Just A Game

Kapitel 72

Jag vaknade i ett mörkt rum fullt med möblernas skuggor kastade av månskenets ljus. Det var natt och jag hade vaknat av en anledning. En dröm som kom av en nu välkänd avsändare. Som vanligt fanns inga ord utan bara bilder som visade suddiga ting och ett mörker.

Jag låg i soffan till källaren. Jag måste somnat för länge sedan. Var resten var visste jag inte men ensam var jag. Min colaburk stod tom på bordet. Mindes jag rätt så lämnade jag halva kvar igårkväll så nån av killarna måste druckit på resten.

Jag kund inte somna om efter vad jag sett i drömmen och förstod att vad den än ville ha sagt så var det viktigt. Om jag kanske gick upp till mitt rum så kunde jag somna om. Så jag reste mig. Jag var ombäddad med en filt som antagligen Felix fixat eftersom jag själv inte hade något minne av den.

Det var mörkt i hela huset och alla sov troligen. Men när jag passerade köket lös det där inne. När jag kikade in satt där en vaken person och drack. Han satt vid köksbordet med en flaska i handen som hela tiden förlorade klunkar i halsandet. Jag kunde bara inte ignorera det så jag gick in för att göra honom sällskap. "Det där är inte hälsosamt", sa jag. Han nickade fast han inte verkat ha hört. Hans blick fokuserade på någon gammal smutsfläck på bordet och utifrån hans uttryck såg han ut att må riktigt dåligt. "Har det hänt något?" Frågade jag. Han pekade bara uppåt mot övervåningen. Jag förstod inte. "Lyssna", sa Oscar. Jag lyssnade riktigt noga men kunde inte höra något mer speciellt än ett svagt knarrande. Men när jag mötte hans blick förstod jag att det var just det som han syftade på. Om jag lyssnade ännu mer så kunde jag också då urskilja ett stön, fler stön, knarrandet av en gungande säng och karmen slående mot väggen. Och när jag återigen mötte Oscars ögon fick jag också reda på vilka de var som hade sex. Diana och Wille.

Han klunkade i sig några ytterligare klunkar. Jag skyler på sömnen som hindrade mig från att tänka klart när jag inte förstod riktigt varför Oscar drack men när jag väl gjorde det drog jag efter andan. "Han våldtar henne", sa jag tvärsäkert men det var en lögn. Oscar skakade på huvudet. Självklart tvingade Wille henne inte för då skulle inte jag stått här utan varit lika panikslagen som när han verkligen gjorde det förut. Men tanken på hur Diana kunde gå med på det var en olöst gåta. Jag visste inte heller nu vad jag skulle säga till Oscar som jag just fått veta hade någon typ av känslor för min bästa vän. "Diana är inte kär i honom", sa jag och satte mig mitt emot honom. "Jag vet, men varför då göra det..?" Sa Oscar och såg på mig som om jag visste. "Hon är sådan. Om hon inte haft sex på länge så tar hon vem som helst", sa jag. Han flinade lite och jag kunde nästan se vad han tänkte, att han skulle varit villig. "Hon är full", sa han sedan tvärsäkert. "Det är hon knappast ensam om", sa då jag och gjorde en menande gest mot honom själv. Ett högt gnälligt, avslappnande stön som kom från dem båda kunde tydligt höras och avslöjade att samlaget var över. Oscar lät sig bedövas med ett långt halsande ur flaskan utan stopp. Jag ryckte tillslut åt mig den eftersom han bara imorgon skulle vara bakis och inte orka med något. Han höll ett stenhårt grepp som inte på långa vägar tänkte släppa men sedan gjorde han det ändå med ett sting av motvilja. Jag tror han egentligen var tacksam över att jag satt där med honom.

När jag vaknade nästa gång låg jag min egen säng. Ljust var det ute och klockan var vanlig tid. Det fanns så mycket olöst, så många hemligheter. Allt som Felix och resten höll gömt skulle ju så småningom nå mig men hur kunde jag göra för att få veta eller åtminstone skynda på vägen lite? Jag hade tomma luckor i huvudet som skapats av gårdagen och jag var fast besluten att denna dag skulle fylla igen alla. Här hemma skulle knappast något avslöjas och killarna var skickliga på att ljuga så det måste alltså finnas ett annat ställe där jag på egen hand kunde finna svar. Att jag ens satt och filosoferade såhär för mig själv gjorde ingenting lättare för jag visste egentligen var alla svar fanns. Men på det stället hade jag fått så många varningar till att vistas vid. Men jag var tvungen för om jag själv visste vad allt detta var så kanske vi kunde få ett slut. Jag gick upp. Gjorde alla morgonrutiner som kläder, borstning av hår och tänder och en knapp frukost. Skillnaden var bara att denna dag gick allt förvånansvärt fort fastän jag tog det det mer lugnt än vanligt. "Ska du till skolan eller?" Frågade Ogge som bara var vaken med en viss avsmak och sarkasm i rösten. Jag var nära på att säga vart jag skulle men hejdade mig eftersom de gånger då jag nämnt det förut hade det nästan stoppat mig. "Stör det dig?" Sa jag och lät honom tro det. Han skrattade och jag hörde honom muttra 'plugghäst'. Jag brydde mig inte om att ge igen och kalla honom 'dagdrivare' eller 'alkis' tillbaka eftersom han nu plockade fram en öl. Jag kunde bara nöja mig med att han inte brydde sig.

Vägen dit var via buss men nu med en annan busschaufför. När jag klev av upptäckte jag att parkeringen var full med bilar. Det var begravning kund jag sedan konstatera när folk stod vid en Nordin punkt på kyrkogården, där ibland han som jag ville tala med, Pastor Willsson.