Just A Game

Kapitel 97

🔹DIANAS PERSPEKTIV🔹

Jag tyckte inte om huset. Det var fult helt klart, eller hade kanske mer en gammalmodig stil sedan 1800-talet typ. Det var så läskigt på nåt sätt. Och ännu räddare blev jag när Ogge sa att en övergiven kyrkogård skulle finnas här i närheten. Jag tror de alla egentligen tyckte det var kul att reta mig som pep till i skräck. De skrattade. Ända till huset höll skrattet i sig. Väl där tog allvaret över och killarna hade en snabb genomgång om vad som gällde innan vi gick in. Det var folk överallt och de flesta såg ut att vara äldre- i killarnas ålder. Jag höll mig tätt intill dem. Musiken som spelades var nyare och endel som jag själv knappt hört. Alkoholen fanns det gott om, den stod här och var i stora mängder. Det kändes på något vis mystiskt att vara här, som ett hot i luften. Våra fester kunde långt ifrån mätas med denna. Denna var sjukt mycket större och verkade allt mer mognare där till trots att husets stil fortfarande lurade stenålder.

I hallen fanns två gaveltrappor som mötte varandra högst upp kungligt i en väldig balkong. Det var vägen till övervåningen. Belysningen var svag och inga discolampor tycktes behövas så länge det fanns en dimma överallt bestående av söt luktande rök.

Det puffade hårt till i ryggen och jag krängdes framåt efter att någon gått in i mig. Det var en kille. Han stirrade efter mig med hänsynslös stirrande blick. Jag slapp göra något när Wille pekade finger åt honom. Jag hoppades inget mer skulle hända eftersom jag lärt mig om Willes temperament och hur enkelt stubinen kunde gå.

Vi lät vårat gäng ströva omkring en stund innan Oscar och Ogge gav signal åt oss att det var dags att skiljas åt. Allt prat fick vi inte ta på alltför allmänna platser som dessa. Vi visste inte om vi avlyssnades. Vi skiljdes åt i tystnad och så diskret så möjligt gick Wille och jag lugnt uppför trappandes ficklamporna redo.

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

När vi gick till huset kände jag Omars blick i nacken. Jag tog därför bestämt Felix hand, lät våra fingrar fläta varandra och strök en extra smekning bara för att klargöra saker och ting för killen bakom oss. När jag sneglade försiktigt bakåt efter reaktion hos Omar såg jag att han flinade och gav mig blicken 'lite-för-mycket-kanske?'

Jag ville snäsa men vände istället tillbaka ignorerande på huvudet och låtsade att mörkret hindrat mig från att se honom. Och mitt ignorerande bestämde jag skulle fortsätta resten av hela kvällen mot honom. Att vi råkade vara i samma uppdelade grupp behövde inte alls innebära att umgänge eller minsta närvarande till varandra skulle krävas.

Just som jag tänkt den tanken som fått mig slappna av en smula stannade Felix upp. Vi stod nu precis vid uppfarten till det gamla huset som dånade av musik. "Det måste se äkta ut", sa Felix. "Vi måste gå in i tajt gäng", sa Felix men pratade inte med mig. Jag blundade hårt, stängde av alla sinnen och lät bara den kvava kvällssommarluften dras in i mina lungor. (LÅTTIPS: Snook-Mister Cool)

Jag trodde det skulle hindra mig från att vara närvarande men ändå kunde jag känna av vindpusten av hur Omar dök upp vid min högra sida, lika nära som Felix. Felix hade släppt min hand och stod nu ungefär lika avslappnat som Omar. Det skulle se jämt ut. Känslan när vi började gå uppför den gruslagda uppfarten var bara skådespel. Jag kände ingen på denna festen, ingen kände mig men ändå var jag spänd över vad för slags syn detta gav av oss när vi gjorde entré. 'Kolla där, två hetingar och en tjej i mitten. Vem av dem kan hon vara med? Den blonda med de gulliga leendet och snygga stil? Eller kanske playern till höger med svarta håret och som blinkar till brudarna i hallen?'

Jag ville intala mig själv att inte värre tankar kretsade bland åskådarna för dömande blickar orkade jag inte med.

Redan i stentrappan kände jag hur vår trekant började ändra form och det var inget jag kunde göra för att hindra det. Och direkt innanför dörren hade vi splittrats. "Fan", svor Felix efter att Omar spårlöst försvunnit. "Litade du på honom?" Frågade jag och hade egentligen undrat de hela kvällen såsom han lät Omar släppas in. "Självklart inte. Vi måste nog låsa in honom någonstans när vi hittar honom", sa Felix och jag hoppades han menade allvar.

🔹OSCAR OCH OGGES PERSPEKTIV🔹

Fester hade killarna varit på, ett och annat men det kunde båda enas om att dessa var högst ovanliga. Hur oförutsägbara och opålitliga de var kunde störa enormt när man hade ett jobb att utföra. Nedervåningen var deras area och de hade delvis valt den våningen för att den var den mest livliga delen av huset, största och kanske mest förvirrande. Och eftersom de sedan innan hade kunskap om planhalvan kunde det underlätta. Jakten på ledtrådar hade börjat och vad man letade efter fick ödet avgöra. De började med att lunka runt som vilka andra som helst men ganska snart bröts mönstret iochmed att nästan alla var berusade utom de själva. På biljardbordet hade en kurvig, fnittrig tjej placerats med killar sörplande över hennes mage i bodyshots. En annan körde visst samma lek stående fast utan någon dricka att fånga upp. Ju längre de vandrade in i huset, desto värre blev synerna. Ett vilt par hade bestämt sig för att offentligt ha sex inför alla uppmot en vägg i mörkbrun i mahogny. Hur många som iakttog kunde inte räknas eftersom endel redan låg på golvet i sömn. Knivkastning var i full gång på en annan plats och dess ägare till de kroppsdelar som blivit rispat träffade hade tydligen ingen känsel.

Allra längst in var slutet och endast ett hörn till skulle finnas och där bakom ett mindre öppet rum. De skar sig medvetet, skar andra och gjorde vad drogerna beordrade dem till. Ogge var beredd att gå in bakom hörnet där sista rummet skulle gömma sig. Men han vände tvärt och tryckte sig mot väggen. "Fan. Dom är här".

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

"Okej, vi delar på oss och letar efter Omar", sa Felix. Jag var hur mycket som helst emot idén men nickade ändå lika beslutsam som honom. Jag hade en knappt en aning om var jag skulle gå och slapp tänka. Felix nästan kastade sig emot mig. "Nej, vi får skita i Omar. Vi måste skynda oss nu! Casper och ett stort c:o är här".