Just A Game

Kapitel 9

🔹D/N PERSPEKTIV🔹

Diana kom gåendes mot oss med en mobil mot örat. Hon såg allvarligt på mig och sedan på Ogge. "Jo, han är här" sa hon och räckte mobilen till Ogge. Han såg förvånat på mobilen och sedan på Diana men svarade. "Tja...men chilla...vänta" han gick några meter bortåt och fortsatte prata. Diana och jag stod kvar. Hon såg surt på mig. "Har kom han hit?" Sa hon. Jag ryckte på axlarna men kände att det värkte när jag gjorde det. Jag hade skrapsår på ryggen och axlarna sedan Simon brottade ner mig. "Har du bytt nu, eller är det bara ett knep för att reta Danne?" Sa hon. Jag skakade på huvudet, vilket också orsakade smärta. "Nej, han hjälpte mig" sa jag och la en masserande hand kring nacken. Diana sneglade på spyan på sidan av vägen. "På så vis" sa hon. Ogge kom tillbaka med mobilen i handen. "Vart fick du tag i den här?" Frågade han Diana. "I d/n ficka" sa hon och pekade på mig. Hon vände sig om och marscherade därifrån. Han såg frågande på mig. Jag berättade hur jag hittade den och bad om ursäkt för att inte ha gett den tidigare. Men han sa att han var van vid att få byta telefon ofta på grund av hans klumpighet. "Oscar" sa han och sträckte fram handen. Jag tog den "Men alla kallar mig Ogge". "

D/n" sa jag. "Så nu när jag har någonstans att skriva, kan jag då ditt nummer?" Sa han och log. Jag tvekade faktiskt lite, men jag visste att Diana skulle döda mig om jag sa nej så jag gav han det. Han log medan han slog in det men sedan blev hans min allvarligare. "Jag sa ju till alla att min mobil var borta men det finns en som..inte lyssnar" sa han. "Så har någon Omar ringt någon gång?" Frågade han. Jo han hade ringt en gång men då svarade jag inte så det räknas väl inte? Nej svarade jag. Ett meddelande plingade till i hans mobil. Han läste det och suckade. "Jag måste dra" sa han efter han låst mobilen. Jag pekade mot huset och sa samma sak. Han log och sa "Vi ses!" Innan han gick. Nu kunde man säga det utan att syfta på slumpen. Jag vände mig om och gick till huset. När jag gick in sprang jag på Danne. Han såg överraskad ut och granskade mig från topp till tå. "Hej" sa jag i en rap. "Har du herrparfym på dig?" Frågade han. Jag sniffade lätt. Ånej, det måste vara efter Simon. Han måste ha sprayat överdrivet mycket som vanligt. "Min specialité" sa jag och fnittrade. Han såg på mig men nickade och gick förbi mig, mot sin moped. Innan jag visste ordet av hade han satt på sig hjälm och kört iväg. Diana kom ut och tog min arm och vi gick hem. Vi sov hos henne eftersom hon bodde närmast. Väl inne fick Diana snabbt av sig skorna och for ut till köket. För mig tog det lite längre tid. Jag stod först upp men föll ner till golvet bara av att lyfta ena foten till handen. Diana kom ut och tog av mig skorna. "Du är så snäll!" Ropade jag fast hon stod Max en decimeter ifrån mig. "Och du är full" sa hon och fick mig att resa på benen. Vi gick till köket där satte ett stort glas juice i mina händer. Jag satte mig och tog en klunk. Det smakade illa. Jag spottade tillbaka det. "Nej, jag vill ha något riktigt" gnällde jag. En suck hördes från Diana. "Du får inget riktigt föränn du dricker upp det där" sa hon och jag drack upp alltsammans på en gång. Sedan somnade jag.

När jag vaknade låg jag i sängen till Dianas rum. Jag gick upp och kände en hemsk bakfylla. Jag tog mig till köket för att ta mer av den där juicen Diana gav mig och bestämde att den här dagen skulle jag bara ta det lugnt. Jag satte mig vid bordet och drack direkt ur paketet. Diana kom in i samma kläder som igår kväll. Sminket hade smetat ut sig. Hon satte sig och rykte åt sig juicepaketet. Hon drack lite innan hon ställde ner det igen. Andreas-Dianas brorsa kom in i köket i bara kalsonger. Han såg på oss och öppnade kylen, men stängde den när inget intressant fanns där. "Tuff natt?" Sa han. Vi såg på varann med trötta ögon. Dianas ansikte var svar nog på den frågan. När han inte fick något svar skrattade han och gick. "Han har inte hört av sig och svarar inte" sa Diana och gnuggade sig i ögonen. Jag ville inte svara när jag hatade honom och var glad för Dianas skull. "Jag mår illa" sa jag. Hon log "hur mycket minns du från igår?" Sa frågade hon. Jag stönade. Det fanns luckor. Jag fick ont vid ett tillfälle..riktigt ont..när jag föll i trappan, en vinflaska, dansgolvet, Wille, Danne, Simon..fuck you Simon.. Jo jag minns nog allt. Det började komma tillbaka. "Lite" svarade jag för jag var inte fullt säker. "Du träffade Ogge igen" sa hon och tog en klunk av juicen. Juste det. Ogge som räddade mig från Simon och som fick mitt nummer. " Vem var det, Varför svarade du?" Sa jag och såg på Diana. Hon förstod vad jag menade och såg ner i bordet och sedan på mig. "..Omar..För att jag var säker på att jag aldrig annars skulle få uppleva ett samtal med honom". Det svaret var fånigt men säkert en del av sanningen. Jag nickade "Vad ville han?" Frågade jag. "Inget särskilt" sa hon och började leka med armbandet. Jag stirrade på henne och upprepade min fråga. Det fanns inte plats för hemligheter. "Men asså, han var sur...typ kaxig. Jag fick en helt annan bild av honom" sa hon och såg på mig. Jag reste mig och gick för att ta på mig andra kläder när min mobil ringde. Okänt nummer. Jag svarade och möttes av en som presenterade sig som 'Ogge från igår'. Han ville hitta på något. Jag föreslog att hänga med mig och Diana och äta lunch någonstans. Han gillade idén och så bestämde vi tid och plats. Jag tvättade av mitt ansikte och la på mascara och nya kläder. Sedan väckte jag Diana som halvsov på köksbordet. "Diana kom vi ska äta med Ogge". Hon vaknade med ett ryck och gick sakta upp för att göra sig i ordning. Under tiden jag satte på mig ett par andra skor än från gårdagen hörde jag Dianas ringsignal. Den låg på byrån, så jag gick fram och fick beskåda namnet 'Wille<3' på skärmen. Jag tog upp den och skulle precis trycka på röd knapp när Diana kom upp bakom mig och rykte den ur mina händer. Jag fortsatte med mina skor. Efter en stund kom hon tillbaka. "Du får åka själv, jag ska äta med Wille" sa hon och lyfte håret framför spegeln. Jag suckade. Hon sa snabbt hejdå och slängde dörren bakom sig. När jag var klar tog jag min handväska och hörde hur det ringde i min mobil. "Hallå?" Sa jag. "Hej, det är jag igen" sa Ogges röst. "Du det blev lite problem. Jag hade visst lovat att hänga med några kompisar.."

"Jaha" sa jag och var på väg att lägga på. "Men vill du följa med?" Frågade han. "Visst" sa jag.