Kapitel 68

1.6K 16 0
                                        

Omar hade parkerat och övergett motorcykeln på ett nonchalant vis, som om den vore engångs. Jag blev osäker omedelbart. Dels för att jag aldrig varit in på en riktig bar, dels för att Omar säkert varit det och det var vad som oroade mig mest. Hans uppförande kunde ha en dålig inverkan. Jag tog av hjälmen och la den på sadeln. "Omar, jag är femton och inte gammal nog för bar. Jag kommer aldrig in", sa jag. "Har man rätt kontakter så är allt möjligt", svarade Omar och drog upp dörren. Jag möttes av kvav, rökig luft, lukten av öl svämmade över och ciggarettdoften fick en att vilja hosta. Den var stor. Jag tog det som en fest först eftersom folkmängden var överdrivet stor. Baren var mittpunkten mot väggen och tog en större plats. Barnstolar omringade den kungligt. Småbord var utspridda över den trämörka golvarean och längre in fanns tre biljardbord samt piltavla. En flygel som inte tycktes vara tillåten att använda så länge rock på stereon överröstade var nästan osynligt placerat i hörnet av allt folkvimmel och jag började förstå vad Omar nyss menat utanför. Alla här var ungefär i min ålder. Jag kunde inte känna igen någon och kände mig lite utstött när jag kom in. Det var väl ungefär raka motsatsen till hur Omar agerade. Han gled in som en boss och uppskattades av folket ännu mer. Jag kunde inte låta bli att undra vem Omar egentligen var när folk hejade på honom som en kung och tjejer fnittrade till av ett ögonkast från honom. Stegen ledde till baren där ett riktigt bro-hälsande väntade. Killen bakom bardisken var äldre och öppnade armarna mot Omar så fort han fick syn på oss.

Omar gjorde likadant och de började prata. Först trodde jag det var fel på mina öron för jag hörde inte eller förstod ett ord av vad de sa. Jag suckade åt mig själv när jag inte insåg från början att det var spanska. Killen bakom disken nickade åt mitt håll när han frågade något Samtidigt som han hällde upp öl till oss. Omar bara skakade på huvudet och skrattade åt det som om det vore ett skämt. Jag tog min öl och klunkade ur den. Diana brukade säga att öl var detsamma som vitt bröd, bara kolhydrater. Men jag tyckte inte att det mättade iallafall. En svarthårig tjej i en blandning av magtröja och bh kom fram till Omar. Jag kunde inte höra vad som sas eftersom Omar valt att sitta en bit ifrån mig men att han uppskattade henne kunde jag se. Jag såg säkert bara bort i några sekunder då jag lämnat dem som vänner men när jag såg tillbaka hade tjejen lutat sig framåt. Omars händer rörde vid hennes nakna mage och det var inne i nåt slags hånglande. Plötsligt reste de sig båda och gick hand i hand till ett avskilt rum med stängd dörr bakom sig. Jag himlade med ögonen åt det, vilket var en dum idé. Varför jag ens gjorde det var ju en fråga för Omar fick väl ligga med vem han ville men det dumma var att bartendern märkte det. Jag hade visst druckit upp min öl under tiden då Omar limmat på tjejen så han bakom disken hällde på en till runda. Han granskade mig medan jag drack, hur jag drack. "Gillar du han?" Frågade han. "Nej", svarade jag. "Han är inte bra", fortsatte han bara. "Jag gillar han inte", avbröt jag. Han nickade bara till svar fast jag visste att han inte trodde mig. Han försvann iväg till en annan kund och jag började tro att jag hade förlorat min självkänsla. Jag hade inte varit mitt riktiga jag på ett väldigt bra tag. Vad som hindrat mig var en fråga men hur jag skulle få tillbaka den var bara att improvisera fram den. Den riktiga jag skulle inte bara sitta forever alone på en folkfylld bar. Nej, riktiga jag skulle på nolltid vara den sociala och eftertraktade på stället så det var väl det jag bara behövde göra. Så jag klev ner från min stol och gick bort till biljardborden. Det var först när jag kom dit som jag insåg att alla där var äldre än mig och de flesta redan hade en tjej vid sin sida. Ölen tog över hjärnan för det nästa jag sa. "Vem vinner?" Sa jag och lutade över kanten på bordet. Bitchblickar utbyttes bland tjejerna och endel killar såg på mig med avsmak. "Jag gör det överlägset!" Sa en kille som verkade uppskatta mig med ett leende. "Du losar ju", skrattade motspelaren. Då kom den andra killen fram till mig. "Men det ska ändras. Du hejar väl på mig?" Sa han och drog en slinga av mitt hår. Han var söt. Krulligt blont hår och retande leende. "Klart du vinner", sa jag och pekade ut ett bra läge för honom att skjuta. Han tvekade lite innan motspelaren sa "Men det ser ju vem som helst att det där är ända läget! Du kommer fan inte ens träffa, pucko!" Då tog han upp den vita kulan och gav den till mig. "Vad ska jag göra?" Frågade jag. "Kyss den. Det ger tur", förklarade han. Bara för att få extra jubel gav jag kulan en riktig tungkyss med euntasiasm. Jublet kom plus hatblickar från tjejerna runt och ett muttrande från motspelaren. Killen såg med förvånad min på mig men tog sedan emot kulan och siktade noga peppad av applåder i bakgrunden. Han träffade och fick i två kulor på samma gång. Jublet kom som på given signal så alla biljardbord runt omkring undrade vad som försiggick. Efter det gick det rykten runt om mitt hångel till kulan som gjorde att killen vann. Därefter ville alla ha en tungkyss ifrån mig varje gång de skulle skjuta. Jag var beredd på att nästan göra det men killen jag hjälpt först påstod att jag var hans och att mina superkrafter inte var och leka med. Bitchblickana jag fick såg jag numera som en triumf och jag var tillbaka till mig själv igen, då allt kretsade kring mig. De vid mitt biljardbord ville fira med shots. Jag ville självklart vara med men biljardkillen ville visst ha mig för sig själv på en egen drink. Vi drack fånigt nog champagne när han envisades med det. Vi satt vid baren på två höga barstolar mitt emot varandra och skålade. Han rörde vid mitt hår men mer vågade han inte. "Du är så vacker", sa han. Nervös var killen och många tjejer kunde han knappast haft men jag lät han ändå flörta på sitt okunniga vis. "Jag har aldrig sett dig här förut. Hur gammal är du?" Frågade han. Jag var inte särskilt sugen på att svara med tanke på att han själv spinkig som han var måste varit runt tjugo. Han verkade knappt minnas att han frågat för nu lutade han sig framåt. Men han kysste mig inte utan viskade istället i mitt öra "Du är vacker". "Du har sagt det fem gånger nu", skrattade jag glatt. Jag fick plötsligt syn på Omar en bit ifrån med en blondin i armarna men hans koncentration var inte på henne, utan på oss. Varför såg han på oss? En ännu större fråga var det jag gjorde. Varför gjorde jag det? Men jag drog biljardkillen närmare mot mig i en rörelse som han själv tyckte var för mycket. "Ojdå", sa han med ett litet skratt. Omar själv skrattade när han såg mig uppföra mig så barnsligt och patetiskt och angagerade sig istället på sitt nästa ligg. Jag fick lust att dra honom ännu närmare mig för det. Alltför nära visade det sig. För medan jag letade efter en uppmärksamhet hos Omar som inte fanns hade min mun kommit väldigt nära biljardkillens. Det var han som drog ifrån. "Dina heliga kyssar bör nog användas på biljardkulorna istället", sa han. Jag log lite som svar mot honom. "Varför har du så mycket smink på dig?" Frågade han och måste syftat på min knappt lagda mascara. "Du döljer din inre skönhet". Jag såg längtande bort mot Omar som nu stängde dörren till rummet med blondinen raffsande i honom. Jag skulle så mycket hellre vilja ha ett ragg som bara drog mig till sängen för en snabbis än en sån här mjukis. Biljardkillen närmade sig med pekfingret mina ögonfransar. "Aj, vad gör du?" Frågade jag. "Kan du inte ta bort det svarta?" Frågade han. Jag ryckte till. "Då måste man ha vatten", sa jag och hoppades att det skulle räcka för att få honom på avstånd. Men icke, han sträckte sig efter sitt halvfulla champagneglas. "Går det här bra?" Frågade han. Jag tvekade innan jag tog lite på tummen och drog längs ögonfransarna. Det snuddade vid ögat och sved till. "Oj, gick det bra?"

"Det klibbar så det fungerar inte", sa jag. "Så synd. Men kan du inte då gå till toan?" Frågade han vänligt. Jag var faktiskt på väg att göra det men slapp när min räddning kom. "Dra", sa räddningen till biljardkillen. "Va?" Blev responsen. Räddningen himlade med ögonen som om biljardkillen var dum i huvudet och inte begrep sig på svenska. "Stick, försvinn, dunsta, dra åt helvete", förtydligade räddningen. Biljardkillen såg förskräckt på båda oss men vände sedan om och for tillbaka till sitt gäng vid biljarden. "Svartsjuk?" Var det enda jag kunde fråga räddningen. "Så fan heller. Men jag vet en annan som skulle vara det", svarade Räddningen. "Själv då? Hur går det med Becca och att vänstra med andra?" Frågade jag. Omar vände huvudet med en intresserad blick mot mig. "Förjävligt bra", svarade han med ett flin. "Vem var den där andra som skulle vara svartsjuk?" Frågade jag. "Mr pojkvän kanske?" Sa Omar. Han måste sett på mig att det kom som en överraskning. Jag hade inte glömt Felix, inte alls men inget hade ju hänt och det var så oskyldigt. "Felix är inte här", svarade jag. "Det är inte Becca heller", svarade Omar och såg på mig med en blick som lekte att vi var i samma situation. Två tjejer från andra sidan baren gav Omar en lättfotad blick. Omar besvarade knappt men det gjorde snarare dem ännu mer livligare. "Vad väntar de på?" Frågade jag och kunde bara inte låta bli att undra. "Trekant", svarade Omar och tog en klunk ur sin nybeställda öl. Jag suckade i ett leende. "Hur lyckas du?" Frågade jag. Omar fattade inte och verkade heller för den delen inte särskilt brydd. "Är det naturligt för dig att alla tjejer står på kö för dig? Hur gör du?" Frågade jag. Jag förväntade mig inget direkt svar men Omar såg faktiskt då upp. Han fick tänka efter innan en förklaring som fick honom själv att se ner och skratta slog huvudet. "För endel räcker det bara med att blinka men för andra måste man låtsas lyssna och bry sig innan de faller", förklarade han. "Vad brukar du då göra?" Frågade jag. Ett peddosmile tog över "Kanske röra på känsliga delar, säga en massa skit som de tar seriöst och sen är de typ som magneter", svarade han. Efter det var han återigen påväg att glida bort igen, ur samtalsämnet och av någon anledning så ville jag mest av allt i världen prata med honom just nu.

"Om jag vore en tjej som du flirtade med hur skulle du då göra?"

Omar såg först allvarligt på mig med en min jag aldrig förut sett. "Sorry, raggar inte på tjejer med psykade pojkvänner." Han flinade lite snabbt och tog en klunk av sin öl. "Gör ett undantag då. Om vi låtsas att jag är ett ligg, hur skulle du då ärligt göra för att få någon som mig i säng?" Frågade jag. Blicken jag fick, den Omar gav mig, talade om vad som nu skulle hända. Tvekan var stor men det var lusten också. "Du är den svårare typen så detta kan bli svårt", sa han med ett flin och hoppade av barstolen. Han stod nu framför mig med blicken lurigt i varandras ögon. "Oftast räcker bara det här", sa han och la två händer på varsit knä om mig. Jag rös till när Omar löst särade på mina ben. När jag i början var motvillig räckte det bara med att Omar knappt en millimeter rörde med fingrarna på stället och så var mina ben helt särade.

Sakta ställde han sig mellan dem och placerade händerna längs låren. En lutning som förde hans huvud till min nacke fick mig att känna doften av hans parfym som jag älskade. Hans doft, närvaro, hela honom svärmade runt mig. Att han smekte innerlåret och att den ena handen gick högre än den andra gjorde mig knäsvag. Hans andetag kunde jag känna mot halsen och plötsligt något mer. Var det hans läppar? Ja. Men de kysste inte, utan mer som snuddade vid nacken. Jag förstod knappt hur han vågade när rörelserna drogs mot örat. Efter den kom snart en till .. Kyss i nacken. Hans kyssar kretsade runt halsen på bestämda punkter som måste vara planerade för jag visste inte vad jag skulle göra. Omars rörelser var lätta och det var tydligt hur proffsig han var eftersom han säkert gjort denna raggning på hur många som helst. Hans händer hade landat runt min midja där fingrarna lekte med byxkanten och rörde mycket hud. Hur han stod mellan benen och höll på fick mig att vilja få honom till att göra hårdare och värre rörelser. Utan att jag märkte det la jag mina händer på hans. Då gick han ett steg längre och lät händerna glida neråt och stanna strax vid rumpan. Jag höjde mina knän och ben som om jag ville något mer. Så fort jag själv kommit på mig med att löst korsa benen bakom Omar skulle jag precis dra ifrån men då kom det väntade, olagliga som ej fick hända. Våra huvuden och blickar möttes. Jag ville det. Jag ville det så sjukt mycket men jag kunde inte. Han gjorde mig galen och tog fram något som måste varit djupt dolt i mig. Det var olagligt.

Just A GameOù les histoires vivent. Découvrez maintenant