Just A Game

Kapitel 91

Jag satt i en soffa till ett av alla Oscars vardagsrum i huset. Det som hänt i biblioteket var fortfarande hängande i luften. Omar hade utan minsta ord vänt på klacken och gått iväg. Var kunde man undra men antagligen lämnade han huset men om det var för gott eller inte var väl det jag satt och försökte nu lista ut. Ingen hade sagt något sedan dess och Wille satt nu som vakt utanför en dörr av metall i källarkorridoren.

Jag reste mig ur sittställningen och gick för att titta till honom.

Han satt uppkrupen mot väggen och lekte med fingrarna. "Hur går det?" frågade jag. Wille såg upp och rykte på axlarna. "Han är från Manny", sa han kortfattat som en förklaring till nuläget. "Jag vet inte ens vad jag ska göra. Han kommer inte säga något så varför då ha en vakt?" Wille såg nästan anklagande på mig och jag kunde på ett sätt förstå honom. För vi ville båda ha samma person som vakt och borde gjort något för att få honom som det. "Det är bara han som kan vara vakt", konstaterade Wille irriterat och lutade sig mot väggen. "Varför fick inte han bli det då?" Undrade jag. "Vad tror du? Av våldsamhet. Killen från Manny blev redan skadad i bilkrocken och Omars metoder som vakt skulle antagligen ta kol på honom", svarade Wille. Jag såg upp allvarligt på honom. Wille av alla borde fruktat Omar som vakt mest eftersom han en gång själv varit fånge och fått tagit all plåga. "När Omar var vakt åt dig, hur kände.. Alltså vad var det som gjorde att du berättade för honom?" Frågade jag. Wille bet sig i läppen "Faktumet att det var Omar som hotade tror jag. Jag kände honom och visste hur han funkade och vad han tänkte göra. Dessutom talade Omar om att han inte tänkte sluta. Han skulle fortsätta med plågorna tills jag dog om jag inte sa sanningen. Jag blev rädd antar jag", Wille ryckte lite på axlarna avslutande. Jag nickade långsamt till svar. "Har han åkt nu tror du?" Frågade jag. Wille skrattade "Han ger inte upp så lätt och speciellt inte när det var Felix som sa till honom", det blev som en slags lättnad inom mig när han sa det och jag förstod inte varför men jag reste mig och gick upp.

Det hann inte gå så mycket av dagen förrän en mystisk upptäck kunde finnas när jag gick runt på husesyn och fann ett allrum. All packning från Ogges hus låg där. Mina grejer, Dianas och alla killarnas grejer låg packade i väskor. "Vad är det här?!" Utropade jag och fick många att förflytta sig till samma ställe som jag. "Oj, det där.. Det där är..", började Oscar men lyckades inte avsluta meningen riktigt. "Packning. Packning från huset", fyllde Ogge i som kom in. "Så vadå? Precis innan det börja brinna hann ni packa alla era saker eller?" Frågade jag med grövre sarkasm. "Och vad är det här? En massa onödiga saker har ni ju plockat med er?" Sa jag och fick upp en stationär dator vilket man knappast skulle hinna bära ut vid bränder. En Tv kunde också synas och därefter en mikrovågsugn. "Förklaring tack?!"sa jag och viftade med handen över allt. "D/n, lyssna. Vi blev förvarnade", sa Felix och tog ett kliv fram för att få mig lugn. "Så ni plocka ut allt liksom då eller?" Frågade jag med fortsatt rivande händer i sakerna. "D/n, lugn snälla", sa Felix. Jag drog mig genast undan från honom. "Jag lugnar mig så fort ni talar om vad som egentligen hänt!"

Ögonblicket precis efteråt kunde en rejäl skakande smäll höras nerifrån källaren.