Just A Game

Kapitel 98

🔹DIANAS PERSPEKTIV🔹

Första rummet avslöjade ingenting. Eller det kunde jag ju egentligen inte veta eftersom målet vad vi letade efter inte ännu fanns. Men jag antog att det inte var rätt när vi fann ett sovrum. Det var stort så det var överdrivet. En säng och en hel del bokhyllor efter väggarna fanns. Men också konst. Jag ville tända kristallkronan i taket men Wille sa "Nej! Det kan vara en fälla!" jag ville säga åt honom att skärpa sig men vågade inte så länge vi var ensamma och han skulle bli upprörd. Vi använde oss därför av ficklamporna som kastade ifrån sig ett vitt sken. Wille kollade under sängen och öppnade en skrivbordslåda innan han sa "Vi går till nästa rum". Jag höll uppehållande en hand framme. Jag hade börjat studera rummet grundligt. Ingen kunde bott här på länge. Allt var dammigt och sängkläderna var hårda och kalla. Ingen kunde sovit i dem. Ja började sakta att undra vem som kunde hålla i denna fest, vem bodde här och lät rum stå färdiga och tomma på detta vis?

I bokhyllan fann jag nästa fynd. "Kom", sa jag. Wille kom fram och lyfte ut den bok jag såg på. "Kan det vara den?" Frågade jag. När vi vände om och såg på omslaget visade det sig att vi hade rätt. Boken var heller inte helt stängd och det gick inte till det därtill. När jag slog upp boken såg vi vad som hindrade det. En nyckel gömd där i trillade ur.

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

"Hur kommer man till källaren?" frågade jag. Felix såg lika tveksam ut som jag. "Kom", sa han. Vi gick lugnt genom folkpackningen letandes efter en gång ner till källaren. I köket hittade vi en dörr som var dold bakom en städskrubb. "Nej, det kan inte vara rätt", sa jag när Felix öppnade. Det var en stegeliknande trappa ner i ett mörker som liknade en jordkällare. Felix höll kvar i dörrhandtaget och kände på det. "Det är varmt. Någon har nyligen varit här. Kom", han gick själv ner först och efter kom jag. Han hjälpte mig längst ner där han lyfte sista biten efter att jag höllt på snubbla. "Felix, jag ser inget", sa jag och rörde hastigt på huvudet efter honom. "Schh..", sa han och tog min hand. "Det ska finnas en dörr här någonstans", han började leta utmed väggarna. "Säker?" sa jag och började faktiskt känna mig mörkrädd. "Oscar och Ogge sa att det här var ett gammalt hus och det mycket väl kunde finnas lönngångar".

Jag började där efter också att raspa efter väggarna med mobilens sken som lyse. Men strax kändes det hopplöst och vi hade kollat varenda decimeter. Jag kände mig på golvet till en säck som jag chansade var potatisar och satte mig ner slappt att det knarrade i golvet. "Det här går inte", sa jag utmattat. Men Felix stannade upp. "Hörde du?"

"Vadå?" frågade jag. "När du satte dig, det lät ihåligt", sa Felix. Jag reste mig då. Felix lyfte undan säcken och mycket riktigt. Där under kunde linjerna av en lucka synas och ett järnhandtag. Jag väntade mig vad som helst och ville helst inte öppna utan blundade medan Felix böjde sig ner och tog i låset. Det var tungt såg jag men han svingade kunnigt upp luckan och ingen eld, lava eller drake dök upp som jag inställt mig så på. Istället lös det där nere, ett starkt ljus. Felix såg upp mot mig som ännu var orolig men han gjorde tecken att vi skulle gå neråt.

Han hoppade först ner och landade cirka tre meter nedanför på ett stengolv. Jag hoppade efter. Väl nere kunde jag se att vi befann oss i en lång korridor som svängde i båda ändar. Både väggar, tag och golv var i gammal grov sten. Det luktade unket och jord. Det som gjorde att det lös var lampor som hängde i taket, glödlampor. Alltså måste denna våning någon gång på senare tid blivit omrenoverad.

"Var är vi?" Frågar jag. "I någon lönnkällare eller i en del av huset som inte finns på kartan", sa Felix.

🔹PÅ HUVUDVÅNINGEN🔹

"Ska vi ta en annan väg?" Frågade Osacr. Ogge hann aldrig svara när Casper och hans gäng plötsligt reste sig. "Nej!" de försvann snabbt in i folksamlingen vid biljardbordet. Därifrån kunde de se Casper men Casper kunde inte se dem. Det gänget han hade med sig bestod av både killar och tjejer. Ogge såg direkt. "Vad i ..kolla", väste han. Oscar såg inte först men strax därefter såg han deras ögon. Allas var kolsvarta. "Droger?" Men de visste båda att ingenting påverkade så eftersom de uppträdde normalt.

Casper och c:o försvann in i det större allrummet. Oscar och Ogge rörde sig lugnt mot stället de just lämnat. Inget fanns där värt att anmärka på. De suckade och satte sig ner i soffan och bevittnade de ungdomar som kastade knivar. De hade kastat knivar i princip på alla väggar och de hindrade inte alls att folk råkade stå i vägen. Den enda vägg de missat förstöra var den vägg intill soffan.

"Varför har ni skippat den där?" Frågade Oscar och vinkade till sig deras uppmärksamhet. "Vi fick inte", vinglade en. Ogge lutade sig fram. "Fick inte för vem då?" Men killen lyssnade inte längre och var nog inte heller helt närvarande. Ogge gick fram till den oskadade väggen där Oscar redan stod. De knackade lätt på den och knackade sedan på en annan vägg. Skillnaden på lätena gick inte att gå miste på. "Man ser att den här väggen är nyare", sa Osacr och drog över panelen. "Det är annat trä", fyllde Ogge i. Det dröjde inte länga förrän det fann ingången till lönndörren. Det klassiska, bakom böckerna i en bokhylla fanns ett väl kamouflerat nyckelhål.

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

Fotsteg hördes. Inte som att någon gick men det hördes klart och tydligt fötter mot golv någonstans i källaren. Jag greppade Felix hand medan jag drog efter andan. Han tryckte sig mot väggen och smög längs kanten. Precis innan slutet tog han ljudlöst ur jackan ut en pistol. Gjorde den redo och hoppade sedan fram med vapnet i högsta hugg. Jag var beredd att hålla för öronen av smällen och för ögonen av synen att se Felix döda. Men då suckade Felix plötsligt mot offret och sänkte pistolen. "Hur kom du hit?" jag sprang fram och fick som väntat se Omar stå där med sin mobil i ena handen och en öl i andra. "Via trappans hallen?" sa han. "Vi kom från en jordkällare", sa jag och fick ingen respons. (LÅTTIPS: Hans Zimmer-Mermaids)

"Har du hittat något ännu?" undrade Felix.

"Nej".

"Men vafan har du gjort då?!" sa Felix irriterat.

Jag ville inte starta upp en fajt nu och ville heller inte bli vittne till en. "Var är vi ens?" Jag tog upp min karta. "Felix har rätt denna källare finns inte på kartan..", sa jag långsamt. Felix lutade sig fram för att se. Han tvekade innan han muntligt sade det han tänkte.

"Enligt kartan ska vi vara på.. Den gamla kyrkogården".