jag hittat på en ursäkt till Julia varför jag inte kunde komma. Jag vände mig om för att hitta Diana när den allra sista personen jag var beredd på att möta stod framför mig.
Jag såg på han, som såg tillbaka på mig. Jag var på väg att gråta bara av att se honom. Jag svalde det som ville tränga ut och andades lugnt. "Hej." sa jag. Han såg ut på att fundera över vad han skulle säga. "Hej." Sa han. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det kändes konstigt med tanke på alla andra gånger vi mötts och babblat i mun på varann för att få fram våra ord. Han hade på sig en collegetröja som fick hans biceps att se större ut, jeans och tygskor. Hans blonda hår var utan keps, vilket det sällan var. "Vart ska du?" Frågade han. Hela tiden hade jag trott att jag var över honom. Men visste nog innerst inne att det var en omöjlighet. "Diana" svarade jag. Han nickade till svar. "Du har inte sett henne?" Frågade jag. Jag tyckte mig se ett svagt leende på hans läppar. Han var van vid att alltid leta efter henne när jag sa att hon var försvunnen. Vilket hände ofta. "Nej" sa han när hans allvarliga min tog över. Jag gjorde en 'förstod-nästan-det' -min. Jag såg att han började bli nervös. "Jag borde nog.." Sa han och pekade mot utgången. "Jag måste också fa" sa jag snabbt för att inte verka ouptagen. "Ses ikväll!" Sa han innan han försvann bakom hörnet med en snabb vinkning. Hur jag nu skulle hitta Diana hade jag inte tänkt på. Det dröjde inte alls länge föränn hon kom viftandes med handen i den inkommande tågvagnen. Jag suckade och klev på. Men Diana såg glad ut. "Gick det bra?" Sa jag och blängde. "Lägg av, hade jag sagt vart jag skulle, skulle du varit där före mig". Hon hade rätt men jag var fortfarande inte klar med henne. "Varför? Han var hemsk mot dig. Hur kunde du bara träffa honom sådär?" Sa jag. Diana såg ner. "Han ville mötas och prata. På en offentlig plats. Julia var också där" sa hon snabbt. "Han ville be om ursäkt för vad han gjorde och att vi skulle ge vårt förhållande en andra chans." Fortsatte hon. "Och för vad som hände mitt i natten när han bankade på dörren och skrämde skiten ur dig?" Sa jag . Diana funderade innan hon svarade. "Det sa han faktiskt inget om". "Han minns nog inte" sa jag. Hon såg frågande på mig. "Whiskyflaska på parkeringen imorse" sa jag. Hon nickade men verkade inte särskilt brydd. Hon var glad.
Vi åkte in till stan och köpte lite snygga kläder inför kvällen. Vi åt där också är Diana sa att inget annat än nudlar väntade på oss där hemma.
När vi åkte hem hade vi ungefär en timma på oss att fixa oss.
Jag hade köpt en vit tunika med någorlunda urringning. Jag skulle ha shorts till men Diana övertalade mig att vara utan. Själv hade hon en supersexig, tajt svart klänning som matchade hennes vågiga hår. Vi hade båda högklackade skor i samma färger som klänningarna och våra gamla bästisarmband från i 3:an.
YOU ARE READING
Just A Game
FanfictionNär d/n och vännen Dianas vägar oväntat flätas med alla tjejers dröm, The fooo förändras deras vardag till något nytt. Är inte pojkbandets medlemmar alldeles för gulliga? -Den slutsatsen hinner knappt dras då killarna oväntat visar en annan sida av...