Just A Game

Kapitel 95

I hallen var ett stopp placerat bestående av killarna slarvigt samlade. Det var nästan alla liksom jag omklädda aningen inför festen. Felix såg upp mot mig där jag var halvvägs i trappen "Bra att du kom, vi ska dra nu", han rörde snabbt vid mig när jag var nere. Strax efter kom Diana med ett nöjt utpustande leende glänsande i läppglanset över att jag inte kommit längre än till denna planhalvan. Hon ställde sig bredvid Wille och lät en stor lucka glida upp emellan dem. Oscar och Ogge stod på varsin sida om trappräcket, åt höger jag och Felix, sedan Wille och Diana och Omar stod en bit bakom vid ytterdörren med moblien. Oscar klev fram "Okej, festen ligger utanför vid en skog och det finns inga andra hus i närheten än det festen kommer vara i. Därför är det jättevikitgt att vi håller ihop". Ogge nickade instämmande "Jag och Oscar har kollat upp stället och det är stort, 750m2 på tre våningar så troligen kommer festen också vara stor, vilket kommer göra det svårare för oss att göra det vi ska göra", sa han. "Vi hoppas på att de Isak skulle möta var Manny och c:o så under festen ska vi dela upp oss i tre grupper, på varsina våningar och försöka hitta dem", förklarade Oscar. "Men vi är udda, sju personer ju? Vi kan inte dela upp oss på tre", protesterade Diana. "Vi blir två och två och en grupp tre", sa Ogge. "I alla fall så har vi nu regler som bara måste följas. Vi är där för att hitta ledtrådar och det eventuella mötet och inget annat. Så första regeln är att inte mingla runt. Allt ska gå tyst och vi ska helst inte prata med någon alls annat än nödvändigt". Ogge läste upp nästa regel.

"Regel nr två: ingen alkohol eller droger." Jag såg Omar flina borta vid dörren och därefter en vit icakasse bakom hans rygg. Jag gav Omar en trött blick. Då gjorde han en pussmun tillbaka. Det kom så oväntat att jag ryckte till. När han såg att jag reagerade fick han plötsligt något retsamt i blicken. Jag vände genast bort huvudet. "Regel nr tre: håll er inte på samma ställe i mer än i två minuter eftersom ingen helst ska känna igen oss. Sprid er och leta snabbt för vi vill inte stanna där i längre än två timmar. För att inte väcka uppmärksamhet eller förvirringar för folk kommer vi åka dit i två separata bilar", sa Oscar. Innan Ogge rabblade upp en ytterligare regel höll han upp ett svartvitt papper. En karta över området. "Regel nr fyra: ledtrådar som hittas meddelas till grupperna. Exakt klockan 23:00 ska vi alla samlas här", han pekade på en avlägsen väg som mer liknade en stig på kartan. Den gick väster om huset och in i skogen. "Och sista regeln är..", Oscar avbröts när ytterdörren smälldes igen och Omar hade lämnat huset. Han suckade "Att vi alla litar på varandra och hjälper i faror för vi är ett team och måste kunna ha varandras förtroende", sa Oscar. "Att ingen sviker, lämnar eller överger, okej?" fyllde Felix i. Alla nickade.

Ogge gav alla varsin karta. Jag såg ner på den suddiga bilden som var kopierad ur en skrivare utan färgpatroner. Men tydligt kunde man se ritnngen över en större byggnad och runt om var den omringad av mörk tät skog. Ännu längre bakåt såg man skymten av en sjö eller något liknande. Jag vek ner den A4 formade kartan och la den i fickan.

"Då var det bara att bestämma grupper kvar då", sa Oscar "Det är nog bäst om Ogge och jag går tillsammans för vi har ju studerat huset innan redan och vet ungefär lika mycket". Wille tog ett steg närmare intill Diana. "Det är nog inte så värst bra att låta tjejerna gå själva", sa han. Ogge nickade till svar och sedan frågande mot mig och Felix. Det var redan självklart att vi skulle gå tillsammans så vi tog varandras händer som tecken. "Wille och Diana kan ta vinden, Oscar och jag huvudvåningen och d/n och Felix tar ni källaren?" frågade Ogge. Alla var överens. (LÅTTIPS: Muse-Supermassive black hole) Men tydligen fanns det ändå en detalj vi missat. "En grupp skulle ju vara tre? Vilka ska Omar vara med?" frågade Diana. En sekunders upphållande tystnad rådde över oss under tiden då velande blickar utbyttes. "Ska vi ta honom?" undrade Oscar. "Eller behöver ni extra krafter, om ni bli överfallna alltså?" fortsatte han men Wille som frågan var ställd till fnös. "Så jag är inte tillräckligt stark då eller?" han lät bara barnslig i mina öron för att Omar var starkare visste vi alla väl. "Nej,vi vill inte ha honom!", sa Diana rappt. Felix såg tvekande på mig. Mörknaden i hans ögon om hatet för Omar gick inte att gå miste på. Därför förvånade det nästa som kom ut ur Felix mun. "Vi tar honom."

"Okej, vi delar upp oss i bilarna. Jag, Oscar, Wille och Diana tar den vita och Felix, d/n och Omar tar den gråa".

Därefter gick vi alla ut.