Just A Game

Kapitel 36

Jag var på väg att backa men Omar var snabbare. Han var snabbt framme och ryckte ölen ur min hand, öppnade den och hällde i sig hela medan han återvända till sin plats. Hans egna ölburk låg tom på golvet och hade redan börjat frosta. Jag förstod att han försökte dricka sig full. Om man är alkoholpåverkad och befinner sig i riktigt kalla miljöer känner kroppen inte av kylan lika mycket och du fryser inte så länge du är berusad. Troligen skulle ölen verka lite mot känseln men den skulle nog mest drabba hjärnan.

Jag började frysa på riktigt nu. Jag skakade på benen och darrade på läppen. Jag slängde ut mitt hår så det gick till nytta och kunde värma lite i varje fall. Mina händer hade blivit vita och så fort jag blåste på dem blev de röda och sved. Omar gav mig ett snabbt ögonkast men flyttade sedan blicken ner i mobilen. Mina tår hade börjat tappa känseln och jag vickade och drog med dem innanför skorna men det blev bara värre. Jag drog med händerna värmande längs armarna eftersom håret blivit kallt och hårt och inte längre var till någon nytta. I ögonvrån såg jag hur Omar såg på mig men han var upptagen med hålla upp mobilen i luften. Han hade väl antagligen ingen täckning och var nu letande. Rummet var ungefär lika stort som ett större skafferi eller förråd med hyllor och ställningar längs väggarna och stora trälådor vilade på betonggolvet.

Jag trampade på stället medan min kroppsvärme sakta försvann. Jag började tänka på det som biologiläraren sagt om hur en människa fryser ihjäl. Först kommer kylan sedan stelnad i samband känselbortfall och trötthet. Det hela går rätt så fort och ett tecken som talar om för kroppen att den är livshotad kan ofta vara domningar i leder och muskler.Tillslut kommer kallsvettningar och brännan, den som folk ofta somnar in av och aldrig mer vaknar. Jag kände starkt av lusten att sova men jag funderade över hur dödshotat jag just nu var? Omar såg inte alls ut att ens regera på kylan. Han hade på sig en stor jacka och under den en tjocktröja. Det var inte bara temperaturen som sänkt sig här inne, utan också min tillit till Felix. Varför låste han in mig här? Och största frågan av allt: varför låste han in mig i ett livshotande rum tillsammans med en person som Omar?

Hela kroppen började nu skaka och läpparna ville inte sluta darra. Jag kramade armarna om mig i ett försök till värme men det bara brände och stacks. Jag satte mig ner på en av trälådorna på golvet och kurade ihop mig till en boll. Jag sneglade åt Omars håll. Han såg redan på mig med sitt vanliga mystiska och oläsbara ansiktsuttryck. Jag rös till och det övergick till kraftigt huttrande och skallrande tänder. Återigen vände jag blicken mot Omar som nu bara stod och såg fundersamt på mig. Mitt huvud var som fastfruset fastän hjärnan arbetade för fullt med endast tankar om smärtan. När tillslut hickningarna jag väntat på kom, då kylan kommer i plötsliga stötande och får kroppen till ryckningar, då suckade Omar, reste sig från sin ställning och kom fram till mig. Jag såg upp på honom när han nonchalant drog av sig sin jacka och höll fram den mot mig. Jag tvekade. Då himlade han en stor båge med ögonen och slängde jackan i famnen på mig. Medan han tog upp mobilen från bakfickan och satte sig på en trälåda mitt emot mig höll jag upp jackan, drog den över mig och satte in armarna. Sakta försvann kölden men det var inte nog för att få mig sluta darra. Omar måste varit onaturligt varmblodig eftersom inga klagomål kom från honom. Han hade på sig en grå tjocktröja med luva och den verkade vara tillräcklig för honom. Han såg upp från mobilen på mig som fortfarande skakade. Han bet sig läppen innan han stack ner handen i fickan och tog upp en liten plastpåse. Jag såg inte vad det var förrän han öppnat påsen, tagit upp en vit handrullad cigarett och placerat den vant vid mungipan. Han tog upp en till som slängdes till mig. Han letade innan fickan för tändaren dök upp. Jag undersökte lite vad som låg i min hand innan jag förde ciggen mot läpparna. Omar fick hålla upp en hand framför när han tände så inte lågan skulle dö ut av kylan. När de sedan var min tur kom knappt en gnista och jag funderade över om den var slut. Omar suckade men lutade sig fram och tände den åt mig. Han tog ett svagt bloss och blåste ut. Jag gjorde samma sak, dock ett mycket djupt vilket fick mig till hostattack. Jag hade rökt förut men detta måste varit något helt annat för signalerna gick direkt upp till huvudet och snurrade. Jag hade ingen aning om vad det kunde vara ända tills Omar blåste ut igen. Då kände jag den söta haschdoften slingra sig i luften. Jag hade aldrig testad det förut men tillbringat mycket tid i umgängen där folk ofta blev höga. Jag ryggade tillbaka från cigaretten i min hand. Det var generöst av Omar att ge mig en helt egen men det förstås, han hade kanske lätt för att få tag i. Omar rynkade ögonbrynen när jag höll ciggen och lukten på avstånd från mig. "Du har inget annat?" Frågade jag och syftade på någon laglig form av rökning. "Nope" svarade han och blåste ut. Jag hade inte tänkt röka men när tanken påminde om var jag befann mig och kroppen reagerade, tog jag ett försiktigt bloss, vilket värmde. Även fast jag inte såg på honom, kunde jag känna hur Omar smilade. Vi var snåla med blossen och tog bara när det behövdes. Jag hade ingen lust att prata med Omar men det var ändå som att något inom mig tvingade mig till det. "Vad är det med Felix?" Suckade jag. "Han är full?" sa Omar som om det vore en självklarhet. Jag höjde på ögonbrynen "Och det är inte du då?" sa jag med tanke på de två öl han nyligen hällt i sig. "Nej?" sa Omar "Jag är full OCH halvt hög" han avfyrade ett brett flin. Jag kände själv hur det hade påverkat mitt huvud och undrade hur närvarande Omar var just nu. "När Felix är i fyllan är han inget att leka med. Han blir så jävla lack på allting" Omar flinade fortfarande och lutade sig mot väggen. Jag funderade om det verkligen kunde stämma men kom inte på någon annan förklaring till Felix uppförande. "Borde jag vara orolig?" Frågade jag. Omar snurrade på ögonen "Du, jag lägger mig inte i era business men min ärliga åsikt är: om Felix är smart så knullar han dig och släpper dig sedan innan några problem uppstår." Det var väl ungefär ett sådant svar jag väntat mig från Omar men det sista fick mig att tänka. "Vadå? Är inte detta redan ett problem, med Manny?" Frågade jag. Omar skrattade lite "Bitch please". Så vadå, fanns det värre saker som kunde inträffa?

"Vänta va? Finns det fler inblandade? Värre än Manny?" Frågade jag med rynkade ögonbryn. Omar suckade som om jag inte fattade ett skit. "Låt oss bara säga såhär: Lita inte på någon jävel i hela världen." Vad han menade fick jag inte veta men någonting sa mig att hela storyn inte var berättad ännu. Ett ljud mot dörren hördes och handtaget rycktes upp.