Just A Game

Kapitel 46

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

Jag vaknade men lät ögonen vara slutna i hopp om att jag skulle somna om igen. Jag kände på farten och guppandet att bilen fortfarande var i rörelse. Tack gode gud att jag inte öppnade ögonen för plötsligt hörde jag killarnas röster. "Sover hon?" Hörde jag Felix röst. Oscar kände jag hur han lutade sig närmare mot mig. "Ja." Sa han kort. Ett suckande hördes från någon av dem. "Hur tänker ni göra med henne?" Frågade Wille. "Ja, inte på det sätt som du tror." Sa Ogge. "Vore det inte bäst om ni bara berättade sanningen för henne?" Fortsatte Wille. En stor reaktion i protest kom från alla samtidigt. "Nej." Sa Felix tillslut. "Det är inte så det funkar. Det är för tidigt. Vi berättar för henne när det är dags." Oscar och Ogge höll instämmande med men Wille hade mer att tillägga. "Det är bara det att, om det var min tjej var i ett sånt här dilemma så skulle jag.." Ett strängt avbrytande av Felix fick Wille att tystna. "Men nu är inte d/n din tjej! Och om du är smart så håller du tyst inför din egen tjej med." Ett svagt muttrande hördes ifrån Wille. "Det är inte ens säkert att jag har nån tjej att hålla hemligheter för. Det är inte säkert att Diana är vid liv." Willes sätt att säga det på var tonlöst och han lät inte alls ledsen. Jag reagerade på det men höll masken utanpå. Oscar reagerade också fast hans sätt gick över på hållningen och utåt. "Försök inte. Diana betyder inte mer för dig än vad alla andra tjejer gjort. Du har inte förändrats alls. Du kommer alltid vara en player." Oscar sa det lugnt men jag hade ingen aning om ansiktsuttrycket. Willes ansiktsuttryck kunde jag däremot föreställa mig eftersom han nu blev förbannad. "Diana betyder fan allt för mig! Även fast hon inte visar sina känslor så starka så kommer jag alltid älska henne!" Ett hyschande hördes från Ogge och förstod att han syftade på mig. Men de brydde sig inte för tillfället "Du må veta hur man får en tjej i säng men du vet inte hur man beter sig i ett förhållande. Om du verkligen älskar Diana så borde du vara mer insatt i vart hon befinner sig just nu och ta reda på all fakta som möjligt." Sa Oscar. "Det är just också vad jag har gjort. Jag har spårat dem." Svarade Wille. En fnysning hördes från alla killarna. "Eh.. Jo, du vet att det är som lite 'fucking-mission-impossible' att spåra Manny?" Jag kunde inte avgöra vem som sa det men rösten var överdrivet sarkastisk. "Jag har erbjudit mig själv som att gå över på deras sida." Sa Wille stolt. Reaktionen kom från alla till och med mig fast jag bara ryckte till, vilket ingen märkte för resten var fullt upptagna med att skälla ut Wille. "Du gjorde vadå?!" Sa Felix och jag hörde hur han hastigt vände sig om. "Är du helt jävla dum i huvvet?!" Sa Oscar. "De kommer fatta att du fakear, du kan inte låtsas vara på deras sida!" Sa Ogge. Wille lät alla säga sitt innan han fortsatte. "Chilla, ingen kommer misstänka något. Dessutom vet Manny redan vem jag är eftersom han känner till Omar så jag antar att jag kommer få lika mycket förtroende som han?" Ilskna andetag blåste i luften. "Du, alla vet att Manny använder sig av en speciell taktik där han får reda på allt så du ligger nog redan jävligt risigt till." Sa Ogge. Wille nästan skrattade i ett fnys. "Hah, jo det har jag hört. 'Magi' och 'häxkonst' går det myter om. Men vi kan väl alla enas om att något sådant inte existerar så antagligen använder han sig av något annat?" Mitt huvud var redan i full gång efter att han så lite som nämnt det med magi och häxkonst. Tänk om det var sant? Det skulle faktiskt kunna stämma eller åtminstone vara en anledning. Jag började genast önska att jag stannat längre med den där spådamen på kyrkogården. "Wille, du har dragit dig in i detta och du ska därför också dra dig ur det utan att bli upptäckt." Wille svarade inte.

En stund senare började svängningarna bli konstanta och bromsade nersaktanden hela tiden. Det avslöjade att vi nu var i en stad. Sakta öppnade jag ögonen och såg till att sträcka på mig rejält så ingen skulle ana hur länge jag egentligen varit vaken. Jag såg direkt ut genom bilrutan och fick se trafikljus, byggnader och en korsning som vi just nu var fast i. "Godmorgon, snygging" sa Oscar med en halvt sjungande ton. "Var är vi?" Frågade jag. "Sundsvall." Svarade Felix kort.