Just A Game

Kapitel 124

FELIX PERSPEKTIV

Jag slängde ifrån mig mobilen och lät det fortsätta ringa. Att lägga på skulle bevisa för dem att jag sett deras inkommande samtal och att jag inte ville ha med dem att göra.

Jag suckade. Det rös som till, vilket antagligen tydde på min fruktan. De brukade sällan ringa mig och hade bara gjort det ett fåtal gånger såsom tre men varje ord var en mardröm att höra så att svara fler gånger hade jag förbjudit mig själv från att göra. Det vara bara det att de nu hade spammat med sitt ringande allt oftare och oftare. Jag förstod att det var något allvarligt de ville ha sagt men vad det än var så ville jag inte veta eller bli medveten om det.

DIANAS PERSPEKTIV

Vi hade klarat oss ut ur huset galant utan att Wille ens märkt. Det var så varmt ute och jag tyckte det skulle vara onödigt att åka bil i sådant fint väder. Så Oscar tog ur garaget fram två kärringcyklar. Och tillsammans begav vi oss av mot stan. Jag hade inte cyklat på flera år men kom snabbt in med vanan. Oscar hade nöjet att skratta åt mig men så fort jag fann rätta balansen envisades jag med att cykla fortare än honom.

Vi for till närmsta McDonalds i stan. Vi insisterade båda på att det skulle vara mycket trevligare. Men när vi stannade utanför för att parkera såg vi att kön för att beställa var lång ända ut till trottoaren. Dessutom genom fönstret kunde vi skåda hur alla platser vid borden var upptagna. Självklart. Det var ju lunchtid. "Ånej", sa jag. Oscar såg lite besviket mot mig men såg sedan mot ett annat matställe bredvid. En resturang. Bara skylten ovanför entrén skrek om hur dyr menyn skulle kunna vara, det var en röd matta och vid portarna som hade handtag i guld stod en stiligt klädd vakt. "Där kan vi käka", hörde jag Oscar föreslå bredvid mig. Jag stirrade till svar. "Menar du allvar?"

Han log "Varför inte?" han och började redan med cykeln intill sidan att vandra dit. "Vi pratade om donken", sa jag "Jag har inte råd med lyxrestaurang", jag bet mig osäkert i läppen. "Men det har jag", sa Oscar. Han började plötsligt gapskratta "Trodde du att du skulle betala, va?" han såg roligt mot mig "Det var ju jag som bjöd dig liksom?" fortsatte han med samma roade skratt. Jag blev snabbt generad och såg neråt. Jag vågade knappt svara men log lite. "Antar det", sa jag blygt. "Du är för rolig du", sa Oscar. Jag skämdes lite och kände hur det hettande om kinderna. "Kommer du?" frågade Oscar framför mig.

DITT PERSPEKTIV

Jag var jättehungrig. Det kurrade i magen och jag kände nästan att jag kunde äta vad som helst. Så jag lämnade mitt rum och gläntade ut i korridoren. Där stötte jag snabbt ihop med Ogge som också kom ut ur sitt rum. "Vet du vart Felix är?" frågade jag först. "I köket tror jag", svarade Ogge. Han höll i sin mobil, vilket jag sällan såg honom göra. Jag tror han messade eftersom han använde båda händerna och snabbt rörde över nedre delen av skärmen. Wille kom nerför tredje våningen med huvudet velande åt alla kanter och hörn. "Har ni sett Diana?" frågade han. "Jag tror hon for ut och åt med Oscar", svarade Ogge. Wille vände sig snabbt om med vild blick "Va?!" jag själv var även förvånad. Ogge såg mot honom. "De åkte ganska nyss", fortsatte han. Wille sa inget utan dundrade iväg med bestämda kliv.

Jag gick nerför trappan till köket där Felix skulle finnas. Vi kanske kunde äta tillsammans. Jag var sugen på kött, kanske toast, hamburgare eller..

Just som jag var på väg att gå in i köket såg jag att Omar var där. Jag tryckte mig mot väggen och hoppades sammanbitet med hårt blundande ögon att han inte hört mig komma. Sakta och knappt lutade jag huvudet utanför väggen i ett försök till spionages. Hade han märkt något? Nej, han stod med mobilen i handen och blicken där sänkt. Jag lät huvudet fara tillbaka och andades djupt. Jag tänkte inte kika igen utan behövde omärkbart ta mig härifrån. Hur skulle det gå till? Kunde jag smyga?

Han hade inte märkt när jag normalgående kommit ner så kanske om jag snabbt smög iväg skulle jag lyckas. En sista gång såg jag inåt mot köket. Ingen större skillnad sedan tidigare. Han skulle aldrig märka. Med en sats som fick ryggen att nästan knäckas drog jag mig tillbaka och förberedde. Efter ett pustande hoppade jag springande fram och rundade köksingången så mycket det bara var möjligt. Jag tassade med tårna och lät mina sockor endast få höras i sina mjuka rörelser. Jag fick hålla balansen med armarna utsträckta och när jag nådde trappan blev allt genast enklast eftersom den var gjord i sten. Ohörbart. Väl uppe flämtade jag andfått av nervositeten men lättnaden över att jag klarat mig.

FELIX PERSPEKTIV

Nepp. Det var tomt i skafferiet. Ingen mat alls fanns i köket förutom ölen i kylen som aldrig verkade ta slut hur mycket vi än drack av den. D/n var säkert också hungrig. Kanske jag borde ta med henne ut och äta? Vi behövde ärligt talat reda ut det med crusseangrejen.

Jag gick ut i köket från skafferiet och tog fram det enda ätbara ur kylen. En lättöl. "Har du sett d/n?" frågade jag Omar. Han var inne i sin mobil. "Hon var här nyss, sen sprang hon iväg."

Jag nickade till svar. "Hon är säkert sur på mig", sa jag och tänkte efter. "Kan det vara det med Becca?" jag öppnade burken. "Eller bilen", sa Omar med blicken neråt. "Bilen?" ifrågasatte jag men mindes sedan. Jag hade tidigare berättat om när vi hade sex i en bil. Då hade d/n protesterat och sagt att det inte var hon. Sedan att Becca visat sin kraft hade jag självklart tänkt på om det var hon men hela tanken var ju patetisk. "Jag gjorde det aldrig med Becca", sa jag tvärsäkert. "D/n tror det", sa då Omar. Jag reagerade. "Vadå 'hon tror'? Har du pratat med henne?" frågade jag. Omar såg upp lite halvt. Det såg ut som om han tvekade. "Nej." sa han sedan och återvände till skärmen. Varför blev jag ställd? Herregud tänk om det var Becca? Det var verkligen fifty-fifty.

Jag kände hur pulsen gick upp och medvetet hade jag råkat glänta på munnen. Jag svalde hårt. Nu tänkte jag noga efter. Var det d/n i bilen eller inte?

Hon sa ju saker vi tidigare sagt till varandra och kysstes lika bra. Jag kom plötsligt på det. Efter att vi stått i köket dagen så gick d/n uppför trappan. Hon tillochmed sa att hon skulle bada. Så vafan tänkte jag med?! Klart som fan att hon inte en halv minut senare då kommer ut!

Jag sjönk ihop på en stol och drog händerna till huvudet. Jag ville slita av mig håret och jag upptäckte att mina händer verkade försöka med det. Samtidigt höll tänderna på bita av tungan och en känsla jag aldrig förut känt landade i magen och tog kål på hela kroppen. Jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag märkte hur Omar såg ner mot mig med en frågande blick och flinade. Jag satte mig tungt upp och slickade mig om läpparna. "Jag gjorde det", sa jag till honom. "Du gjorde vad?" undrade han med sitt snesmile. "Jag låg fan med Becca!" det gick inte att kontrollera rösten och den brast halvvägs i halsen. Omars flin försvann. Vilket förvånade mig. Jag väntade mig att han åtminstone skulle gratta mig eller hurra som han själv gjorde efter att han första gången varit otrogen.

"Jag måste dra", sa jag och reste mig. Omar svarade inte men han såg heller inte förvånad ut över det jag precis sagt. Jag ödslade ingen större tid åt att grubbla över Omar utan for ut så fort jag kunde.

(LÅTTIPS: Ex factor - The fooo)

Jag sprang ner i källaren och nästan bröt upp dörren till Beccas cell. Hon satt ner i en ställning med benen i kors. Hon såg upp när jag kom in. "Du visste det. Du visste det hela jävla tiden!" röt jag. Hon reste sig upp och kom fram till mig. Hon visste exakt vad jag pratade om. Jag backade och lät handen falla till fickan där min pistol låg. "Ja, det gjorde jag", sa hon och log. Fyfan.

"Men du gjorde det också", sa hon och sträckte ut en hand som ville röra min nacke. "Du ska fan hålla dig..", började jag medan Becca bara fortsatte. "Du kan inte skylla detta på mig. Du gjorde det också..", sa hon. Jag höll upp pistolen och riktade den mot hennes huvud. Hon bara log. "Skjut Felix, skjut. Vi vet ändå båda att jag kan göra samma sak igen utan att du ser skillnad på din flickvän eller exflickvän..", hon kom ännu närmare så pistolen rörde vid hennes panna, mitt emellan ögonbrynen. "Skjut. Jag kommer ändå vakna igen.. Och du vet vad som då kommer hända", sa hon.

"Ja", sa jag. "Då kommer Ogge döda dig." Därefter avlossade jag skottet i hennes huvud.