Just A Game

Kapitel 50

"Dåså Wille, var är Diana?" Frågade Oscar. Wille såg helt förvirrad ut och hade blicken fokuserad någon annanstans. Jag var på väg att skrika ut all min smärta och sorg över Wille men Felix hindrade mig. Han tog mig med två händer om mina axlar och drog in mig i sin famn. Till en början kämpade jag emot med all ilska men ganska snart gav jag efter och insåg att jag behövde sådana kramar som Felix gav. Jag höll all gråt inne men när han strök mig över ryggen kunde jag inte hålla känslorna kvar inombords så slängde jag armarna runt hans hals och grät ljudligt mot hans bröst. I bakgrunden hörde jag hur snacket blivit ljudligare mellan killarna. Efter en stund kysste Felix mig lätt på kinden och lyfte mig bort från honom. Jag drog med ena handen bort tårarna för den andra var knäppt med Felix. "Var är Diana?" Frågade jag och sneglade på den tomma buren. Wille skakade på huvudet "Jag vet inte", svarade han. Hatet mot Wille växte nu mer för mig och jag spände varje muskel i min kropp. Vilket Felix märkte på handslaget och strök därför lugnande med tummen. "Jag kom hit och då var dörren öppen så jag såg dem. Jag vet och jag svär på att det var Diana som satt i buren då men.. Asså jag minns inte, det är så jävla konstigt. Först stod jag där borta men plötsligt stod jag sedan här. Det enda jag minns är hur jag sköt vakten och sedan plötsligt så stod jag här inne och då var Diana borta", berättade Wille och han lät lika frustrerade som oss. Jag visste inte om jag kunde lita på Wille och jag visste heller inte vad jag skulle tro om blodpölen i buren där Diana påståtts vara. Men en sak visste jag, att här inne kunde jag inte stanna. Jag vände mig om mot dörren men det tog i emot när Felix höll aningen kvar. "Vart ska du?" Frågade han. "Bara hämta luft" sa jag och log lite övertygande mg honom. Han gav mig en misstänksam blick men släppte ändå. Men att komma ut gjorde inte saker och ting bättre. Vädret var mulet och grått. Dessutom var omgivningen inte särskilt tilltalande med sina slitna byggnader och halvkvaddade bilar som släppte ut olja på flera ställen. Jag kunde inte hjälpa att undra vad detta egentligen var för ställe. En vibrering i jackfickan utvecklades snart till ringsignalen för inkommande samtal. Jag tog upp mobilen som hade bilden för 'dolt nummer' lysande på skärmen. Jag svarade. Ingen röst talade men ett brus hördes i bakgrunden. Jag kände genast igen känslan, ljudet och var på vippen att lägga på av speciella anledningar och varnande reflexer men då kom den väntade rösten. "Stanna där du är och rör dig inte", sa personen i andra änden. Jag slutade nästan andas. "Gå nu runt husknuten", fortsatte rösten. Då kom min talförmågan att fungera igen. "Och annars?" Sa jag eftersom de förra gången mordhotat Ogge men ändå ljög. "Om du inte gör som vi säger så kommer jag ge en signal till killen som just nu befinner sig på din mammas arbetsplats. Och när han får min signal så kommer han peppra henne till döds med en sigsauer", berättade han överdrivet lugnt och faktiskt uppmuntrande i slutet. Utan att tveka gjorde jag som han sa och snart hade mina nervösa steg tagit mig till framsidan. Han hade tvingat mig till att ha på mobilen hela tiden vilket hindrade mig från att desperat skrika på the Fooo och Wille hur mycket jag än intalade mig själv till att göra det. Jag stod på framsidan till vägen med darrande ben då en svart bil rullade fram. "Sätt dig nu i baksätet på bilen", sa rösten. Medan jag trevade efter handtaget till bildörren hann mitt hjärta gå upp i högvarv och kallsvettningar ilade i kroppen. Baksätet var tomt såg jag direkt. Rösten i telefon bad mig att sätta mig där och stänga dörren efter. Jag svalde hårt men gjorde som han sa. Så fort dörren var stängd avslutades samtalet. För det nästa som hände var jag minst sagt inte bredd på. Jag drog efter andan och förberedde mig på ett vrålskrik när en hand greppade mig bakifrån och en annan landade framför munnen. Jag sprattlade i vild desperation och då landade ett antal händer vars siffra jag ej kunde räkna till tog tag i de delar av mig som rörde sig mest. I ögonvrån synade jag en hand som inte höll i mig utan något vitt som hade spets och pump. Jag såg plötsligt vad det var och rörde då ännu mer på kroppen. Jag visste bara inte vad den var laddad med. Mitt huvud lyckades hållas stilla när sprutan närmade sig. Det sista jag minns var hur det stacks in i nacken och hur det drog i spänningar när innehållet pressades, sprutades ut och spreds i kroppen. Först blev det suddigt och det snurrade flera varv i huvudet men sedan blev det bara svart.

Ett illamående för magen och en värk för huvudet talade om för mig att jag var vaken. Det nästa som tvingade mig till att öppna ögonen var bitchslap rakt över ansiktet. Jag skrek till i samband med att jag hopade undan. Killen som nyss bitchslapat mig var stor, biffig och hade ett ansiktsuttryck jag inte gillade. En annan kille kom fram. En söt med ruffsigt hår och smilegropar. Han rörde lätt vid det ömma stället som nyss blivit slaget. "Fin liten sak", konstaterade han innan han med full kraft slog med knuten näve underifrån käken. Det gjorde så ont att jag inte visste om jag skulle gråta eller skrika. Flera killar runt om tittade på och snart trängde sig en annan fram med ruffsigt hår. "Jävlar vilken heting!" Han kom nära, alltför nära. Jag ryggade förskräckt tillbaka när jag såg vad hans blick letade efter. Med ett fast tag tog han med bägge händerna om mina bröst. Jag skrek av smärta vilket killen inte respekterade. Ett till åtklämmande med också naglarna inblandade fick mig att skrika så tårarna sprängde fram. När han slutligen släppte kände jag något varmt rinna innanför tröjan. Jag hoppades att det bara var lite blod och att det inte var några större rispor som självt kunde sluta blöda."Fyfan va sexig!" Stönade han medan hans händer letade efter öppningen på jackan. Flera killar i bakgrunden skrattade. Jag slet tillbaka kläderna så gott jag kunde medan de samtidigt revs av. "Snälla", snyftade jag när en hans höjdes av honom. Han lyssnade inte över huvudtaget och lät handen smiska med stor sats över tinningen. Det brände till och det dunkade vid ögat. Jag la skyddade händerna för ansiktet och sparkade hej villt med benen. Då greppades de av fyra händer. Killen som senast slagit mig fortsatte klä av mig emot min protest. Det blev besvärligt för honom när jag skrek som en galning och vid ett tillfälle spottade upp saliv i hans ansikte. En kniv anade jag glänsa i det mörka rummet. Jag blev då alltmer desperat och bad om nåd. Killen sprättade upp min tröja, jacka och även bh:n efter att killarna runt om röstat fram det. Han drog med tungan längs hela min överkropp ända upp till munnen och tvingade mig där till ett tunghångel. Plötsligt överröstade en person allihop långt i bakgrunden som nyligen måste kommit in i rummet. "Boys, back off." Jag såg inte vem det var men hade mina aningar så fort jag såg hans mörka hår. Jag kände mycket väl igen rösten också. Han behövde knappt tränga sig fram för alla backade som reflex undan för honom. Det var så mörkt och inget kunde möjligt avslöja vem killen var men alla tycktes ha respekt för honom. Och när jag plötsligt såg hans gestalt och skugga stod allt klart för mig vem han var.