Just A Game

Kapitel 99

🔹DITT PERSPEKTIV🔹(LÅTTIPS: Hans Zimmer-Mermaids)

"Va?" andades jag och hörde hur min röst skar sig. Felix nickade. "Det här ska vara en begravningsplats. En gammal kyrkogård".

"Jävlar, vad mysigt det vart här då", flinade Omar.

Jag andades tungt. "Så innanför dessa dörrar finns det.. Lik?" jag svalde hårt när jag tänkte på hur länge de måste legat där inne. "Nej, det gör det inte", sa Felix.

"Det kommer lukta som fan om ni öppnar", himlade Omar. "Det finns inga lik där inne!", förtydligade Felix strängt. "Kartan är naturligtvis fake. Lönnrum ritas för den delen inte ut på kartor. Kyrkogården är bara ett villospår för att inte avslöja husets hemligheter", förklarade Felix. "Så det finns ingen kyrkogård?" undrade jag och började långsamt slappna av. "I varje fall inte här. För i så fall skulle vi vara under den och det är orimligt", svarade Felix.

Jag vände mig då om och såg mot den närmsta dörren i sikte. Den var i mörkt trä med stora gångjärn. Jag var redan rädd och ville inte öppna den. Omar suckade tungt, trängde sig förbi oss och sparkade upp dörren utan tvekan.

Ingen reaktion och inga tecken. Jag hade ställt mig bakom Felix när Omar trött höjde på ögonbrynen och höll upp dörren för oss.

Det var ett kontor. Väldigt gammalt och det luktade damm överallt, fukt och instängt, något mer som nästan stack i näsborrarna, sött. Det var kallt. Felix plockade fram mobilen och gick orädd in. Jag kom tätt inpå efter med skenet från min mobil. Omar stod kvar vid tröskeln.

Rummet var stort. Tapeterna var mörka i rött och hade tillochmed sina trasiga delar på flera ställen. Inga fönster fanns eftersom vi var under jord. Trots det var det lyxigt. En glaskanna med troligen vin innehållande stod på ett silverfat tillsammans med glas.

Ett bord stod i mitten av allt med en bredande skinnstol bakom.

Över väggarna fanns tavlor, skåp och hyllor. Hela rummet var fullt av prylar. Allt var i oordning och det märktes att när detta rum blivit lämnat var det i hast. Av röran kunde man utgå från sakerna att detta varit ett arbetsrum. Kanske hemligt eftersom det var gömt. Vem kunde ha arbetat här? En forskare, arkitekt?

Felix stannade vid det enorma skrivbordet där allt möjligt fanns. Jag gick längs väggarna och studerade dess riktningar och böcker. En bild föreställde en mun med vassa tänder. En annan ögon och en hel naken kropp med mycket muskler. De var noggrant skissade med bläck. Mitt på golvet låg hår, som om någon klippt sig precis och glömt städa undan. Felix hade hittat en skulptur i gips föreställande hälften människa, hälften djur.

Omar stod kvar i dörren. Han hade tummen och pekfingret under hakan och såg bara uppåt.

En öppen spis fanns i slutet av rummet. Ren och prydlig och över hängde ett enormt porträtt med guldram. Porträttet föreställde en äldre herre med vitt skägg, glasöga och käpp. Han såg förmögen ut med alla sina glänsande medaljer och utmärkelser i uniformen. Längst ner fanns en liten skylt i mässing där oftast namnet brukade stå. Den var täckt i damm och lort så inget kunde tydas. Jag skulle precis dra med tröjärmen över när Felix irriterade röst drämmade till. "Men gör nåt för i helvete, stå inte bara där!" Omar stod fortfarande kvar vid dörren och såg upp i taket. "Jag funderar", sa han lugnt. Felix himlade med ögonen "Men på vadå?"

Omar nickade uppåt. Jag tittade upp.

"IIIIIIHHHH!!!!!!"

🔹DIANAS PERSPEKTIV🔹

"Vad är det för nyckel?" sa Wille. "Vi tar med den", sa jag och tänkte släppa den i fickan precis innan Willes hand kastade sig över den. "Nej, det kan vara en fälla!"

"Sluta, skärp dig", sa jag och lät den falla ner i jackfickan utan att något hände. "Där ser du", sa jag men han verkade fortfarande inte övertygad. Vi gick ut ur sovrummet och istället till nästa dörr. Där blev vi stående när vi upptäckte att den var låst. Jag tog upp den nyfunna nyckeln men besvärligt blev det när den inte passade. Wille tyckte inte vi skulle slå upp dörren eftersom det kunde bullra för mycket och väcka uppmärksamhet. Han vände sig därefter om för att gå ner. Jag suckade åt hans lätthet till att ge upp. Han stannade till när han vittnade hur jag tog ut ett hårspänne från mitt hår, vinklade den och började som en kriminell att fiffla upp låset. Låset var trögt och antagligen lite rostigt men det dröjde inte länge förrän det klickade till och dörren inte längre var låst. De leenden vi utbytte till varandra kändes och uttrycktes brottsliga.

Därefter öppnade vi och klev in i ett mörker. Strax kunde vi se bänkar, glas, slangar, ritningar och ett helt laboratorium.

🔹DITT PERSPEKTIV🔹 (LÅTTIPS: Hans Zimmer-Mermaids)

Jag skulle aldrig ha tittat upp för nu vågade jag inte gå ut. Skulle jag ta mig ut skulle jag tvingas passera det som hängde i taket. I ljuskronan som bestod av ett enormt horn hängde ett lik.

Jag hade förut den senaste tiden sett döda människor men denna gång kändes det annorlunda. Detta liket hade ruttnat. Små bitar av hudflagg fanns kvar lite här och var men stora delar bestod av enbart skelett. Håret på golvet var det som hade lossnat från skägg eller huvudet och fallit ner. Den fräna lukten som stack i näsan var stanken i från vittrande inälvor. Den söta lukten av död människa slingrade sig i luften.

Vad som orsakat döden var uppenbart i detta läge. Hornet hade spikats igenom hela övrekroppen och dessutom delar av låren.

"There's a man over board..".

"Käften, Omar", sa Felix som höll i en bok. Jag gapade och rörde mig snabbt mot väggen för att komma så långt som möjligt ifrån beskådandet. "Vem är det?" frågade jag och kunde själv höra hur högt jag flämtade.

🔹PÅ HUVUDVÅNINGEN🔹

Oscar tog upp mobilen och ringde Diana. "Vad har ni hittat?"

Hon var snabb med svaret. "Den försvunna boken".

"Vilken.. Vadå?" upprepade han. "Det fanns ju två böcker. En var Orvars dagbok och den andra hjälpte honom att sälja sin själ till djävulen. Vi har hittat den. Den handlar om häxkonst", förklarade Diana.

Oscar rynkade ögonbrynen. "Nej, det kan inte stämma. För det skulle väl innebära..".

Ogge fyllde i resten "..Att vi nu är i hans hus."

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

Felix lyfte boken ur sin hand. "Carl Orvar D/e. Ägare av denna bok och egendom". En slags klarsignal åkte igenom hela huvudet och plötsligt kunde jag se signaturen av det namnet på precis alla ritningarna. Vad ritningarna föreställde klarnade också nu. Kroppsformationen av Crusseaner.

Jag insåg just då att det var min fars släkting, skaparen till Crusförbannelsen som hängde i taket och som egentligen skulle vara begravd på en kyrkogård miltals härifrån och att detta också var hans hus där allt måste ha börjat.