Just A Game

Kapitel 15

"Omg, varför? Jag har ju inte pratat med någon om de här förut dig och det står 'de'?" Sa Diana förskräckt och såg på mig. "Jag vet vilka han menar" sa jag eftertänksamt. Hon höjde på ögonbrynen efter ett svar. "Ååh, jag skulle aldrig följt med honom. Det är det The Fooo som inte fick veta. Han måste ha sett när jag gick med Ogge!" Sa jag och Diana kom på att Wille själv sagt att han kände The Fooo. Självklart trodde hon de var vänner och inte ovänner. "Sa de något om honom då?" Frågade hon. Tekniskt ja, men det var ju Omar och de sa åt mig att inte lyssna på honom. "Ja.. Han ställde nå frågor" svarade jag osäkert. "Och vad svarade du?" Diana såg oroligt på mig. Jag skakade på huvudet och rynkade ögonbrynen. "Vet du, om det ligger till så här ska jag aldrig någonsin träffa dem igen" sa jag och såg tröstande på henne. Hon nickade överenskommande. Jag visste att det var det rätta men det kändes iallafall som att det var något ouppklarat. För vad skulle vi göra? Gjort var ju gjort och Wille hade redan dödshotat Diana innan. Vi gick på lektion och Diana envisades hela tiden med att säga till honom att vi skulle hålla avstånd från de inblandade, men jag sa nej. Det fanns en risk att det kunde bli värre än vad de redan var och den risken ville inte jag ta. Lektionen gick hemskt sakta, antagligen av min stress och oro för vad som väntade runt efter. Jag hade ingen aning om vem Wille var, vad han ville och vad han tänkte göra. När lektionen var över gick jag ut i korridoren och fick se Danne stå lutad mot väggen. När han såg mig reste han på sig och kom fram. "Hej" sa jag. "Vem var det som du gick iväg med?" Frågade ghan rakt på sak. "Bara en kompis, eller bekant" sa jag. Han skulle precis öppna munnen när Diana som hört klev fram. "Vadå Danne? Svartsjuk?" Sa hon surt. Jag blängde på henne. Att hon inte gillade Danne för det han gjort förstod jag men att lägga sig i och säga emot var jag inte beredd på. Danne såg ut att bli lika sur på henne som jag var fast han visade det inte. "Kan jag snacka med dig, Diana?" Sa han och de gick iväg. Jag suckade. Nu skulle han fråga hur många killar som jag nitat och hon själv skulle överdriva till fullo. Jag hann knappt öppna skåpet förrän Julia dök upp framför mig. "Hej" sa hon. "Vad har du gått runt och sagt till alla?" Sa jag lågt. "Bara sanningen. Att du playar runt med alla killar" sa hon i normal ton. Jag skulle precis säga något elakare tillbaka när det ringde i min mobil. När jag såg numret höll jag undan den och gick vidare så ingen kunde anklaga mig för något mer. "Hallå?" Sa jag. "Du måste sluta fara iväg sådär hela tiden." Sa Ogge. "Hejdå" sa jag och försökte hålla mitt löfte till Diana. "Du, det här är viktigt. Du vet inte hur allvarligt det här är" fortsatte han så jag inte kunde lägga på. "Jag vill hellre inte veta än att bli inblandad" . "Du måste komma hit" sa han. "Aldrig" sa jag bestämt och hörde en röst i bakgrunden hos Ogge. "Omar säger att han kommer och hämtar dig annars" sa Ogge. Nej, nej, nej. Om en till kille från samma band kommer till samma ställe, samma dag för att hämta mig får inte bara Julia något att säga, också skoltidningen får en huvudrubrik. "Sluta, jag har lovat att inte umgås med er!" Sa jag i försvar. "Till vem har du lovat?" Sa Ogge. Den sanningen ville jag inte gå in på. "Jag tänker iallafall inte komma" sa jag bestämt. "Försent, Omar går nu" sa Ogge. "Nej! ..okej jag kommer.." Sa jag med käkarna sammanbitna i en arg ton. "Juste, jag kommer inte vara där när du kommer men det går väl fint?" Jag tvekade genast. "Va? Är jag där ensam?" Sa jag och förstod inte vad meningen då var med att jag skulle dit."Lugn, jag skickar Felix eller nån att stanna. Okej?" Vi avslutade samtalet så. Jag blickade över alla i närheten i hopp om att ingen hört. Sedan fick jag bråttom att hinna från skolan innan Omar uppenbarade sig.

Det gick fort att komma dit. Jag hade lyckligtvis inte mött någon Omar på vägen heller. Utanför huset stod två mopeder. Två var alltså där. Jag hoppades så innerligt att en av dem inte var Omar. Jag knackade på dörren och behövde inte vänta väldigt länge innan Felix öppnade. "Tja" sa han leende. Jag log inte tillbaka "Hej". Han höll upp dörren så jag kunde komma in. Medan jag tog av mig skorna kände jag hans ögon på mig hela tiden. När jag såg upp vände han snabbt bort huvudet. "Hungrig?" Sa han. "Jag planerar att vara tillbaka i skolan vid lunchtid" sa jag och insåg att det var ganska snart. Han skakade på huvudet. "Du lär nog inte komma tillbaka tills då" sa han besvärat men ändå leende. Jag suckade och han nickade mot köket. Jag satte mig på en av stolarna till köksön. Felix hittade snabbt i alla skåp och lådor till juice och kakor. "Brukar du ofta vara här?" Frågade jag. "Nja, vi hänger lite överallt" sa han och hällde upp i ett stort glas. Jag såg på hans handvändning hur van han måste vara vid att leka med flaskor. "Är du lite av en bartendertrixare?" Sa jag och blinkade. Han såg flörtigt tillbaka och snurrade ett extra varv med juiceflaskan i luften. När han räckte mig glaset valde han att skjuta fram det mot mig. Han failade, glaset vinglade till så den föll mot bordet och all drickan spilldes ut över hela min tröja och lite av shortsen. Jag bara gapade och det gjorde han med. Men sedan föll jag i garv. Han skrattade också och ställde glaset på plats. Jag reste på mig och det bara rann om min tröja. När han såg hur mycket det var skrattade han ännu mer. "Kom här" sa han pekade mot trappan till övervåningen. Jag följde efter och vi gick till ett typiskt tonårsrum. Ogges antagligen. Felix öppnade en byrålåda full med tröjor. Han rafsade bland dem och höll snart upp en vit t-shirt som var något mindre än de andra. "Ta den här. Jag går ner till källaren" sa han och lämnade mig med tröjan i rummet. Jag drog av mig sen blöta och upptäckte att bh:n var lite blöt också men det var inget att göra åt så jag satte på mig den vita. Den var verkligen stor men gick att ha. Det var en reklam t-shirt med något svart tryck över bröstet. Jag la min blöta tröja i badrummet och gick sen två trappor ner till Felix. När jag öppnade dörren dit in var inte bara Felix där utan också Oscar. Han såg upp mig när jag kom in. "Ogges tröja?" Sa Oscar med höjda ögonbryn. "Spillde juice på den andra" sa jag med blicken på felix som låg och såg ner på sin mobil. "Var är Ogge?" Frågade jag. "Han for med Omar någonstans" sa Oscar och han och Felix växlade en blick mellan varandra. När jag såg det tappade jag tålamodet. "Asså seriöst, vad är det här? Vafan gör jag här?!" Sa jag irriterat. De båda hoppade högt av något så överraskande men sedan såg det ner. "Va?!" Skrek jag när inget svar kom. "Asså det.." Började Oscar men avbröt sig själv och såg på Felix. "Du ska veta att din kompis ligger risigt till" sa Felix lågt.