Just A Game

Kapitel 28

Diana hopade till av den plötsliga repliken. Jag var faktiskt glad att Omar sa det för en fest skulle verkligen sitta fint nu. När han inte fick någon respons tillbaka tog han saken i egna händer "Amen kom igen! Det är fredag förfan!" Jag sneglade på de andra. Var det bara jag som höll med Omar? "Okej, hos vem?" Sa Oscar. Omar sträckte ut armarna och viftade över stället. "Nej, inte här" sa Ogge bestämt. "Han blir alltid påkommen av farsan" förklarade Oscar. "Durå d/n? Du har väl lite kontakter" sa Ogge. Jag visste att det var fest hos endel ikväll men ingen jag riktigt kunde rekommendera som bra men det kanske blev annorlunda om vi alla var där. "Adam har fest" sa jag tveksamt och kastade ett öga på Dianas reaktion. Hon suckade diskret och skakade på huvudet. "Nä, vi tare hos Felix" sa Oscar men Felix själv skakade på huvudet. Omar himlade med ögonen "Ni bestämmer, vi ska iallafall inte vara här ikväll" sa han och gick ut från köket till vardagsrummet med juicepaketet i handen. "Vem är den här Adam då?" Frågade Oscar. Jag sneglade mot Diana. "Det blir bra" sa hon.

Diana föreslog shopping för bara oss tjejer. Det ville jag med tanke på att vi två inte haft den bästa kontakten de senast dagarna. Hon tog med mig till ett köpcenter vi sällan var till. Jag tror det var så killarna och framför allt Wille inte kunde få tag i oss. Vi hann gå flera butiker i streck innan snacket kom igång. "Så vad bli vår matchning?" Frågade jag. "Ingen" svarade Diana kort och lyfte på ett par shorts med tie-dye. Jag knackade henne på axeln "Hörru, vad handlar det här om egentligen?". Hon suckade tungt. "Jag klarar inte det här. Det går inte att sätta på ett poker-face!". Jag såg frågande på henne "Vadå?". "Jag känner ingenting för Wille" sa Diana lågt. Jag kramade om henne och försökte trösta henne genom att säga hur eftertraktad Wille var eller att det säkert inte behövde vara länge. "Men du förstår inte! Du står inte det här läget. Du har ju nästan glömt bort hur kärlek känns eftersom du inte är kär i någon längre!". Jag släppte taget om henne och såg på henne. Det kändes som att det sista hon sa var helt fel. "Det blir bra" sa jag.

Vi gick till en annan affär där det var rea på magtröjor. Jag skakade på huvudet när Diana föreslog det som vår matchning. Jag hade inget emot att ha magtröja men den som om valde var alltför slampig med sitt genomskinliga tyg och vulgära urringning. Diana suckade och letade istället efter något med nitar. Just som vi hittat vår outfit i olika neonfärger dök en bekant person upp bakom oss. "Heej!!" Hörde jag en tjatig flickröst bakom min rygg. Jag vände mig om och omfamnades och en uppspelt Emelie. Diana hängde stressat tillbaka tröjorna och lät sin speciella sida för Emelie ta över. Ofta kunde avunda Diana som passade in i alla miljöer och kunde anpassa sig till alla sortes människor. Det gjorde en del människor nervösa och förvirrade över vem hon egentligen var men det var bara hennes närmaste som kände hennes äkta sida. "Tänk att springa på er här!" Sa Emelie högt pipande och jag trodde jag skulle få tinitus. "Vad gör ni ikväll?" Frågade hon. Jag höll upp händerna snabbt i luften och skakade allt jag kunde på huvudet men Diana tycktes inte märka något alls och allt slank ur hennes mun. "Vi ska på fest hos Adam". Emelie ansikte blev om möjligt ännu mer glatt och hon nästan hoppade "Ååå vad kul för er" sa hon och gjorde en misslyckad låtsas-ledsen min. "Du borde komma med oss" sa jag och Diana blängde på mig. Hon hade trots allt inte tänkt gå så långt. "Jaa! Men guuud vad ska jag ha på mig?!" Sa Emelie och la en hand framför munnen. Diana sträckte sig efter en en galge och fick fram den urringande, genomskinliga magtröjan. "Den här ska du ha" sa hon och räckte över den till Emelie. Emelie såg med avsmak på den och jag såg ännu värre på Diana men log snabbt när Emelie tittade upp efter vår åsikt. "Snyggt" sa jag. Diana uppmanade henne att prova den och det gjorde hon utan tvekan och gick iväg. "Men bra gjort" sa jag sarkastiskt. Diana bara log "Vi slipper henne iallafall. Kom nu innan hon är tillbaka!" Vi for iväg till en annan affär som Emelie knappast skulle sätta sin fot i. Där köpte vi kläder inför kvällen och for hem till Ogge.

🔹OGGES PERSPEKTIV🔹

Jag slängde mig i soffan där alla satt förutom Wille. Han kom in i rummet med ögonen på mobilen. Han hade hämtat sig ganska bra efter alla blåmärken. Diana måste ha satt på han smink eller nåt för nu såg han faktisk normal ut. Wille måste gjort endel själv också för håret var sprayat och han var nog redo för festen. Han suckade tungt och satte sig i den lediga fåtöljen till vänster. "Problem?" Frågade jag fast jag egentligen inte brydde mig ett skit. "Var är Diana?" Frågade han. "Dom är på stan" sa Felix från den andra fåtöljen i hörnet. Wille lyfte en hand mot pannan och stönade "Hon hatar mig. Diana" sa han. "Undra varför" sa Omar och gjorde enkelriktad min. Wille låtsades inte om honom utan bara fortsatte "Jag har försökt hur mycket som helst men hon vägrar ha sex med mig". "Jag förstår henne" sa Omar och visade mig diskret en bild frånsida mobil av Diana halvnaken som Wille skickat. Jag höjde på ögonbrynen och nickade lite. Omar bara flinade och återgick till det han höll på med innan på mobilen. En kort vibrering hördes från Oscars mobil och han smilade snabbt. Jag lutade mig över och fick se en bild av d/n och Diana i en provhytt klädda i riktigt sexiga kläder. Jag log lite jag med och Felix såg undrandes på oss. Oscar vände mobilen snabbt till resten så de kunde se. Felix nickade långsamt och såg tillbaka ner i sin mobil. "Du ser, hon informerar dig och skickar sms till dig men inte till MIG! Varför? Jag är ju hennes pojkvän?" Sa Wille olyckligt. "Tja antingen så har Oscar superkrafter eller så KAN det ju vara så att han aldrig cuttat, våldtagit eller dödshotat henne? men jag har ingen aning" sa Omar också snurrade på ögonen. Wille låtsades s&m vanligt inte om Omar "Alltså, hon ändras sjukt fort hela tiden! Varför?" Sa han och såg på oss en i taget. "Såna är tjejer.." Sa Oscar med en axelryckning. "Men hon ska inte vara så! Hon ska ju gilla mig!" Fortsatte Wille. Det fanns inte riktigt någon respons till allt som Wille sa men vi nickade lite försiktigt för säkerhetsskull. "Vad är det med henne då?" Wille kupade sina händer vid hakan. "Du får ursäkta att jag frågar men seriöst: vad är fel på dig?" sa Omar som måste ha tappat tålamodet i detta sällskap. Wille suckade innan han öppnade munnen "Har du någon gång..känt något konstigt för en tjej...Att du typ dras till henne?" Frågade Wille med noga utvalda ord. Omar såg för en sekund faktiskt allvarligt på Wille. "Du menar när det plötsligt bara finns en i kroppen, tankarna, huvet som tar över allt, att du gör allt du ska göra fast du egentligen gör det bara för hennes skull. Du vet inte vart gränsen går, hon går före allt, finns ingen mening med livet utan henne, att det som är magnetism emellan och att du aldrig vill förlora henne..?" Sa Omar. "Precis så" sa Wille och log lite.

"Nej, så har jag aldrig känt" sa Omar och skakade på huvudet medan han lutade sig tillbaka i soffan och slängde fötterna på bordet. Jag såg hur Felix reagerade på det Omar sa men han intog snart samma position Omar. Då hördes dörrklockan på övervåningen. Jag sneglade på killarna men ingen av dem såg ut att vilja resa sig och få upp så då gjorde jag det. Vem det än var som stod på bron så slutade personen aldrig trycka på ringklockan. Jag öppnade dörren och möttes av en främmande kille. Jag höjde på ögonbrynen som i en fråga då öppnade han munnen "Vart fan är den där Sandman jäveln?!"