Just A Game

Kapitel 104

DIANAS PERSPEKTIV
Han släppte och jag ville inget annat än slå honom. Då svarade han genom att knuffa mig för ett lystrande. "Jag vill bara veta en sak", sa han "Vad har ni gjort med Isac?!"
PÅ HUVUDVÅNINGEN
"Lönndörren öppnades inte", sa Oscar till Felix som nickade. Tack vare nyckeln hade en liten minimal lucka öppnats och väl där inne fans en knapp. "Bra, för den kan inte öppnas när så många är här".
Wille satt i soffan med stirrande blick, stora pupiller. Han var helt stel liknande en docka och skakade med darrande underläpp. "Vad har hänt med han?" frågade Felix. "Vi vet inte. Diana säger att han varit så hela tiden. Han är typ rädd för allting", sa Ogge. Felix rynkade pannan lite "Hey, Wille hur äre?" frågade han och viftade lite med en hand framför hand ansikte. Men inget hände. Wille fortsatte stirra och var inte vid medvetandet. Han snörvlade som om hand grät, hoppade med dödsryckningar och stirrade bara med stora svarta ögon. Felix vände sig återigen till Oscar och Ogge. "Så hur gör vi?" frågade Oscar och syftade på knappen. "Vi behöver få alla härifrån. Vi kan inte öppna den utan att folk märker".
"Men hur gör vi det?"
"Oh my god!" sa Ogge som hastigt kollade bakom dem. Oscar och Felix snurrade snabbt om och bevittnade hur Wille både blödde ur näsan och ögonen.
DITT PERSPEKTIV
(LÅTTIPS: Blue foundation- Eyes on fire)
Vi har väl ändå alltid varit vänner?" sa jag. "Nej", skrattade Omar. Jag anade inte då vad han tänkte på så jag fortsatte vara säker på min sak. "Jodå, det har alltid varit som det och aldrig något mer eller mindre".
Han höll inte med och den blick han gav mig hade en dålig känsla med sig. "Jag minns en gång på en bar då vi.."
"Sluta! Jag vet, jag minns att du limmade på mig", sa jag. Omar väntade sig inte det svaret och rynkade ögonbrynen "What?" sa han med händerna i en sjest "Det var ju förfan du som bad mig limma på dig?"
"Jag gjorde inget. Jag satt helt stilla.. Det var ju du som gjorde allt det där!" sa jag och hoppades inte min skulldfylda desperation hördes. Omar skrattade och viftade avfärdande med handen "Men glöm det. Vi var båda packade och jag var jävligt trött", sa han. Jag låtsades inte pusta ut fastän jag gjorde det mer än någonsin. "Ja, bra, vi glömmer det".
Han flinade "Men du gillade det", sa han precis som han tänkt tillbaka och fick en bild i huvudet. "NEJ!.. Och hur kan du vara säker på det?"
"En talang jag har", svarade han kort. Jag visste inte hur min respons skulle bli på det och jag övervägde länge innan jag öppnade munnen. "Jag njöt inte mer av det än vad du gjorde". Det var inte väntat av mig att säga så. "Oh, babe. Men tyvärr", sa Omar "Jag hade väntat mig mer än så".
"Sluta".
"Jag vet, jag vet..", sa Omar medan han log och såg neråt.
Denna stund hade blivit.. Jag vet inte vad men Omar hade visat en sida av sig själv jag inte trodde existerade. Han var så mjuk. Men plötsligt blev jag rädd för vad höll jag själv på med egentligen ?
"Omar, jag älskar Felix. Du är jätte fin och så men..", jag behövde knappt avsluta meningen för Omar började garva, hejdlöst. När han lugnat ner sig såg han på mig. "Du, d/n kom hit", sa han och nickade åt sitt håll. Jag kunde komma till han men han kunde inte komma till mig. Jag tvekade och då nickade han återigen. Omar fram och viskade "Jag sa aldrig att jag ville ha dig." och vips var hans vanliga omar-sida tillbaka igen. Jag förstod att han menade allvar så som han sa det men samtidigt önskade en del av mig att han ljög. Med en dryg avläsande blick granskade han mig. "Lite roligt att du desperat vill veta om Felix 'otrogat' men själv tänker du inte berätta om dig själv".
Och nu manipulerade han mig också.
"Jag har ju inte gjort något? Och det har inte Felix heller!" sa jag rappt. "Varför så högljudd då?" frågade han lugnt i jämförelse med mig. Jag andades djupt. "Felix har inte varit otrogen".
"Vem hade då sex med?"
"Han var inte otrogen!"
"Säker?"
"Ja!"
"Ska vi slå vad?" han flinade snett. Jag svarade inte utan tuggade bara osäkert på underläppen. Vad kunde det innebära och vad kunde liksom hända? Inget skadligt?
"Ja, det kan vi göra om du så vill", sa jag sammanbitet. "Om jag vinner ska du sluta kommentera Felix och mitt förhållande hela tiden och kanske flytta ut också, ja.", sa jag. Han flinade sarkastiskt "Och om jag vinner ska vi göra samma sak igen som kvällen i baren", det sista lutade han sig fram för att säga "Och gå hela vägen". Jag svalde hårt. "Vänner har inte sex", sa jag. "Se till och vinn då", sa han och räckte fram min hand så jag skulle skaka den som tecken på att vadet var slaget. Jag skulle då vara tvungen att sträcka in min hand genom väggen. Omar skulle enkelt kunna dra in mig om han så ville. Jag tog risken och lät min hand glida igenom den osynliga väggen. "Slaget", sa jag. "Men jag förstår inte. Om du inte vill ha mig varför slog du då vad?" frågade jag.
"Av samma anledning som du. Hämnas på Felix", sa han. "Nej, jag vill inte hämnas på Felix", sa jag febrilt.
"Varför slog du då vad?"
I Omars ögon tyckte jag mig kunna se hur överlägsen han var. Hade han verkligen redan vunnit så som hans uttryck tydde på?