Just A Game

Kapitel 114

DIANAS PERSPEKTIV

"Vad var det som hände?" undrade Felix. "Manny bygger en crusseanarmé", var jag snabb att säga. "Va?" det var inte bara Felix som regerade utan nu alla nya i köket också. "Kalle sa det", fortsatte jag. Felix bet sig lite i läppen och släppte ifrån sig en avläsande blick. "Och hur kommer det sig, Omar? Att han bara sa det rätt ut liksom?" Felix tittade intensivt mot honom. Omar ryckte på axlarna och gjorde en lite för avancerad munryckning. "Vene. Han tyckte la om mig", hans blick sneglade ut genom fönstret och Felix klev fram. "Isåfall undrar jag vad kofoten gör på bordet".

"Vi hitta ingen kapsylöppnare", sa Omar tragiskt. Felix snurrade runt och gav mig en blick som bad efter sanningen. Omar bakom visade med fingret hur man skär av en hals. "Vi förhörde honom..", började jag och Felix nickade efter en fortsättning. ".. Omar hotade lite grann". Jag visste inte hur illa det var att säga det men Omar gav mig en mördande blick ända tills Felix vände sig mot honom och ett brett leende tog över istället. "Ditt förtroende sänks för alla här inne. Du kan inte hela tiden gå din väg. Du kunde ha sagt till om förhöret till nån av oss för du kan inte hantera ett möte själv utan att gå överstyr! Vafan tror du Kalle kommer göra nu? Sprida rykten till resten av alla crusseaner att vi, i vår grupp har en patetisk, hetlevrad jävel som inte klarar av att agera sin ålder moget?! Skärp dig!" de stod riktigt nära varandra med spända ansikten. Omar svarade inte. Felix gav honom en skarp blick innan han gick ut.

DITT PERSPEKTIV

Jag satt ner på en stol med ena tröjärmen på vänsterarmen uppdragen till armvecket. Maya hade strykt någon genomskinlig vätska över armen i ett streck. Nu stod hon vid den öppna spisen. Det var precis som i filmerna jag sett när jag var liten. Hon hade en stor svart kittel hängande över elden. Hon hade bett mig slappna av för det skulle då göra jobbet lättare för henne. Men slappna av var nog det svåraste jag kunde göra i nuläget. Aldrig förut hade jag varit med om någon liknande och det blev ju inte bättre av att Maya då och då mumlade okända ord i ramsor tillsammans med blandningen.

DIANAS PERSPEKTIV

Ogge öppnade kylskåpet och där fanns ingen mat. "Oscar, det finns ingen mat".

"Jag vet, jag vet", sa han och började rota i skafferiet. "Jag är hungrig", gnällde Wille. Och sedan uppträdde han konstigt som led till att Wille började grina. Jag bara stirrade på honom. Han snyftade som en liten pojke och jag visste inte vad jag riktigt skulle göra. "Jag vill ha mat!" skrek han. "Schh", sa jag men Wille bara fortsatte. Det var som om han hade mens eller nåt. Tårarna strömmande ohejdbart nerför kinderna. "Vi kan väl beställa? Det går fort", sa jag. Oscar skakade på huvudet "Det enda som finns i närheten är ett Kafé och dom har nog ingen mat direkt", sa han. Willes tjut steg upp i ännu högre ton så hans målbrott skar sig och mellanljudet orsakade tinnitus för öronen. "Ring dom bara!" sa Ogge. Oscar lyfte därefter på luren. "Har ni hemleverans?" pratade Oscar i telefon "Vad ska vi ha?" överröstade Oscar Wille till oss. "Tårta!" bölade Wille. "Tyvärr, dom hade inte det", sa Oscar efter några snabba utbytta ord. Wille andades häftigt och ropade ut sin sorg i ett ylande som fick Omar treva efter kofoten. "Men ta paj då!" sa Ogge medan han höll för öronen.

DITT PERSPEKTIV

(LÅTTIPS: Hans Zimmer - Mermaids)

Hon blundade och verkade fokusera. Så steg hon fram till mig och tog varsamt i min hand. Jag kände ingenting när hon med ett finger drog över den genomskinliga vätskan. Då började hon oväntat prata. "Visste du att du är allergisk mot pollen?"

"Nej", sa jag osäkert. "Tydligen kan du bli lätt förkyld om våren.. Du kan reagera på nyklippt gräs och.. Men vad är detta..", Maya rynkade sina ögonbryn och använde nu båda sina händer. "Vad är det?" undrade jag när Maya tryckte till. "Du ska enligt det här vara allergisk mot.. Krusbär. Det ska tydligen också vara direkt dödligt så fort det når din strupe.